Idag har det varit festligheter i Dhaka särskilt runt monumentet, Mother Language. Det är rest till minne av studenter som dödades 1952 när dom försvarade rätten att använda det egna modersmålet Bangla i dåvarande Östpakistan. Händelsen betraktas också som en start för Bangladesh frigörelse från Pakistan -71.
Jag hade faktiskt ställt klockan i morse för jag hade tänkt ge mej ut, för att se om det firades nått här på närheten, men så blev det nu inte.
Istället har jag knölat runt i den här något tråkiga lägenheten en dag till. Lite glädjande var att jag hittade pulver till at göra blåbärssoppa i skafferiet, egenhändigt importerad från Sverige. Det var gott. Blåbärssoppa är väl också ett välbeprövat husmorsrecept mot dålig mage. Hoppas det hjälper till imorgon. jag blir knäpp om jag ska sitta här en dag till.
Här kommer lite kort jag tagit i cirkeln. Grabben till vänster är så härlig. Han kommer alltid farande och den här gången sträckte han dessutom fram sin lilla och alldeles kolsvarta näve, som en hel karl. Det var bara att haka på. Sen fick han tag på en kompis och efter en stunds fundering bestämde han bästa platsen för ett kort. Visst är dom härliga!
Tjejen på det här kortet fick se min "stora kamera" och ville att jag skulle ta ett kort. Hon pratade mycket på en dålig engelska blandat med Bangla, men det jag kunde förstå var att hon bodde just där hon satt på gatan.
Det är verkligen synd om många människor i Bangladesh!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar