Ibland förlorar jag känslan för Bangladesh här i min blogg. Men som jag sagt för länge sen, här finns livsglädje och en helt fantastisk "nukänsla".
Idag åkte vi rikshaw från skräddaren och vår "chaffis" var halvsur. Helt plötsligt mötte vi en annan rikshaw, som för att få plats och komma fram flyttade på en av polisen utplacerade "vägstolpar". Alla som såg började skratta, och visste man inte vad den första skrattade åt skrattade man ändå. Vi har mycket att lära.....skratta åt bagateller och gråta när vi är olyckliga.
Jag har tagit till mej en kommentar från en expats i Bangladesh. "Dom är helt oförstörda". Och det är helt sant. Vill dom glo, då glor dom samtidigt som dom petar sej i näsan. Är dom arga, då hörs det! Och är dom glada, ler dom inte bara med munnen utan dom verkligen glittrar i ögonen. Man ser att här och nu är allt som finns och det är helt ljuvligt. Man möter äkta trötthet, mycket sorg och en helt fantastisk glädje.
Jag är så tacksam för att jag fått möta så många människor i Bangladesh, och känna framförallt deras fantastiska livsgädje!
Kan också berätta att vår egen rikshawförares åk har brakat ihop. Iman kan laga den, men hur länge. En ny kostar 20 000 th, ca 2000 svenska kronor. På någotvis har jag bestämt mej för att ge honom en ny. Han har kört oss, och våra företrädare hem på et säkert sätt i många år, så en ny rikshaw det ska han ha och med den en trygg försörjning i resten av sitt liv. Det får bli mitt tillfälliga mål här i livet!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar