söndag 28 november 2010

RAB, Rapid Action Battalion

Här kommer mitt bidrag till Fototriss med tema skräck.
RAB är en brotts- och terroristbekämpande specialstyrka inom polisen i Bangladesh. Deras befogenheter vid ett ingripande är nästan obegränsade. Vi hör om dödskjutningar och misshandel och vi vet att våra bangladeshiska landsmän känner stor skräck när dom av någon anledning blir stoppade av en patrull.
Till och med jag som är vit och har helt andra livsvillkor i Bangladesh tyckte det var obehagligt att ta bilderna när jag efter fem långa timmar i Dhaka fick möjligheten........när plötsligt en svart klädd RAB patrull dök upp.



Bilderna är suddiga, men skräcken vi ser oss våra landsmän när RAB dyker upp är desto tydligare.
Vill ni se mer bilder på temat skräck klicka här och hamna hos Fototriss.

Hemresa!

Om några timmar flyger jag mot Sverige, och just nu längtar jag hem så det värker i hjärtat. Klockan ett landar jag på Arlanda, så snart så!
Sista helgen i Dhaka har inte varit fy skam. Igår bar det då av till Badda för att shoppa och Elin kom loss ordentligt så det blev både det ena och det andra. På kvällen blev det trevlig middag med The KappAhl family och besök från Sverige.
Idag har Elin jobbat hela dagen och jag har knatat runt hör och häpna, fem timmar i Dhaka för att fånga Bangladesh stora skräck på bild. Ikväll värker fötterna och bena är som klubbor. Gubben har precis meddelat att jag flyger första klass första biten, ska bli riktigt gott att kunna lägga upp benen en stund. Och varför har jag då letat efter Bangladesh stora skräck hela dagen, jo för fototriss har nämligen skräck som tema denna vecka, så kolla nästa inlägg om ni blev nyfikna.
Idag då? På eftermiddagen lyckades vi få till ett litet glöggparty. Lite glöggkryddor, pepparkakor och julmusik från Spotify gjorde det riktigt mysigt faktiskt. Härligt att få komma hem och plocka fram adventsljusstakarna efter den uppvärmningen.
Sen gäller det att så fort som möjligt inhandla en ny laptop för att kunna hålla kontakten med familjen som är kvar i Bangla i fjorton dagar, och sen ska jag blogga förstås. Vi hörs från Sverige!!
Här kommer några bilder från Dhaka, som jag verkligen lärt mej att älska.
Grabbarna vid trädgården som jag fotar nästan varenda dag på väg mot cirkeln för dom tycker det är så kul.

Rikshawförare i vila i Badda

En av tiggarkvinnorna i cirkeln med ett spädbarn på armen.

fredag 26 november 2010

Godmorgon!

Vilken kväll det blev igår. Det är bästa var nog att vår kära Babbi har fått förlängt i Bangladesh och kommer att återvända till oss i Dhaka efter julsemestern.
Festen var en riktigt trevlig mingelfest och en hel del vin blev det.
Vi åkte hem tidigt för idag är en stor dag för Jerry. På eftermiddagen ska han iväg till en stor cermoni och få ett pris för väl utfört arbete i kontakten med leverantörer. Väldigt roligt och det är nästan så att jag tror att min käre make är lite nervös. :)
Själv ska jag ge mej ut och shoppa det sista innan hemresan imorgon. Kanske bär det av till det myllrande Badda där jag igår upptäckte flera stora shoppingscentra så moderna att dom t o m hade snygg glashiss.
Det kan man inte tro när man promenerar ute på gatan bland mjölförsäljare och virkesupplag.

torsdag 25 november 2010

Jo ni......


...att inte jag pinkade i byxorna förundrar mej. Jag är verkligen ingen ormälskare. Men fascinerar mej det gör dom, dom slingrande otäckingarna.
Vi var ett helt gäng som kollade. Jerry som var på väg hem på lunch tog med sej Lotta hem till oss och Julia kom promenerande. Dessutom dök alla hemmavarande chaufförer, personal och andra hyresgäster från huset upp när han spelade upp på sin flöjt!
Och sen började det!!



Efter dom två kobrorna tog han fram en annan orm, som han verkade ha större respekt för. Kanske giftigare och mycket piggare än dom andra.

Helt plötsligt började han prata bangla och prata om 1000 th från madame och så tjoff låtsades han kasta ormen på mej. Barna skrattade, chaffisarna skrattade...alla skrattade. Utom jag, som nästan svimmade!

Gladast var nog han, en riktig ormtjusarkomiker!! Hahaha!!!

Sen blev det en kortare show till med dom två kobrorna.


Nya läsare kanske vill läsa om ett av mina andra möten med orm i Dhaka. I jämförelse var det här rena drömmen!
Ha en trevlig helg alla!
Hej hopp!

Jag mötte en ormtjusare.....

....på vägen hem. Jag bokade en show utanför vårt hus kl 1. Bilder kommer om jag kan hålla i kameran. HUA! Nu är jag riktigt nervös!!!

Fredagmorgon!

Shobul är ledig idag. Hans brors dotterdotter kommer till Dhaka och för att dom skulle hinna träffas bad han om ledigt i början på veckan. Igår innan han gick hem önskade vi varandra god jul och gott nytt år. Kändes lite konstigt och lite sorgligt. Men vi ses igen i början på januari.
Jag kommer nog att bli väldigt snopen när jag kommer hem till snöiga Sverige. Men ändå försöker jag ställa in mej, så jag inte ska sakna trädgårdsarbetet så mycket. Jag hade hoppats att jag skulle få kränga på mej trädgårdskläderna och mina väl ingångna gummistövlar för ett riktigt tag med krattan.... men nya höstar kommer med nya löv!
Annars är det rätt skönt med en kocklös morgon. Jag har sprungit runt i bara nattlinne, diskat och donat, satt på tvätt och såna härliga vardagssysslor. Tänk vad konstiga saker man kan njuta av!
Annnars är det dags för mer promenad idag. Dessutom ska en present inhandlas till ett par som har en "före brölloppet tillställning" ikväll. Jag tror dt kommer att bli en korg med champange, två glas, lite gott och några rosor.
Har också fått mail från Sverige från en röstfiskare. Det är vår Hanna, som deltar i en tävling med en resa som vinst. Här kommer länken! Spar den gärna för faktiskt går det att lägga en röst varje dag. Elin röstar för fullt, hon och Patrik är nämligen medbjudna. ;) Lycka till Hanna!!!
Nu ut i Dhaka!

Temple of Heaven

Vid Temple of Heaven tillbringade vi många timmar när vi var i Beijing, enligt Jerry heter det Peking bara i Sverige. Hade inte en aning!?
Parken var enorm och full av alla möjliga aktiviteter. Tangokurser, gympa, you name it!
Det allra konstigaste var nog dock att dom vattnade gräset i kylan. Njut av bilderna, dom sista från Kina för nu tror jag att jag fått med allt i min lilla dagbok.




onsdag 24 november 2010

Middag!

Igår var det middag hemma hos oss med The KappAhl family utökad med Kajsa från Sverige. Det var Kajsa som beslutade att företaget skulle ta hand om kostnaderna för Shobuls hjärtinfarkt. Hon fick blommor som Shobul köpt och när det gällde middagen hade han nästan överträffat sej själv....jättegott!
Efter några glas vin blev det sariprovning. Julia och Elin blev så fina så.

Idag är jag fri som fågeln att göra precis vad jag vill. Mycket promenerande och fotograferande kommer det att bli. Jag ska samla Banglabilder i kameran att ta med hem till Sverige på måndag hade jag tänkt.
Hem till Sverige.......

tisdag 23 november 2010

En liten bön om hjälp!

Alla ni läsare vet ju att Elin arbetar i Tongi i utkanten av ett slumområde. En av Elins kollegor har bett oss om hjälp. Hennes önskan är att starta ett daghem i området.
Munni driver redan ett i Malibag alldeles nära den skola vi besökte för några veckor sen. Där kan kvinnor lämna sina barn på dagtid, vilket gör att dom får möjlighet att arbeta, skaffa sej en inkomst och bli självständiga.
Behovet av ett "day care" är väldigt stort även i Tongi. Två arbetslösa kvinnor från området kommer att anställas som personal och givetvis behövs en lokal. Den sammanlagda kostnaden för att driva daghemmet skulle enligt Munni ligga mellan 1000 och 1500 kr i månaden. En ringa kostnad, men ändå lite för stor för en "sponsor". Nu försöker vi finna en lösning på lång sikt åtminstone en fem år. Vi räknar med en total kostnad för en fem-års period på 90 000 svenska kronor. Nu söker vi ett eller flera företag, många privata sponsorer, en större engångsumma som kunde "portioneras" ut under en längre tid, eller vad som helst för att hjälpa Munni att hjälpa.
Är det någon som har ett tips, eller som kanske t o m själv vill bli sponsor med 100 kr i månaden hör av er hit till bloggen, eller till min mail: cissi-wiklund@hotmail.com.
Jag kan också berätta att Munni är en fantastisk kvinna, som redan gör sitt allra bästa för att hjälpa så många kvinnor som möjligt. Och jag är alldeles övertygad om att hon kommer att driva daghemmet på ett bra sätt. Vi kommer också efter vår flytt hem till Sverige ha möjlighet att kontrollera att verksamheten sköts på rätt sätt genom pålitliga kontakter i landet.
Sponsorer som begär det kommer också att ha möjlighet att få rapporter om hur verksamheten drivs och utvecklas.
Kanske kan vi tillsammans hjälpa åtminstone någon kvinna till ett bättre liv! Kanske kan vi tillsammans förhindra att några barn hamnar på gatan. Bara att kunna hjälpa ett barn eller en kvinna skulle vara värt besväret!!
Vill ni läsa ett inlägg jag skrev 8 mars förra året om kvinnornas situation i Bangladesh klicka här.


Och har ni bara en fråga eller en tanke hör gärna av er då med!
Tack för att ni läste!

Gräddjakt och funderingar!

Elin kom hemstormande igår kväll och hade massor att berätta. Dom verkar ha haft väldigt trevligt och nu väntar jag bara på att Babbi ska lägga ut lite bilder på sin blogg, Elin tog som vanligt inte ett enda kort!
Själv har jag varit ute i mitt älskade Dhaka på jakt efter nått så enkelt som grädde. Shobul håller på att förbereda en middag för sju personer till imorgon kväll. Grädden till desserten gick han bet på när han handlade imorse.
Jag fick jaga "stan" runt till fots och i rikshaw och jag njöt av varenda minut. I Bangladesh råder ständigt kaos, det tutas och det plingas och det doftar inget vidare, men alldeles underbart härligt är det att få uppleva allt, som verkligen inte är som hemma.

På måndag åker jag hem till Sverige för en månad med familj och vänner. Tiden går fort och efter jul återstår bara knappt fem månader.
Jag undrar hur det kommer att kännas den dag jag åker härifrån för att kanske aldrig återvända. Jag tror jag kommer att sakna det enormt.
Nästan allt vill säga. En del önskar jag att jag aldrig hade sett...alla gatubarn, alla gamla människor och alla handikappade och sjuka som ständigt tigger runt omkring mej.
Det är nått jag alltid kommer att bära med mej. Och jag tror och hoppas att det gjort mej en aning mer ödmjuk och tacksam för att jag och min familj är friska och har det så jädra bra!

söndag 21 november 2010

Måndag 22 november!

Jerrys sista lediga dag och Shobuls återkomst från semestern. Han har varit i sin by hela veckan och haft det bra. Själva har vi inte haft det så dumt eller och idag med frukost "på sängen", en fotmassage och lite prat på klubben känner jag mej som en prinsessa. Det borde alla få uppleva nångång.
Idag är också dan när Elin och Babbi återkommer från Bali. Ska bli riktigt skoj att höra hur dom haft det!
Nu tillbaka till Kina, men dennna gång skiter vi i kulturen och tar lite annat istället.
På tisdagen gav vi oss ut på promenad även fast det var otroligt billigt och lätt att åka taxi. Vårt mål var Hutong, Pekings "gamla del" dock till stora delar nybyggd.
På vägen slarvade vi in i ett bostadsområde för att se hur en "vanlig" kines bor. Såg inte jättekul ut alla gånger. En och annan rikshaw dök upp i gränderna också.

Framme i Hutong och efter en promenad på ett par timmar i dessa vackra kvarter blev vi så sugna på nått gott att dricka och hittade en riktig trevlig "backpackersbar". Där gick det att beställa vin i glas. Annars var man tvungen att beställa en hel flaska och det är inte att rekommendera kl. 12 en förmiddag. ;)

Jovisst, efter ytterligar en timmes planlöst irrande i dom mysiga kvartern i Hutton blev det dags för fotmassage. Vi bokade, Jerry slog sej ner medan jag var tvungen att besöka toan...som bara var ett hål i golvet. Jodu, är i varje fall glad att jag inte hade vinterjackan på mej vid första försöket. Efter långt funderade bestämde jag mej för att sitta med rumpan utåt och näsan mot väggen (säkert bakochfram, eller?) för att ha nått att hålla mej i. Sen var det bara att pricka bäst dt gick. Tanten, för jag kände mej lite som en väldigt stelbent tant lyckades klara manövern utan att själv trilla i hålet. Ibland blir man väldigt lycklig över det lilla.
Kallt var dt i massagelokalen, så vinterjackan på. Jerrys massör var också så makalöst intresserad av en riktig snyfthistoria på TV. Ju mer det grinades ju hårdare masserade hon och när det var riktigt spännande slutade hon helt. Massagen var väl sådär, men vi fick oss ett gott skratt i varje fall och dessutom en inblick i såpornas värld i Kina, och det går inte av för hackor.

Efter en liten siesta på hotellet blev det ett besök på en bargata på kvällen. Området låg runt en sjö och var riktigt vackert. Tyvärr var det bara vin på flaska här också, så det blev en himla massa drinkar istället! Jag undrar jag...om jag inte lika gärna kunnat beställa en flaska? Pricka hålet gick i varje fall som en dans :)

Maten var nått som var väldigt spännande i Kina. Första kvällen åt vi på hotellet med en engelsk meny och där serverades gåslever i gåsblod, grodor, orm och lite allt möjligt. På övriga restauranger var menyerna ofta bara på kinesiska och personalen icke engelsktalande. Men jag jag visste ju och några grodor det skulle inte jag äta! Så dä´så! "Nudles with vegetable, please"! Eller Pekinganka förstås, som är vansinnigt gott!! Om man lät bli att titta på huvudet som också serverades vill säga.
Jag provade en annan sak också. Spetten som damen sålde består av olika frukt som är rullade i smält socker. Rätt gott, men halva räckte! På andra ställen serverade dom grillade skalbaggar och kackelackor på spett...tyvärr var kameran inte med då.

Jag tvingade Jerry att prova en kinesisk rikshaw, lite annorlunda mot dom hemma...vad konstigt det kändes att skriva hemma.
Utan att ens förhandla tackade jag ja till att betala 30 yuan för en färd på fem minuter. Jerry stackarn han grät blod!! Det riktiga priset hade nog varit en femma. Tur att jag överlämnade prutande vid shoppandet till Jerry, för en del shopping blev det också förstås!

Mer kulturella grejer hann vi också med, så kanske det kommer ett inlägg till!! Mmmm!Med risk för att tjata ihäl er!!
Men nog just nu. Shobul kallar....lunchen är klar! Jag tackar gudarna för den kocken!!

Trägen vinner!

Efter en tur med rikshaw och en halvtimmes väntan på en gångbro över flygplatsvägen så kom det då äntligen! Tåget! Bilderna blev suddiga, men som sagt det är ett tåg i varje fall.


.
Också ett sätt att resa!
Det här var en liten parentes....mer om Kina kommer imorgon. Är ni väldigt trötta på allt tjat om Peking, så får ni blunda??! ;)

lördag 20 november 2010

Tåg igen...!

En paus från Kina......nu ska jag nämligen ut och fota tåg. Jagar fortfarande bilder med dessa överfulla tåg och nu, just idag när så många kommer att återvända till Dhaka efter eiden måsta vara ett alldeles utmärkt tillfälle.
Av med vinterjackan och på med sjalen!
Hej svejs!

Fototriss: En resa!

Igår kom vi tillbaka till Bangladesh efter en vecka i Peking. En fantastisk vecka där det allra bästa var ett besök på den Kinesiska muren. Storslaget, magnifikt och helt fantastiskt får bli mitt omdöme!
Här kommer tre bilder från "The Great Wall", som får bli mitt bidrag till veckans fototriss.



Fler bilder från resor av alla de slag hittar ni här! Jag vill också var med i tävlingen och har därför valt mitt drömresmål hos Solresor, som måste bli Jordanien. Såg nämligen nyss ett inslag på TV därifrån och där verkar det finnas mycket spännande att se.

Åter till Kina!

Andra dagen blev det ett besök på Kinesiska muren väl rustade i vinterjackor. Måste nog säga att det var det allra bästa med hela resan.....fast jobbigt. Guiden lämnade oss att själva bestiga muren, upp till det som vi från marken trodde var fyra torn. Rätt upp bar det i en oändlig rad av trappor. När vi äntligen var upp på toppen där muren vek av neråt igen stod vi vid torn tretton. På nervägen skakade benmusklerna av utmattning.

Fördelen med att orka ända upp var att där blev vi helt plötsligt nästan ensamma. Dom som säger att det är ensamt på toppen kanske har rätt!? Det har jag nämligen annars inte så mycket erfarenhet av. ;)

Fler bilder från muren kommer i nästa inlägg, som dessutom är veckans bidrag till fototriss.
På eftermiddagen besökte vi ett mausoleum byggt på 1400-talet där en av kejsarna ligger begravd. Enligt vår guide började kejsaren bygga på platsen han valt att begravas på redan som ung. Efter en tid klagade han på att bygget aldrig blev klart. Byggherren sa då: "Men min kejsare, det är ju för att vi önskar dej ett långt liv". Förmodligen var han bara lat.....och rätt smart.
Tre av dom kejserliga gravarna är öppnade men bara en är utgrävd och ordentligt undersökt. Det var häftigt att få gå ner i gravvalvet och titta och sen få se några av alla de föremål som hittats i valvet.
Mausulets ovansida.

Under jorden var det lite kusligt. Tänk att ha fått vara med vid öppningen av valvet på 50-talet!!!

Mer om Kina kommer. Bland annat om hur det är att kissa i ett hål, efter några glas vin!

Första dagen i Kina!

Trist det där med bloggspot i Kina. Det hade varit mycket roligare att skriva varje dag och lägga ut bilder. Nu kommer allt liksom samtidigt, men håll till godo.
Första dagen hade vi guide hela dagen. Vi började med Himmelska Fridens Torg, som verkligen var helt enormt. Då i söndags när vi kom hem genomfrusna , men glada visste jag precis allt om hur stort det var och hur många människor som får plats på torget, men nu har jag glömt det! Tur för er kanske? ;)
Här är Jerry och jag på torget med ingången till Imperial City och den förbjudna staden bakom oss.

Den förbjudna staden var jättestor med så många vackra hus och mängder med historia som vår guide kunde utantill. Bra det där med guide faktiskt! Kina verkar vara historiernas och myternas land och mycket intressanta berättelser fick vi höra från henne.



Efter en god lunch bar det sen av till Sommarpalatset. Inte särskilt somrigt just nu, utan faktiskt svinkallt! Brrr!
Hur som helst var det en väldigt vacker plats där kejsaren tillbringade dom varma sommarmånaderna.



När vi återvände till nuet i Peking blev vi avsläppta vid en stor marknad för att införskaffa vinterjackor till måndagens besök på muren. Jag fick tag på en PEAK jacka för 300, inte så tokigt!