Jerry kom hem från klubben vid fyra. Han har varit och spelat tennis idag. Han tog en öl och jag faktiskt ett glas vin. Det smakade väldigt gott efter ett långt uppehåll.
Amir var i köket och stökade, och stökade. Han kommer inte förrän vid tre-tiden på lördagar och brukar bara stanna drygt en timme och göra det viktigaste. Idag blev han kvar så länge och plötsligt började han använda interntelefonen. Ja, sa jag till Jerry: "Det va´det jag visste, nu har han upptäckt att dricksvattnet är slut och måste fixa nytt. Jag visste att dom glömde det i fredags". Vår chaffis brukar ha med vatten i bilen, som vår städare bär in, men inte i fredags.
När Amir sen går in i "sin skrubb" (börjar likna Emils snickarboá), så går jag ut i köket för att kolla om det finns nått vatten kvar, och det gör det. Massor av vatten!! Han har meckat sönder kranen i köket så vattnet rinner utefter diskbänken och ner på golvet. Jojo, vad det är härligt att garva, jag skrattade så jag grät.
Ok, han fixar väl hjälp eftersom han ringt! Men en kvart senare pep han iväg med hålet i väggen hjälpligt lagat (nu droppar det bara fort) och inte har vi hört från vår andra engelsk talande personal eller. I Bangladesh funkar det så: Låtsas man som inget har hänt, har det inte hänt eller!!?? Helt fantastiskt och det gör mej så full i skratt! Jag skrattar så tårarna rinner och det är såå skönt efter allt trist!!
Nu är det bara att hoppas att hålet håller tätt till på måndag, skratta vidare och så småningom ta ett glas vin till.
Ja just, jag brände popcorna också, men det va´ inte alls lika kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar