Sen bar det av i rikshaw till Aarong för att kolla in lite julklappar och vidare till Artisan för att leta vinterjacka. Någon jacka hittade jag inte, men två par långbyxor blev det, plus en hel del bilder förstås. Här kommer några!
Jag mötte en kvinna som körde sopor. När hon fick se min kameran bad hon mej att ta en bild och skrattade och var så glad. Fram med kameran och tjoff blir människan helt förvandlad och alldeles "bister". Jag visade bilden och hon blev så nöjd så och vinkade och skrattade när jag lämnade platsen. Men som sagt bengaler blir så där när dom ska vara med på bild...allvarliga. Ni skulle se deras passfoton!! Dom ser ut som livstidsfångar allihop!
Till och med barnen blir allvarliga. Här en flicka som tigger i Gulshan 1 cirkeln. Jag tror hon är döv för hon gör bara ljud och har ett helt fantastiskt och begripligt kroppsspråk. Att hon ville vara med på bild förstod jag tydligt! En härlig unge som jämt skrattar trots sin livssituation.
Sen finns det ju förstås undantag från regeln, som dom här killarna jag också mötte. :)
På vägen ner var det trångt och det tog en väldig tid att ta sej fram med rikshawn mellan alla olika sorters fordon. Moderna bilar blandat med CNG och så förstås rikshaws.
Och som sagt bitvis totalstopp. På hemvägen däremot åkte jag med en riktig huligan. Han trotsade poliser, och det är inte att rekomendera i Bangladesh. Han körde som en galning i varenda gupp. När jag kom hem till lunch hade jag hjärtat där magen ska vara och magen, ja vem vet. Väl omskakad blev jag i varje fall.
Elarbeten, eller om det kanske är telefonkablar, pågår mest över allt. Ibland är härvorna med kablar så tunga att dom hänger långt ner mot marken. När lastbilar och andra höga fordon ska passera får en person gå före och med hjälp av en lång planka hålla upp kabelhärvorna så lastbilarna kan passera under.
Lite bilder med små historier från landet Bangladesh, som erövrar bit efter bit av mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar