2 dagar kvar i Dhaka, för den här gången...

Efter en trevlig kväll med Molle vill jag gärna berätta en sak till angående servicen av våra AC:n. När vi efter mycket om och men fått dom att förstå att dom måste komma tillbaka med mer verktyg och mer folk en annan dag skulle dag bokas. Jerry gick fram till vår städare Amir och killen från servicefirman och frågade. "Kommer ni imorgon eller på söndag?" och får ett bestämt yes till svar. "Kommer ni på lördag eller söndag?" "Yes, boss!" "Are you coming tomorrow or next day?" "Yes, boss"! På hundra olika sätt försökte vi vända till det så dt skulle gå hem, men inte då! Det enda svar vi lyckades få ur dom var "YES BOSS!", så det var bara att ringa Kamal igen, herregud ordna upp det här innan jag blir galen. Det vill säga min man var nära att bli galen, själv har jag ett oändligt tålamod vad det gäller bengaler. ;)
Slutsatsen blev den att dom kommer inte alls tillbaka imorgon, som jag skrev i förra inlägget utan på söndag!
Här kommer lite bilder från parken idag. När jag kom fanns inga vakter där så hela parken var full av gatubarn. Jag satte mej på en bänk för att bara sitta en stund. Strax fick jag sällskap av två flickor mellan 8 och 12, som bad om pengar. När jag sagt nej många gånger blev vi bara sittandes där. På en parkbänk i Dhaka, känslan var annorlunda. Helt plötsligt fick ett gäng pojkar en idé om att bada i det som finns kvar av sjön. Först var det en som hoppade i, sen blev det alla ända till vakten plötsligt dök upp och alla barnen fick fly hals över huvud med lera till knäna och kläderna under armen. Dom drar runt som en flock vildhundar alla barnen. Det var den liknelse som kom först till mej där i parken.




Flykten!