Sista kapitlet om yoga!

Hur får man då en bengal att börja gråta? Jo, det ska jag berätta. Det var en lek, bland många, som gick till så att vi satt nära varandra öga mot öga i två rader. Sen var det bara att följa instruktionerna: Blunda, ta ett djupt andetag, andas ut öppna dina ögon och se din vän i ögonen. Efter några frågor: Kan du acceptera den du ser i ögonen som hon är? Kan du acceptera henne som en vän? Vi skulle svara varandra med ögonen, utan tal. Sen fick vi blunda igen och ta varandras händer om vi ville, och därefter öppna ögonen igen. Jag har aldrig varit med om nått liknande, det var verkigen helt otroligt. En av raderna fick byta plats när vi blundade så tre gånger fick man öppna ögonen och ha en ny "vän" framför sej. Min tredje vän, var en man. Först ville han inte se mej i ögonen, men när han gjort det i kanske 10 sek började han gråta. När det var dags att fatta varandras händer avvaktade jag, men då tog han första steget och höll hårt om mina händer. När vi sen öppnade ögonen igen började jag gråta just därför att han grät. Fjolligt kanske, men sån är jag! Känslan var så annorlunda, det kändes som man fick kontakt på ett nytt sätt. Obeskrivbart!!...skulle jag vilja säga.
I dag har det varit yoga 10-5, med nya lekar och delad lunch. Bangladeshier är inte så olika oss, en del är pratiga, andra är blyga, en del är allvarliga, andra är glada...listan kan göras hur lång som helst. Det har varit kul att få lära känna några stycken lite närmare. Nu är det dock slut..inget mer om yoga på bloggen på ett tag. Skönt va´?!!!!!;)
Klockan är bara strax efter nio i Bangla. Ungdomarna är ute i Dhaka och far. Ikväll skulle dom kolla in ett grillparty på BaghaClub. Chaufförerna får jobba hårt dom här veckorna!
Själv har jag blivit tagen av "gammeln" tror jag. Så nu läggdags....GODNATT!