Ikväll blev det yoga. Glad i hågen ringde jag Iman och bad honom komma och hämta mej vid kvart över sex. Jag har inte ringt honom på länge utan bara tagit närmsta riksaw. Häromdagen bad Iman snällt: "Please call me madame", och det kom han att få ångra ikväll. Innan han släppte av mej på Gulshan Avenue bad jag honom komma tillbaks till åtta och skjutsa hem mej också.
Efter fem minuter på yogan bröt ovädret ut.Regnet stod som spön i backen utanför och ideligen blixtrade åskan. När vi skulle meditera påverkade åskan elen, så all belysning släcktes och tändes hela tiden och det liksom frasade i ledningarna. Det gick åt skogen med meditationen alldeles. Det blinkande ljuset var jobbigt, men mest jobbigt var att tänka på Iman som fick stå ute och vänta på mej. Och mycket riktigt! När jag kom ut vid 8-tiden stod han där och såg ut som en dränkt katt. Jag tror han tyckte det var kallt också för temperaturen hade sjunkit med många grader av åskvädret. Det blev en vådlig färd hem, blixtarna bara ven runt huvudet på Iman och mej.
Nu är jag tryggt hemma, mätt, varm och torr. Jag hoppas det samma för Iman! Var han än bor!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar