En speciell dag blev det i går. Att besöka ett barnhem påverkar en väldigt. Man blir ledsen, men också glad för att det finns verksamheter som fungerar så bra som den här verkar göra.
På barnhemmet bor närmre 100 barn, både pojkar och flickor. Pojkarna på dom nedre våningarna och flickorna på dom övre med vissa undantag. Dom minsta pojkarna bor med flickorna den första tiden på barnhemmet för att få lite hjälp och ompyssling av de äldsta tjejerna.
Dom sover tillsammans 15-20 stycken i större rum. Två eller tre delar på samma säng. Dom får mat varje dag och utbildning med mycket sång och musik. Vi fick se lite av allt dom lärt sej. Dom sjöng och dansade för oss och flera av tjejerna var duktiga på att spela på ett instrument dom hade. En slags orgel där dom pumpade in luft med en hand och spelade på tangenterna med den andra.
Dom var otroligt duktiga och gjorde det med en sån glädje trots att deras situation egentligen är allt annat en just glädjande. Sammanhållningen verkade vara fantastisk och att se dom små barnen härma dom stora, och få hjälp, värmde.
Jag tog massor av kort, som jag ska framkalla och genom vår guide vidarebefodra till barnhemmet. Vi bestämde oss också för att ge ett ekonomiskt bidrag tillsammans med fotografierna. Anne (som var med oss) och vi ska lägga en slant. Är det någon bloggläsare som är intresserad att bidra, så maila mej gärna. 100 svenska kronor räcker här i Bangladesh till mycket, bl a 20 kg ris.
Min mailadress: cissi-wiklund@hotmail.com.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar