Annars börjar det kännas tungt i Dhaka nu. Ju längre jag är här ju mer berörs jag av allt elände jag har omkring mej. Alla sopor och smutsiga vattendrag, tiggarna, gatubarnen och alla andra människor som lever i total misär! Våra fadderbarn, medlemskapet i naturskyddsföreneningen hemma och andra engemang är inte ens en droppe i havet!! Det känns hopplöst helt enkelt! Tungt och trögt, som havregrynsgröt ungefär! Utan lingonsylt!
I vårt land går just nu disskussionerna heta kring begreppet dödshjälp. Samtidigt som jag reflekterar över att här i Bangladesh är det väldigt få männsikor som hamnar i en sån situation om ens några. Här överlever man inte helt enkelt! Okomplicerat och enkelt, men så sorgligt många gånger.
Tur det snart är dags att åka hem till Sverige och ladda batterierna igen. Känna tacksamhet för att man har det så bra och att alla nära och kära mår gott! Vad mer kan man önska sej...ingenting!
Förstår att de måste vara tugnt ibland och då blir väl hemlängtan väldigt påtaglig......Du ska veta att du är efterlängtad hit till svedala:-)Saknar dig massor och längtar efter att ses for real ;-)
SvaraRaderaMen se nu är det inte många dagar till du är här YIPPI!!!!!!!!!!!!!
Bamse kram från fru W
Halloj!!
SvaraRaderaNu är det verkligen inte länge kvar!
Drygt en vecka! YEEES!!
Det ska bli riktigt skoj att träffas!! :)
Kram Cissi