Vad konstigt det blev helt plötsligt!! Jag har alltid tänkt som så att det är ca 15 timmar hem till Sverige från Bangladesh om nått skulle hända nån jag håller kär, och helt plötsligt handlar det om en vecka, och just nu halva familjen i Bangla och halva i lilla Nyköping, Sverige! Med flyg, buss och båt och vem vet vad!
Elin skulle ha kommit hem imorgon, men det är lugnt, egentligen. Tänk alla som hade verkligt bråttom till nått...........tänk hur fort det gick att helt plötsligt bli norra Europa isolerade av ett askmoln! Jag tycker det känns som rena siencefiction och jag tycker det är riktigt skrämmande! Jag är en människa med bägge fötterna på jorden, men t o m jag blev häpen över att vi faktiskt inte klarar det här. Tänk så många familjer som är spridda över hela jordklotet, så många affärsresenärer som var på väg hem, så många familjer som min som lever lite "här och där". Och så tror man att man är trygg. I min värld skulle hindren för vår familjs "återförening" åtminstone komma från det outvecklade södra Asien (Bangladesh), men så händer allt här i vårt trygga kalla Norden.
Jag tror jag måste omvärdera lite och i fortsättningen vara beredd på ALLT!! Teknologins fel och brister och människans litenhet, vi blir aldrig gud, hur gärna vi än vill!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar