Det gick fort att lämna in passen och förhoppningsvis är dom klara att hämta på måndag. Klockan var bara tio när jag var hemma igen, så det blev en promenad för att hitta till Sally Ann, Frälsningsarméns affär. Till slut hittade jag rätt genom att helt sonika fråga garagevakten i det hus som hade rätt adress. Jamen där var den, en våning upp i en lägenhet! Så kan det va´, och är ofta här i Dhaka.
Sen dök Elin upp och berättade om dagen. Hon har varit ute i fabrik och besökt sina elever från första kursen på träningscentret. Det hade blivit så lyckat att Elins kollegor innan dagens slut bestämde att nu är Elin, som allra minst halvbengal. Hon pratar bangla, klär sej som en bengal och äter med händerna. Samtidigt bestämdes att Elin minsann inte skulle åka hem till Sverige i juni. Men det, det ska vi nog banne mej bli två om!!!
Sen blev dt en liten promenad till en muslimsk begravningsplats. Vi har länge varit nyfikna på hur det ser ut på en sån. Självklart pågick en begravning, men efter lite omvägar kunde vi besöka kyrkogården utan att störa cermonin.
På ditvägen passerade vi en filminspelning. Vi fick en egen liten show av "stuntstjärnorna". Skulle dom inte se så förbaskat glada ut skulle jag nästan bli rädd! Har ni inte sett någon bollywood film, eller ännu bättre en dallywood film (från Dhaka) gör det!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar