Idag har jag än så länge bara varit iväg på min långa promenad. Det var trevligt att träffa lite bekanta bla tjejen med sopkvasten, som fick ett kort av mej förra året. Hon såg glad ut i varje fall....vad hon sa har jag ingen aning om. På hemvägen lyckades jag skrämma en gammal tant så hon blev helt hysterisk. Vi möttes bara på gatan, tanten gav upp ett gallskrik, rusade till närmaste träd för att ta betäckning vilt gråtande och fortfarande skrikande. Vad jag förstod från vakterna i närheten hade nog inte tantstackar´n alla hemma. För mej kändes det rätt så bra!
Hon kanske var dement, då kan det bli nästan hur som helst har jag lärt mej efter mina 20 år inom demensvården i Sverige. Jag har följt debatten om den 94-åriga mannen, som så gärna vill bo med sin demenssjuka hustru på ett boende. Jag kan verkligen förstå att det inte är roligt att skiljas efter så lång tid tillsammans. Samtidigt som jag vet att det kan vara väldigt oroligt omkring en demenssjuk. Många gånger visar sej oron på natten och det kan bli mycket stök och bök. Varsin lägenhet väldigt nära varandra vore det ultimata, men i dagens vårdsverige vore det väl en utopi att begära det.
Det ska bli väldigt kul att jobba i sommar. Jag tror jag går bättre hem hos svenska tanter än hos bengaldamer. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar