onsdag 30 september 2009

I valet och kvalet!

Elins mage är inte bättre idag, så det enda vi gjort på förmiddagen var att åka och handla med rikshaw. Nu har Jerry varit hemma på lunch, och jag är så sugen på att gå och sova middag, men kommer jag inte igång med yogan snart igen så är det nog kört.
Ska spela spindelharpan en gång och fundera på saken....???? Sova middag eller träna, sova middag eller träna..............

måndag 28 september 2009

Vardag igen!

Det blev en riktigt härlig semester med lite av varje. Kuala Lumpur var också kul, men passar ju mej lite sämre. Jag är inget shoppingfreak direkt, men Elin och Jerry hade kul och handlade en hel del. Vi såg också "Twin Towers".
Nu är det vardag igen, och Jerry jobbar några dagar. På fredag morgon åker han hem till Sverige för att jobba en vecka. Jag är väldigt glad för att han var här igår, Elin höll på att skrämma livet ur mej. Vi var och såg tennis ( en turnering mellan klubbarna pågår nu) och kom inte hem förrän elva. Vi hann bara innan för dörren innan Elin började frysa och kräkas. Febern steg och steg, men efter en värktablett somnade hon. Jag trodde det var svininfluensan hon fått, och har verkligen sprungit upp och ner hela natten och kollat till henne. ( Hönsmamma, ni vet).Men idag på morgonen var febern borta och hon har kräkts och sprungit på toa hel dan. Förmodligen drabbad av någon av alla Dhakas magbaciller. Som sagt var........vardag igen!!!

Orm i paradiset!

På måndagen låg vi och slappade i solstolarna på stranden. När Elin och jag badat var på väg tillbaka stod det massor av folk och tittade upp i palmerna.......dom hade sett en orm. Jag vet inte vad som är värst: apor eller ormar!! Vi tog i varje fall vårt pick och pack och försvann därifrån rätt så kvickt.
På tisdagen när vi satt på balkongen, efter att ha legat vid den trygga poolen på förmiddagen fick vi syn på ormen, en otäck rackare. Till slut tog en av de anställda bort den med hjälp av en håv...skönt, men finns det en finns det fler!!!

Mer foton!

Ibland kändes faktiskt som att våra liv hängde på en skör tråd, särskilt på nervägen när linbanan stannade.......



söndag 27 september 2009

Vattenfall och linbana!

Jag blir så glad för kommentarerna på bloggen, roligt att veta att några läser vad jag skriver.
Nu har jag fixat till bilderna från utflykten vi gjorde. Det fick bli kort från Elins digitalkamera, för min brakade helt plötsligt ihop. Jag var och köpte en engångskamera i och för sej, men dom korten ska vi bara framkalla.
Vid 10-tiden åkte vi iväg med taxi. 200 sv. kronor för fyra timmar, och därefter 50 per påbörjad timme....inte särskilt dyrt.
Först åkte vi till ett vattenfall. Telaga Tujuh, 90 meter högt. Överst på berget låg källorna som ger vatten till fallet. ( Seven wheels). Sååååå vackert, men med många apor!!! Jag avskyr verkligen apor och dom här småjäklarna stal också allt dom kom åt. Också??.....Jo, jag har träffat på apor förr i Thailand, och dom var minst lika jävliga då.

Vid fallet kunde man bada. Vi hade inga badkläder, men vi vadade runt i vattnet. Det var också otroligt vackert. Jag kunde ha suttit där hur länge som helst, dock med ett fast tag om handväskan.Sen bar det av till linbanan. 2,2 km lång och med en stigning till högsta toppen som var 710 meter över havet. Vi fick stå i kö ett tag innan vi kom iväg upp, men det var det värt. På halva vägen kunde vi kliva av på en utkiksplattform innan vi fortsatte mot toppen.
Nu börjar det bli riktigt jobbigt att flytta bilder och text, så det får bli ett inlägg med bara bilder från toppen.........så fortsätt kolla nästa inlägg.

lördag 26 september 2009

Elin är hemma igen.....och Hanna hemma i Sverige mår bra. Finns det något mer en mor kan önska sej??
Godnatt!

Trött!!!

Nu har vi varit på klubben och käkat middag och druckit lite vin, inte helt fel. Det värsta är att jag blev så trött, samtidigt som jag har en dotter ute i Dhakas svarta natt. På klubben träffade vi nämligen Jackie och hennes tjej, som är precis lika gammal som Elin, och vad var dom sugna på då en lördagkväll....jo, party förstås! Så nu som sagt är min lilla flicka ute och far dock med chaffis som släpper av dom vid dörren till dom internationella klubbarna, men ändå. Sova gott kommer jag inte att göra förrän hon säkert är hemma igen.
Nu lite om Langkawi. Vi bodde på hotell Meritus, Pelangi beach, ett häftigt hotell med restauranger, barer och en jättepool med vattenfall och rutschbana.( Vi var bara tvungna att prova). På fredagen låg vi vid poolen, läste slappade och somnade emellanåt. Både Elin och jag var helt slut efter alla flygningar och Jerry var inte eller jättepigg efter en tuff arbetsvecka. Så "gött" att bara ligga och slappa!
På lördagen gick vi till stranden och stjälpte oss där istället. Strax efter lunch blåste det upp och ett riktigt oväder drabbade oss. Fortfarande trötta boade vi in oss ordentligt på rummet med roomservice och varsin bok. Samma som igår alltså, fast inomhus medan regnet öste ner och stormen rörde runt ordentligt bland palmer och solstolsdynor. Jag väntade på evakuering, (ni kollar väl Robinssson. ;)
På söndagen var vi riktigt pigga igen och bestämde oss för att göra en utflykt. Mer om det i nästa inlägg. Nu väntar jag bara på att Elin ska komma välbehållen hem igen....jag är en riktig hönsmamma!!

fredag 25 september 2009

Hemma i Dhaka igen!

Vår semester har varit underbar. Langkawi var en riktigt paradisö, och Kuala Lumpur var en häftig stad att shoppa i.
Men det var nära att vi inte kom iväg över huvudtaget. På torsdagen slappade Elin och jag hela dagen. Vi sov mest och packade om våra väskor i lugn och ro. På kvällen när Jerry kom hem åkte vi till klubben och åt middag och sen väntade vi till midnatt för att åka till flygplatsen och flighten som skulle lyfta 02.20. När vi ska åka hittar inte Jerry passet. Det blir panik kan jag säga, men till slut kommmer han på att det ligger kvar på kontoret, inlåst i Ashuks låda. Det var bara att fara dit med en jädra fart!! Från andra hållet åkte Ashuk, den enda med nyckel till lådan. När vi var halvvägs ringer Ashuk och har glömt nycklarna till själva kontoret, och eftersom vi hade närmast hem igen för att hämta Jerrys kontorsnycklar var det bara att vända. Elin och jag fick nått slags hysteriskt skrattanfall, som inte gick att hejda. Kamal tyckte nog vi var väldigt respektlösa mot Jerry, men får man en sån där skrattattack, så hjälper det inte vad man gör.
In på kontoret kom vi till slut i varje fall. Och med passen i högsta hugg hann vi checka in innan incheckningen stängde. SVETTIGT värre!!!!
På fredagen kl. 09.30 landade vi på Langkawi, mer om det kommer!!

Här är en bild från vår balkong, så länge.

torsdag 17 september 2009

I Bangla igen!

Det var tungt att säga adjö till alla den här gången med. Tydligen är det inget jag kommer att vänja mej vid. Värst var det med Hanna, det var rent förskräckligt......även fast jag tror att hon kommer att klara sej jättebra.
Nu är det mellanlandning i Dhaka för ompackning av väskor. Ikväll ska vi äta middag på klubben och vid 02.20, Banglatid, lyfter vi mot Kualalumpur och sen vidare mot Langkawi. Först är det fyra timmar flygning, en timmes mellanlandning och sen ytterligare en timme i flygplan innan vi är framme imorgonbitti.
Ska bli skönt med semester!! Jag hoppas att det kommer att vara värt allt resande! Vi hörs när jag är tillbaks i Dhaka.

tisdag 15 september 2009

Visumen kom med posten igår....vilken lättnad. Dom gäller i ett år också, så slipper jag det krånglet nästa gång jag kommer hem.
Just nu är det packning som gäller. Jag har ju redan flyttat, men Elin har en hel del grejor som ska med. 40 kg plus handbagage är inte jättemycket för två personer. Jaja, jag får nog välja bort lite matvaror, Hanna kommer att få käka kaviar ett tag framöver. Hon kommer nog också att få städa lite efter sin syster, för nu ligger det små högar överallt med allt möjligt som inte ska få följa med till bangla. Det är lite rörigt just nu med andra ord.
Till kvällen kommer det främmande och säger hejdå, det är inte kul! Jobbigt kommer det att bli att lämna Hanna alldeles ensam kvar i Sverige. Allt är inte positivt med att ha två "hemländer".
Imorgonbitti åker vi alltså. Elins kompisar ska skjutsa upp oss, för Hanna jobbar. Klockan 11.05 lyfter vi och 8.25, nästan ett dygn senare landar vi i Dhaka. Samma kväll bär det sen av mot Malaysia, där vi ska tillbringa en vecka. Förmodligen blir det inget inlägg på bloggen förrän vi är tillbaks i Dhaka, men då kommer jag att ha en massa bilder och förhoppningsvis en massa kul att berätta. Ha det gott!! På återseende!!!

lördag 12 september 2009

Lördagkväll!!

Vilket fantastiskt väder jag haft hela veckan jag varit i Sverige. Det har varit ljuvligt att vara i trädgården och jobba. Emellanåt har jag tagit en kaffepaus och bara suttit i gräset och njutit av det klara ljuset och dom vackra färgerna, som är på hösten. Jag har alltid varit en höstmänniska. Jag tycker om att gå i skogen och plocka svamp, höströja i trädgården, men det bästa av allt är att det blir kväll och mörkt så man med gott samvete kan krypa under en filt, tända ljus och läsa en stund innan man går och lägger sej. Våren är också vacker, men alltid så stressig på nått vis.
Faktiskt fick jag tid att ta en tur till skogen även fast jag inte är hemma så länge, det var skönt med tallar och granar istället för palmer och lianer. Trattkantarellerna var färdig också, så det blev gratinerad kassler med kantareller till middag idag.
I torsdagskväll var jag och Elin och hälsade på brorsan och hans familj, vi hade jättetrevligt. Senare på kvällen hämtade vi svärmor och svärfar på Skavsta, dom har varit i Berlin några dagar. Innan vi skildes blev vi bjudna till Lundaskog på grillning, så igår var vi där hela eftermiddagen. Go´mat, och mycket att prata om blir det när man bara träffas varannan månad.
Hittills har min vistelse i Sverige varit suverän, jag är verkligen mån om att utnyttja tiden. Nu är det bara några dagar kvar, och nu gäller det att fixa till frillan, så den klarar sej i tre månader, handla bikini till Malaysia, och diverse ätbara saker...kaviar, mjukost, lingonsylt, kaffe m.m, m.m. 20 kg och inte ett gram mindre ska jag ha med mej!!! Elin ägnar sej åt andra saker, gå på krogen och ha kul med sina kompisar!!
Lite orolig är jag.....Elin och jag har inte fått tillbaka våra pass från Bangladesh ambassad än. Jag hoppas dom kommer på måndag, annars blir det panik!!!! Jättepanik!!

onsdag 9 september 2009

Jag måste bara säga att det är många människor jag kramat hårt dom här dagarna. Hanna och Elin, mamma och pappa, svärmor och svärfar. Man kramas och man kramas och nu kramades jag verkligen med stort K. Det är skillnad.......det är stor skillnad!!
I måndags var jag och hälsade på min mormor. En fantastisk dam, som jag beundrar mycket! Just nu är hon lite trött efter en lunginflammation, så jag ringde och hörde om hon ville ha nått handlat. Ja tack, ett paket Blend ultra mentol......86 år! Jag hoppas jag kommer att vara lika pigg när jag är så gammal och att jag kommer att veta vad jag vill även i den åldern. Eller också är det så att det är då man äntligen vet man vad man vill, fast det liksom är försent. Min mormor är en spännande kvinna: Hon var barn i Sverige med föräldrar som var statare, och ändå har hon som lite äldre haft chans att resa, både till Ryssland, Turkiet och Grekland. Vilken utveckling! Hon har upplevt saker som jag bara kan drömma om. Jag tror att folk hjälptes åt här förr i tiden som dom nu hjälps åt i Bangla för att överleva. Det fascinerar mej mycket hur vänliga dom är i mitt "nya hemland", och ser jag dom i ögonen så är dom verkligen där!! En konstig beskrivnng kanske, men dom lever verkligen här och nu, nått vi förlorat i västvärlden. Kanske var det så även här när mormor var ung. Ibland blir jag avundsjuk! Vi har pengar, vi har allt och ändå är det dom som "lever".
Igår tog jag en tur till jobbet och hälsade på och ikväll har Marie varit här och käkat middag. Det blev ännu en stor varm ärlig kram och en otroligt trevlig kväll med min bäste "nattuggle" kompis!! Tack för ikväll Marie, tack för att du tog dej tid mitt i allt!!! Ha det gott!!!!

lördag 5 september 2009

Sverige, Sverige fosterland!!

Nu har jag tillbringat ett helt dygn i Sverige. Jag har inte känt att jag längtat "hem" så särskilt mycket. Det jag har längtat efter är barna, mamma och pappa, svärmor och svärfar och alla kompisar. Jag har kramat min ungar riktigt hårt det här dygnet, och det har verkligen känts att det var länge sen vi träffades. Jag älskar dom och har nog längtat mer än jag vill erkänna! Nästa gång jag åker har jag Elin med mej och då blir Hanna kvar alldeles själv, det kommer att kännas tungt. Det är många mil emellan.
En konstig sak hände mej igår när jag flög till Sverige. Människor frågade var jag kom ifrån och var jag skulle. Jo, jag bor i Bangladesh..........???? Va, bor jag i Bangladesh??? Först då blev det verkligt.....att jag faktiskt bara är i Sverige på besök.

torsdag 3 september 2009

Nu är det bara 3 timmar kvar till jag lyfter från Dhaka. Festen igår var skitkul, och med lagom mycket vin, så jag är sååå pigg och fräsch inför flygresan. 6 timmar till Doha, 3 timmars mellanlandning och 7 timmar Doha-Stockholm.
Mot SVERIGE!!!!

onsdag 2 september 2009

Imorgonbitti bär det av mot Sverige igen. Det ska bli kul att höra hur alla har haft det. Visst pratar jag med barna varje dag på msn, men det är inte samma sak.
Sista dagen i Dhaka ska jag ägna åt att packa och planera för både hemresan och Malaysia resan. Vi landar 8 morgonen 17 september och lyfter igen kl. 2.00 på natten samma dygn. Det vore skönt att ha dagen på sej att vila, och ju bättre jag planerar ju fortare kommer det att gå att packa om. Jag längtar dit, på internet ser Lankawi fantastiskt ut.
Ikväll är det fest igen! Klubben har ett stort återkomst- och välkomstparty med DJ och buffé. Jerry och jag ska gå, men det kommer att bli lugnt för vår del. Jag flyger imorgonbitti och Jerry jobbar ju, som vanligt på fredagar. Vi är ett gäng svenskar på tio personer, som har bokat bord tillsammans. En kul avslutning på mina första två månader, som boende i Dhaka, Bangladesh.

tisdag 1 september 2009

Hål och sopor, Bangladesh baksida!

Idag tog jag kameran med mej på morgonpromenaden, för att visa en annan sida av Bangladesh. Jag går först ca 1 km inne i Gulshan innan jag kommer fram till Gulshan Lake. Början på "åpromenaden" är fin med en gång belagd med tegelstenar. Snart övergår gången till att var en stig i ca 150 meter. Det är nog så geggigt när det regnat och av lukten att döma används nog sträckan som toalett. Det luktar verkligen BAJS!
För att runda sjön måste jag passera två broar, det här är den första mellan Bharidara och Gulshan. Vid brofästet har någon skapat en liten soptipp! Högarna med sopor dyker upp med jämna mellanrum, men rätt vad det är kommer en sophämtnings rikshaws och städar upp.

Räcket på bron är inte mer än en halv meter högt. Ibland är det trångt och det gäller att hålla sej på sin kant så man inte får en knuff. Jag skulle då inte vilja ramla huvudstupa i den här soppan.
Ett av alla hål man måste akta sej för! Bryta ett ben vill jag inte!!
Här är en bild på ett hål som en morgon plötsligt uppstått i själva promenadvägen. Geografin är verkligen föränderlig i Bangladesh.
Han i ljusa skjortan blev så glad när han fick vara med på bild, så han envisades med..........
...........att ta ett kort på mej också. Lagom varm och svettig i den 35 gradiga luften.
Vid den andra bron, som leder tillbaka till Gulshan har det varit fullständig kaos hela veckan. Långa köer med rikshaws, bilar och babytaxis blockerar vägen så det går knappast att passera ens när man går.
Här är anledningen till kaoset, ytterligare ett stort hål, som gör att bara en fil är användbar. Mycket gruff blir det i kön och idag när jag passerade hade två babytaxiförare fått nog av varandra. När dom kommit ur trängseln började dom bete sej som dom körde radiobil, en riktig James Bond biljakt med prejningar inleddes. Kunden i den ena taxin höll nästan på att trilla ur. Efter 50 meter fick den ena taxin motorstopp, så den andra hann undan. Tack och lov annars vete sjutton hur det gått, det hade nog utmynnat i regelrätt slagsmål.
Tyvärr blev jag så paff, så även fast jag höll i kameran fick jag inte till nått kort. Synd!
Mera sopor i "strandkanten". Hela ytan på sjön rör sej av småfisk som slår, så fisk finns det gott om. Jag hoppas ingen människa äter den fisken, den kan inte var särskilt hälsosam. Bada är nog inte eller att rekomendera!
Det känns tungt att lägga ut dom här tråkiga bilderna, för jag tycker verkligen om landet. Men Bangladesh är bitvis en väldigt smutsig plats. Samtidigt som det också är fantastiskt vackert, med ett spännande och för det mesta trevligt och hjälpsamt folk.
Om två dagar ska jag till Sverige och andas ren luft och dricka vårt goda vatten. Om jag hinner ska jag gå till skogen och plocka trattkantareller. Vi ses!
Imorse gick jag upp med Jerry, som vanligt och sen satte jag igång att sanera Elins byrå och garderob till hon kommer ner. Hon har lite saker kvar sen sitt förra besök, och här kan det bli djur i kläderna om dom ligger länge i lådor och skåp. Där bidar dom små monstren sin tid, och sen när man använder kläderna lägger dom ägg innanför skinnet på dej. Rart va´! Skakar man kläderna och torkar ur ska man tydligen klara sej. Amir har dessuton preparerat vårt hus med små bruna kladdiga kluttar, som ska hålla diverse ohyra borta. För er som jobbar på Kvarnen kan det låta som nått helt annat, men det är visst ett bekämpningsmedel som hjälper mot bl a kackerlackor. Det är säkert förbjudet i Sverige sen länge för det är för giftigt och hjälper gör det inte eller, kackerlackor och diverse småkryp dyker ändå upp med jämna mellanrum. Lika överraskande varje gång!
På tal om Amir, så dök han upp som vanligt imorse. När han grejat en stund kom han och ville ha min uppmärksamhet, dörren till balkongen gick inte att öppna. Han visade att min mobilladdare åkt under dörren ( vi har alla laddare vid en kontakt just jämte dörren). Den hade satt stopp trodde han, så han tog sej an problemet med skruvmejsel, en otrolig energi och lite allt möjligt. Efter 5 minuter hade han lyckats mecka sönder min laddare. Den grej man ska stoppa i telefonen var fortfarande kvar under dörren, och resten (vad jag nu ska ha den till) höll han så glatt i handen. Dörren gick ändå inte upp och efter en stund kom han på att den nog var låst från utsidan. Efter mycket letande hittade jag nyckeln bland 20 andra som tillhör lägenheten, men dörren gick ändå inte upp. Efter en kvart gav han upp!!
På kvällen kollade Jerry dörren och skruvade isär låset. Det var sönderbrutet av vår lilla Amir och nu är det bara en pinne kvar!! Stark är han, eller också är låsen väldigt klena!

Tur i oturen, är att innan ett nytt lås kommit på plats kan vi gå ut på balkongen genom ett skjutfönster i gästrummet. Tur är också att jag hade en annan laddare, som passade i min telefon för utan den i Dhaka är man som en fisk utan vatten!! I varje fall jag!!!!