Sista natten i Dhaka!

Lite lätt på snusen och väldigt mätt efter en trevlig middag sítter jag nu här igen och funderar lite över livet.
Imorgon natt far jag från Dhaka för tre veckor i Sverige. Jag längtar hem, jag längtar verkligen hem, särskilt efter alla nära och kära. Och alldeles extra mycket efter Hanna.
Samtidigt vet jag att tiden är kort här i Bangla. Upplevelsen är fantastisk och jag vill inte missa en sekund av den.
Elin däremot säger att nu är det hög tid att du åker hem morsan. Med expressflyg!!
Hon menar på att jag blir så förskräckligt blödig ju längre jag är här. Jag skulle när som helst just nu kunna ge bort allt jag har och äger. Är det nån som känner snubben som vunnit 215 miljoner och ville ge bort en massa, så ge han gärna mitt telefonnummer. Jag har en massa bra förslag på var han kan "investera" lite av sina välgörenhetspengar.
Jag är också medveten om att bloggen på sista tiden bestått av kort på eländet i Bangladesh. Här är oerhört mycket elände, men det finns också en fantastisk glädje, hos min "kapten" (om ni kollat det inlägget), hos rikshawförarna och barnen som badade i parken. Dom lever helt enkelt! Mitt i allt elände tror jag att dom har minst lika mycket glädje som vi, som har det så bra.
Nog med surr...nu är det sovdags! Sista natten i min hårda Dhaka säng för den här gången. Imorgon tillbringar jag natten i en flygplansstol och på måndag då ni! Då kommer jag att sjuuuunka ner i en svensk resårmadrass. SO NICE!!!
Här kommer bilderna på Elin. Visst blev hon fin!!