Har just läst om att Bengt Westerberg fått sitt arvode från Röda korset höjt. Jag tänker inte klanka ner på Bengt Westerberg som person utan istället funderar jag över biståndorganisationer över huvudtaget. Jag tror dom flesta vuxit sej för stora. Ingen kan längre ha full kontroll över verksamheten och våra bidragspengar sugs upp i det jättemaskineri som krävs för att driva en sån stor apparat. Det är löner till alla från direktörer till städpersonal på kontoren, det är kostnader för bilar och lokaler, för resor och telefoner, kurser och konsulter. Jag tror nog också att en och annan representationsmiddag förekommer, och då inte på städpersonalens nivå.
Det är synd att det ska vara så komplicerat att hjälpa, för det är verkligen inte enkelt och det finns "många hål att stoppa i". Det gäller att välja rätt "hål" och tänka lånsiktigt.
När jag var inne på Röda korsets sida och kollade årsrapporten upptäckte jag att dom t e x arbetar med ett cyklonvarningssystem här i Bangladesh. Jag har förgäves sökt efter fler uppgifter om projektet, hur långt det har kommit, hur mycket pengar det kommer att kosta och hur det kommer att fungera. Sen är ju den stora frågan hur många av dom som kommer att drabbas av cyklonen som har möjlighet att sätta sej i säkerhet när varningen väl når ut. Om det kommer att fungera? Och tänk om det blir jordbävning istället?
Kändes rätt bra att i varje fall ge en banan till grabben i cirklen idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar