Gräddjakt och funderingar!

Elin kom hemstormande igår kväll och hade massor att berätta. Dom verkar ha haft väldigt trevligt och nu väntar jag bara på att Babbi ska lägga ut lite bilder på sin blogg, Elin tog som vanligt inte ett enda kort!
Själv har jag varit ute i mitt älskade Dhaka på jakt efter nått så enkelt som grädde. Shobul håller på att förbereda en middag för sju personer till imorgon kväll. Grädden till desserten gick han bet på när han handlade imorse.
Jag fick jaga "stan" runt till fots och i rikshaw och jag njöt av varenda minut. I Bangladesh råder ständigt kaos, det tutas och det plingas och det doftar inget vidare, men alldeles underbart härligt är det att få uppleva allt, som verkligen inte är som hemma.

På måndag åker jag hem till Sverige för en månad med familj och vänner. Tiden går fort och efter jul återstår bara knappt fem månader.
Jag undrar hur det kommer att kännas den dag jag åker härifrån för att kanske aldrig återvända. Jag tror jag kommer att sakna det enormt.
Nästan allt vill säga. En del önskar jag att jag aldrig hade sett...alla gatubarn, alla gamla människor och alla handikappade och sjuka som ständigt tigger runt omkring mej.
Det är nått jag alltid kommer att bära med mej. Och jag tror och hoppas att det gjort mej en aning mer ödmjuk och tacksam för att jag och min familj är friska och har det så jädra bra!