Ormkvinnor!

Vid ett-tiden åkte Kamal och jag mot parlamentsområdet. Trafiken var faktiskt ok, så det tog inte så lång stund att ta sej dit. Kamal parkerade och hjälpte mej sen över vägen, som en gammal tant ungefär. Nä, alltså: Att korsa en sexfilig väg i Bangla är inte lätt, så han erbjöd sej att hjälpa mej. Sen påbörjade jag promenaden runt sjön. Kamal bad mej stanna på gångvägen nära vattnet och inte ge mej in i parken, och så gjorde jag också. Allt var lugnt och väldigt vackert! Ända till jag nästan var framme vid bilen igen och mötte två kvinnor med träaskar i händerna. Mmmm, vad säljer dom där då, tänkte jag. Sen fick jag veta: "It`s snakes, madame! Pay me or I.....", och så började hon öppna locket. Fan, rent ut sagt!! Jag höll på att svimma och satte igång att gallskrika: "I have no money, don´t kill me.....PLEASE!!!" Ingen Tarzan där inte!
Kvinnan blev väl så rädd att jag skulle kola vippen utan att hon ens öppnat asken, så hon dröp av efter kanske 15 långa sekunder. Shit, det var länge sen jag var så rädd!!
Benen skakar fortfarande på mej, och när jag skulle skriva på pappren efter vinshoppingen var jag så skakig att vem som helst lika gärna kunnat skriva under. Herrn i affären med stort A, frågade en massa frågor."Is this your book, madame? Is there any money on this card?" Jag gav väl ett något nervöst intryck!!
Nu är jag i varje fall hemma. Jag fick hjälp av Kamal att bära upp allt, och tur var väl det. Hungrig var jag, så direkt när jag blev själv öppnade jag en yougurth och började slafsa i mej. Efter tre skedar började jag tycka att den smakade väldigt konstigt, utgångsdatum 7 mars 2010.
Jaja, det gav mej i varje fall anledning att ta bara en liten whiskey till kaffet. Gubben säger ju att det hjälper mot allt: För att stilla mina dallriga ben, lugna mitt skenande hjärta och döda alla baciller från yougurthen. Det var många flugor på en smäll det!! Sen tror jag att jag måste sova en stund.
Dom vackra korten kommer!