Bara en massa bilder!

Valborgsmässoafton

Idag var det inte lätt att ta sej ur sängen. Dricka vin utan att äta något är inte bra, jag är rädd att jag pratade ihjäl flera stycken igår. Jag gjorde väl så gott jag kunde med er stackars bloggläsare också.....två inlägg på mindre än en timme. Tack och lov var dom inte så långa....!
Nu ska jag hoppa i gympaskorna och ge mej ut på promenad med storkameran.

Jag kom på det....

.........spanarna på Hillstreet, eller nått sånt! En 80-tals klassiker.
Och nu...godnatt!!!

Livet är en fest!

Minglet är slut och fru Wiklund är inte helt nykter. Kan bara säga att det är rätt härligt att leva..........!!!!
Ta hand om er där ute!
Vem va´det som sa det??? Visst var det radiosnubben som var på TV ett tag, han pratade på nätterna.......jag ser han framför mej! Eller var det kanske polisserien.....inte Notting Hill, men nåt liknande.
Jaha, så gick det med den natsömnen!

Mingel ikväll!

Jag vet inte vad det är med det här landet. Idag när jag gick ut för att köpa en present till värdinnan på kvällens mingel blåste det upp till storm igen. Tack och lov inget regn den här gången!!
Efter ett skönt bad med bubblor och ett glas vin på badkarskanten sitter jag nu och inväntar gubben. Sen bär det iväg. För oss kommer det inte att bli så sent eftersom Jerry jobbar imorgon. Jag får be KappAhl ändra på det där......! ;)

Massage

Det mörknade snabbt på himmeln igår. Det blev lite panik eftersom jag skulle åka rikshaw och gå en bit. Jag vet nu hur det blir i Bangla när det drar ihop sej till oväder.
Alltså! Snabbt ombyte till svarta brallor, vitt är inte bra i spöregn och sen ett farande efter paraply. Jag hittade det så småningom och gav mej av för att hinna innan åskan och regnet var över oss. Jag hann inte!! När jag kom fram såg jag ut som en dränkt katt och paraplyt hade förvandlats till plockepinn i stormbyarna. Eftersom jag var tidig blev jag sittande tillsammans med alla som sökt skydd från regnet i garaget under spat. Naturligtvis fick jag en stol! Man känner sej lite dum bland alla dom andra som står.
Där satt jag sen en kvart och väntade på Jerry samtidigt som jag såg ut genom garageporten som det vore en storbilds-TV. Jag hann se en polibil och en ambulans med sirener på och jag hann se en man som trillade av en buss. Bra TV!!
Sen blev det massage och det var inte dumt!! Det nya stället var suveränt! Tydligen är det tjejer som tidigare jobbat på Radison som masserar, här till halva priset. Det kommer att blir fler besök på Reera.
Efter massagen stannade vi till oss ett par från Frankrike för att ge en present till deras lilla flicka. Bebisar är så söta och den här lilla tjejen påminde lite om Hanna när hon var liten. Minnen väcks plötsligt till liv!
Vad är det dom brukar skriva: Personen på bilden har inget samband med texten. Ähh...det är en annan söt bebis helt enkelt.

Seger!

Tvättkorgarna är tomma och strykhögen är besegrad! Yippieeee!
Nu ska jag strax belöna mej med lite massage. Ska ta rikshaw och möta gubben på ett nytt ställe. Hoppas det är bra....jag är ju alldels utsliten! ;)

Krishnachura

Här kommer en del av bilderna jag tog på parlamentsområdet. Träden som blommar med röda blommor heter på bangla Krishnachura. Det engelska namnet är May flower och det latinska delonix regia. Trädet finns också i en gul variant, som inte är lika vanlig, men precis lika vacker. Bangladesh blommar just nu och det är härligt.
Idag har jag än så länge bara varit iväg på min långa promenad. Det var trevligt att träffa lite bekanta bla tjejen med sopkvasten, som fick ett kort av mej förra året. Hon såg glad ut i varje fall....vad hon sa har jag ingen aning om. På hemvägen lyckades jag skrämma en gammal tant så hon blev helt hysterisk. Vi möttes bara på gatan, tanten gav upp ett gallskrik, rusade till närmaste träd för att ta betäckning vilt gråtande och fortfarande skrikande. Vad jag förstod från vakterna i närheten hade nog inte tantstackar´n alla hemma. För mej kändes det rätt så bra!
Hon kanske var dement, då kan det bli nästan hur som helst har jag lärt mej efter mina 20 år inom demensvården i Sverige. Jag har följt debatten om den 94-åriga mannen, som så gärna vill bo med sin demenssjuka hustru på ett boende. Jag kan verkligen förstå att det inte är roligt att skiljas efter så lång tid tillsammans. Samtidigt som jag vet att det kan vara väldigt oroligt omkring en demenssjuk. Många gånger visar sej oron på natten och det kan bli mycket stök och bök. Varsin lägenhet väldigt nära varandra vore det ultimata, men i dagens vårdsverige vore det väl en utopi att begära det.
Det ska bli väldigt kul att jobba i sommar. Jag tror jag går bättre hem hos svenska tanter än hos bengaldamer. ;)

Ormkvinnor!

Vid ett-tiden åkte Kamal och jag mot parlamentsområdet. Trafiken var faktiskt ok, så det tog inte så lång stund att ta sej dit. Kamal parkerade och hjälpte mej sen över vägen, som en gammal tant ungefär. Nä, alltså: Att korsa en sexfilig väg i Bangla är inte lätt, så han erbjöd sej att hjälpa mej. Sen påbörjade jag promenaden runt sjön. Kamal bad mej stanna på gångvägen nära vattnet och inte ge mej in i parken, och så gjorde jag också. Allt var lugnt och väldigt vackert! Ända till jag nästan var framme vid bilen igen och mötte två kvinnor med träaskar i händerna. Mmmm, vad säljer dom där då, tänkte jag. Sen fick jag veta: "It`s snakes, madame! Pay me or I.....", och så började hon öppna locket. Fan, rent ut sagt!! Jag höll på att svimma och satte igång att gallskrika: "I have no money, don´t kill me.....PLEASE!!!" Ingen Tarzan där inte!
Kvinnan blev väl så rädd att jag skulle kola vippen utan att hon ens öppnat asken, så hon dröp av efter kanske 15 långa sekunder. Shit, det var länge sen jag var så rädd!!
Benen skakar fortfarande på mej, och när jag skulle skriva på pappren efter vinshoppingen var jag så skakig att vem som helst lika gärna kunnat skriva under. Herrn i affären med stort A, frågade en massa frågor."Is this your book, madame? Is there any money on this card?" Jag gav väl ett något nervöst intryck!!
Nu är jag i varje fall hemma. Jag fick hjälp av Kamal att bära upp allt, och tur var väl det. Hungrig var jag, så direkt när jag blev själv öppnade jag en yougurth och började slafsa i mej. Efter tre skedar började jag tycka att den smakade väldigt konstigt, utgångsdatum 7 mars 2010.
Jaja, det gav mej i varje fall anledning att ta bara en liten whiskey till kaffet. Gubben säger ju att det hjälper mot allt: För att stilla mina dallriga ben, lugna mitt skenande hjärta och döda alla baciller från yougurthen. Det var många flugor på en smäll det!! Sen tror jag att jag måste sova en stund.
Dom vackra korten kommer!

Tisdag 27 maj i Dhaka, april ska det va´!

En ny dag i Dhaka, som började med fem varv i parken. Antingen har jag levt lite för "gott" i Sverige eller också har vågskrället fått fuktskador. Det händer verkligen med allt här. ;)
Parken visar verkligen inte upp sin vackraste sida just nu. Dom vräker upp lera från sjöns botten överallt, runt buskar, träd och parkbänkar. Jag tycker synd om dom som ska jämna ut alltihop, det måste ju bli som cement när det torkar.



Resten av dagen tänker jag jobba hårt för att undvika strykhögen! Först ska jag åka och hämta "motboken" och sen en tur till affären. Jag tänkte ringa Iman, han blev så glad att se mej igen.
På eftermiddagen ska jag åka till affären med stort A, för att fylla på vinförrådet och eftersom jag ändå måste ha chaufför tänkte jag ta en tur till parlamentsområdet. Det ska vara väldigt vackert just nu med många blommande träd. Jag tar med kameran, så att jag förhoppningvis kan bjuda på lite bilder i nästa inlägg.
Hej för nu!!

Strykning och sånt!

Jag är lite trött idag efter resan, snubben på första flighten satte sina spår. Magen är i olag också, så för att kunna åka och handla var jag tvungen att ta stoppande. Att ta en tur till affären var nödvändigt, för toapappret var nästan helt slut. Passade ju perfekt just idag.
Sen ska jag väl börja att brottas med tvätten. Jag tror familjen har kommit lite efter när mamma varit i Sverige. Strykhögen är enorm och tvättkorgarna är fulla! När jag ska vara i Sverige i två månader i sommar får jag nog skaffa en tvätterska åt dom ;).
Ibland funderar jag på att byta ut Amir mot en "riktig" maid, som också stryker, tvättar och lagar mat. Men samtidigt är det väldigt skönt att få ha lägenheten för sej själv några timmar varje dag. Handla, laga mat och stryka är faktiskt helt ok på all ledig tid jag har. Med undantag för att stryka just nu då kanske....det kommer att ta mej flera dar.

Får väl blanda ut dt med lite spa och sånt. Blir det många blogginlägg dom närmsta dagarna vet ni varför i varje fall. Jag smiter från strykningen!!

Back in Dhaka!

Det blev många stora kramar på Arlanda. Elin fick två, både en hej och en hejdå kram. Vi har verkligen blivit en internationell familj det sista året.
Sen klev jag på planet efter några timmars väntan med en bra bok , den nyinköpta "Hypnotisören" och ett glas vin i restaurangen precis utanför gaten. Skulle jag ha vetat vad som komma skulle, hade jag nog tagit en hel flaska.
Jag bordade bland dom första och förstod rätt så snabbt att planet inte skulle bli fullt. Va´skönt, fönsterplats och två säten att bre´ut sej på tänkte jag. Plötsligt nära avgång damp det ner en snubbe i stolen bredvid. En snubbe som började med att ta i hand och presentera sej, och sen pratade han i ett, riktigt maniskt faktiskt. Han var så nervös inför starten, och var riktigt flygrädd, sa han. När han under starten kramade mitt lår och hävde whiskey med den andra handen, så trodde jag nog att det skulle lugna ner sej efter starten.
Men inte då! Helst plötsligt fick jag en hörsnäcka till en ipode inmulad i örat. Bra va´! Fan bruden det är ju Eva Dahlgren! Jo, tjohej liksom.
Efter en stund gav jag snubben, som faktiskt satt ytterst en vink. Vad skönt att planet nästan är tomt. Då kanske vi kan få sträcka ut benen över två säten. "Vinken" gick inte hem, och eftersom jag satt innerst vill ju inte jag flytta på mej. Jag kanske skulle såra knäppgöken.
Till slut upphörde svadan när killen gick på toa, jag virade snabbt om mej filten och låtsades sova. Jag snarkade t o m. Killen försökte faktiskt väcka mej, men jag måste ha spelat sovande, näst intill medvetslös väldigt bra för till slut gav han upp. Ända till landningen när jag faktiskt var tvungen att vakna. Nästa gång jag råkar ut för nått dylikt kommer jag inte vara lika snäll ska jag säga!!
Hur som helst är jag framme nu och snart ska gubben och jag ta rikshaw till koreanska restaurangen och äta en bit.
Tack alla för fantastiska veckor hemma i Sverige!!

Hejdå Sverige!

Nu bär det snart av mot Bangladesh igen. Tidigt imorgon kommer mamma och pappa för att köra mej till Arlanda och samtidigt hämta Elin, som just nu verkar ha riktigt tråkigt på sitt hotell i Doha. Snart ska hon till flygplatsen och fortsätta hemresan med sin andra flight. Som sagt en snabb träff på Arlanda blir det.
Jag sitter här och funderar över mina veckor i Sverige och kan inte konstatera annat än att jag är helnöjd. Jag har hunnit allt jag ville och lite till. Det enda jag kan klaga på är vädret dom senaste dagarna. Riktigt aprilväder, kallt och blött. Men väder är väder och bara att acceptera.
Nu är det igen bara adjö som återstår och som jag sagt förr, så vänjer man sej aldrig vid det. Den här gången kommer det nog att gå lite lättare eftersom jag snart är tillbaka i Sverige igen. Vi ses då!! Och var rädda om er så länge!!

Dementi!

Uppgifterna i förra inlägget stämde inte. Elin hade fått fel information från personen som bokat hennes flyg. Nu har hon fått biljetterna och hon landar i Stockholm på lördagmorgon. Helt perfekt!! För då kan mor och far ta hem henne samtidigt som dom släpper av mej. Och därmed slipper Elin åka tåg till Nyköping på söndag.
Det blir en snabb kram på Arlanda istället för en fika i Doha.

Möte i Doha!

Festen blev något blöt igår, men ändå mår jag bra idag. Det är skönt för det är en del att greja med. Bastun är tömd och redo för renovering. Tyvärr snöar och regnar det idag med, så mycket mer i trädgården kommer jag nog inte hinna den här gången.
För på lördag ska jag först till Doha och möta Elin. Ja, så dumt blev det faktiskt! Hon åker från Dhaka imorgonbitti och sen bjuder Quatar Airways henne på hotellrum, transfer m.m dom timmarna hon måste vänta i Doha. Hon lyfter mot Sverige natten mellan lördag och söndag ungefär samtidigt som jag har min mellanlandning i Doha. Kanske kan vi ta en fika! ;) Och sen fara vidare åt varsitt håll.
Där ser man vad ett askmoln kan påverka livet. Vi har ju inte suttit i sjön precis, som många andra och det är jag glad för.
Nu vidare i stöket...

När aprilsnön yr kring husknuten kan man åtminstone drömma om sommaren.

Efter personalfesten....

Av varje ny människa man möter lär man sej nått nytt. Om man ger sej tid att lyssna!
Jag tror det var nått som inte helt plötsligt gick upp för mej, men i varje fall kom upp till ytan ikväll. Alla människor har olika egenskaper därför blir också allas upplevelser olika, och genom att lyssna kan man få nya infallsvinklar och därigenom också en helt ny syn på sina egna erfarenheter och betänkligheter.
Kanske spelar också några glas vin in!?
Den ni! Tycker inte ni också att ni är såå smarta efter lite vin??!
Lev gott och var rädda om er! Och som ni kanske redan räknat ut....Elin kommer inte hem imorgon eller!

Kanske, kanske inte?

Idag faller regn blandat med snö och det är två grader varmt, inte mycket att ha, det inte. Just nu sitter jag bara och hänger och väntar på att klockan ska bli två. Då kommer företaget som ska göra iordning vattenläckan i bastun på besök. Ska bli intressant att få en idé om vad det kommer att kosta. Ojojoj!
Så småningom kommer också Marie att dyka upp, för en fördrink innan vi ska fortsätta till en jobbarkompis på mat. Just nu känns det som "jobbarkompisar" igen eftersom jag fått rätt så mycket jobb när jag ska vara hemma i sommar. Får väl se om jag kommer ihåg hur man gör??!
Hur blöt kvällen blir beror alldeles på om Elin kommer att påbörja sin flygning från Bangla ikväll (jag håller tummarna). Då ska hon hämtas på Arlanda imorgon. Kanske kommer också Hannas kille att kunna komma hem som planerat från USA imorgon. Det är mycket kanske just nu och inte alldeles lätt att planera. Man får helt enkelt vänta och se!!!
Här kommer lite bilder från vackra Nyköping från förra sommaren.

Måndagkväll!

Vilka dagar jag har hemma i Sverige. Igår tog jag en lång cykeltur helt oplanerat egentligen. Det började med en tur till en relativt närbelägen loppmarknad. När jag kom ut därifrån var vädret SÅ fantastiskt så det blev en runda till Nyköpings hamn och havet. Jättefint ända till jag vände hemåt och förstod att jag skulle få en jädra motvind hela vägen hem. Sen blev det middag hos mor och far. En middag som var bokad för oss alla tre tjejer, men nu kunde ju inte Elin vara med. Så trist! Annars hade vi väldigt trevligt och maten var mums.
Idag har jag varit på stan och shoppat lite kläder. En blus och en jättehärlig klänning. Båda ska jag kopiera i Bangla till en femtedel av priset. Man får inte vara dum! På hemvägen från stan blev det några timmars fika hos min mormor Ingeborg. Vi såg på kort och utbytte reseminnen.
Nu är det kväll igen och efter en brakmiddag med Hanna på restaurang Long i Oxelösund vill jag helst krypa ner under täcket och smälta maten i lugn och ro. Men först ska jag kolla nyheter och flygets framtidsutsikter. Kanske orkar jag också dammsuga. Jag är helt sanslös när det gäller att dammsuga. Jag städar och plockar undan och sen kommer jag sällan längre än att ta fram dammsugaren. Jag tycker verkligen illa om att dammsuga, så det händer att jag fastnar just här med dammsugaren mitt på golvet i flera dagar. Men nu så! Ett, två, tre på det fjärde ska det ske och på det femte smäller det............kanske!

Pale and fat!

Idag har jag lusläst en artikel på DN:s internetsida om prostituerade kvinnor i Bangladesh.(http://www.dn.se/nyheter/varlden/unga-pa-bordeller-tvingas-ta-droger-1.1079105). Bara att det finns massvis av prostituerade i Bangladesh som är ett land nästan helt utan turister och dessutom muslimskt fascinerar mej mycket. Nu har jag dessutom fått klart för mej vad männen i Bangladesh vill ha. I och för sej hade jag en liten aning redan tidigare eftersom vi efter "semester" i Sverige ofta fått kommentarer från kvinnor i Bangladesh: " Oh, you look so pale and fat"! Va´ hur kul är det? Men i Bangla är det bäst....
......så dom prostituerade i Bangla "drogas" med en tablett av preparatet oradexon, som dom luras att tro är vitaminer som gör dom vackrare och mer åtråvärda för kunden. I själva verket skapar dom ett beroende och gör så att flickor i dom yngre tonåren ser äldre ut.
Tabletten oradexon innehåller ett hormon som är kroppsuppbyggande och har många biverkningar. Ett liknande preparat ges till köttdjur för att bygga upp kroppsvikten inför slakt.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Är inte människovärdet högre än så kan jag faktiskt förstå att det går åt helvete med allt det andra. Miljön och vårt djurliv har inte en chans. Kan vi inte ens respektera våra medmänniskor........hur går det då med det andra!
Ja, jag vet djupt och eländigt är det! För det mesta är jag glad, men ibland blir det bara för mycket.

Lördagkväll!

Mycket handlar om askmoln just nu. Och för oss handlar det så klart fortfarande om Elins resa till Sverige. Kanske kommer den inte bli av, inte den här veckan i varje fall. Det är nästan så att jag börjar fundera över min flygning tillbaks till Bangladesh på lördag. Om man ska se det positiva med allt det här kan man ju alltid tänka att det spar många flygtimmar som inte alls är bra för miljön. Kanske kommer Europas luftrum bli renare än på länge, trots vissa inslag av vulkanaska. Vem vet, jorden kanske har bestämt sej för att rädda sej själv?!
Idag då? Idag har varit en bra dag. På förmiddagen slappade jag med Hanna lite och sen åkte jag ut till svärmor och svärfar i Lundaskog. Nästan genast blev det bil till Norrköping för lite shopping med lunch som svärmor bjöd på. En trevlig dag i ett svenskt shoppingcenter. Det är konstigt hur avlägset och overkligt Bangladesh känns efter bara två veckor i Sverige.
Men om en vecka bär det av söderut igen....kanske, som sagt var!!

Helg igen!

Inget nytt på askmolnsfronten. Elin blir kvar ett dygn till i Dhaka. Vi får väl se om hon kanske dyker upp på söndag. Tiden börjar bli knapp eftersom vi har resan tillbaka bokad till nästa lördag. Vi får se om hon hinner hem.
Idag har jag varit väldigt lat, och bara lyckats städa lite skåp. I och för sej var det en rätt omständig procedur för mycket skräp fanns det som ska gås igenom. Sen har jag skalat ett kilo iskalla räkor. Det ska bli räkmackor ikväll. Det är en grej jag längtat mycket efter, det och glass. Jag köpte faktiskt en stor glass när jag var på ICA förut. Dum som jag var klev jag på cykeln och bara efter ett par hundra meter ploppade glassen snyggt ut ur pappret och landade tjusigt upp och ner i en sandhög. Jag blev så ledsen så, och var väldigt nära att cykla tillbaka för att köpa en ny. Men nej! Till ett litet besviket barn är det väl ok, men för mej får det bli en ny imorgon istället.
Ha en trevlig helg!!

Hallå världen....eller inte?!

Vad konstigt det blev helt plötsligt!! Jag har alltid tänkt som så att det är ca 15 timmar hem till Sverige från Bangladesh om nått skulle hända nån jag håller kär, och helt plötsligt handlar det om en vecka, och just nu halva familjen i Bangla och halva i lilla Nyköping, Sverige! Med flyg, buss och båt och vem vet vad!
Elin skulle ha kommit hem imorgon, men det är lugnt, egentligen. Tänk alla som hade verkligt bråttom till nått...........tänk hur fort det gick att helt plötsligt bli norra Europa isolerade av ett askmoln! Jag tycker det känns som rena siencefiction och jag tycker det är riktigt skrämmande! Jag är en människa med bägge fötterna på jorden, men t o m jag blev häpen över att vi faktiskt inte klarar det här. Tänk så många familjer som är spridda över hela jordklotet, så många affärsresenärer som var på väg hem, så många familjer som min som lever lite "här och där". Och så tror man att man är trygg. I min värld skulle hindren för vår familjs "återförening" åtminstone komma från det outvecklade södra Asien (Bangladesh), men så händer allt här i vårt trygga kalla Norden.
Jag tror jag måste omvärdera lite och i fortsättningen vara beredd på ALLT!! Teknologins fel och brister och människans litenhet, vi blir aldrig gud, hur gärna vi än vill!!

Torsdageftermiddag!

Mycket händer hela tiden och just nu är det inte bara positiva saker. För det första kommer inte Elin att kunna komma till Sverige imorgon. Askan från den isländska vulkanen stänger allt svenskt luftrum från 22.00 ikväll. Hon får snällt sitta kvar i Bangla och vänta på att en landning i Sverige ska bli möjlig igen. Inte så muntert precis. Jag tycker verkligen synd om henne. Hon har mycket planerat och längtar jättemycket!
Sen har försäkringsbolaget varit här och kollat vattenläckan vi haft i bastun i vinter. Ser ut att bli en dyr historia det där!! Hualigen!
Trevlig lunch blev det i varje fall idag med några gamla jobbarkompisar och alla deras barn. Man glömmer fort hur det är med småbarn, att det går i ett dygnet om! Jobbigt var det ibland, men också väldigt roligt med många mysiga stunder. Skoj var det att träffa jobbarkompisarna och kanske blir det så att jag kommer att jobba lite när jag är hemma i sommar. Det vore faktiskt kul! Jag saknar faktiskt jobbet!! Det trodde jag väl aldrig att jag skulle göra för knappt ett år sen. ;)

Tisdagkväll!

Dagarna rusar iväg fulla med trädklippning, krattning och fönterputsning. Idag var vädret helt ljuvligt på eftermiddagen, så det blev kaffe och en Magnum mandel i plastmöbeln på södersidan av huset. Helt vindstilla just där och väldigt varmt och skönt. Sen blev det lite shopping med Hanna när hon slutade jobba. Hennes kille åkte till USA i morse, så nu kan vi riktigt rå om varandra några dagar. På fredag kommer ju familjens lillasyster hem till Sverige också. Jag tror systrarna längtar efter varandra, så då blir det riktig tjejträff här, dock med tantinslag. ;)
Just nu firar Jerry och Elin nog nyår i Bangladesh. 14 april är det bengaliska nyåret och imorgon börjar det nya året 1417. Dom ligger lite efter, sådär en 600 år.
Jag missade nyåret förra året och också i år. Tydligen är det rätt mycket fest och kvinnorna ska bära rött, vitt och svart. Vi såg mycket snyggt i just dom färgerna när vi var på stan sist. I Dhaka alltså!
Nä, nu är det snart läggdags....vårluften tar på krafterna! Och att arbeta så här mycket ska man inte tala om, jag är helt slut ;)!

Vilken helg!

I fredags var jag hemma och umgicks med Hanna och hennes kille. Det är en riktigt trevlig kille hon fått tag på och vi hade väldigt roligt. Kanske mest jag efter ett par glas svenskt vin! Vi såg också ett avsnitt av nått som hette Solsidan på TV. Om den serien släpps på dvd kommer jag absolut att köpa den!! Tokkul!!
På lördagmorgonen tog jag cykeln på en tur igen, bla ner till stan för att uträtta lite ärenden. Där hade jag en fantastisk tur och stötte helt plötsligt ihop med Catarina och Peter, som precis skulle ta en fika. Det blev en trevlig timme på Coffe House.
På eftermiddagen kom svärmor och svärfar på en kaffe. Vi såg på kort och hade väldigt trevligt vi också.
På kvällen åkte jag till Oxelösund och åt middag på en thairestaurang med fru W och Mia. Maten var fantastisk och sällskapet likaså.
Idag skiner solen och det är helt underbart ute. Jag har klippt roshäcken, och inte ens det var nått större besvär. Jag skuttar runt som en leende idiot och bara njuter av allt som är att göra och allt som händer.
Nu ska jag avsluta denna fantastiska helg med middag hos mor och far!
Som avslutning på inlägget kommer ännu en sommarbild. Snart är vi där!!!!

Svensk tid!

Har suttit och kollat datorn en stund på morgonen och försökt få kontakt med familjen i Bangladesh. Då läste jag bla en rolig sak på SN:s hemsida. I vintras rasade tennishallen i Nyköping in över en kaninutställning. Ingen människa skadades eftersom det hände på natten, däremot gick det nog åt några kaniner. Hur som helst var det många som räddades ur rasmasssorna också och idag kunde man förstå vad dom passade på att roa sej med när dom fick chansen. "Många kaninungar födda drygt två månader efter takraset." Ja, dom är väl inte kaniner för inte, eller??!!
En ny dag har precis börjat, får se vad jag ska hitta på med den. Igår fick jag mycket gjort i varje fall. Först med cykel till stan och frisören. Skönt!! Sen var jag och handla två nya bikinis åt mej. Det blev inte billigt, men, men. När jag kom hem gick jag ut i trädgården iklädd endast en tjock tröja. När jag äntligen blivit klar med stora gräsmattan och dom rabatterna frös jag som 17. När jag kom in upptäckte jag att det bara var fyra grader på termometern!! Efter ytterligare en cykeltur till närmsta ICA butik blev det ett varmt bad.
Sen slog jag den här veckans uppesittarrekord. Jag orkade vara uppe ända till elva vilket fick till resultat att jag sov till åtta imorse istället för till fem. Svensk tid inställd lagom till helgen. Finemang!!
Kameran har gått sönder igen, det måste vara fukten i Bangla. Jag lägger istället ut lite bilder från trädgården från förra året. Sommar bilder behöver vi så här års!!

Onsdag!

Trädgårdsarbete är en härlig sysselsättning, och faktikt finns det många vårtecken under alla löv. Det spirar!! Hoppas det kommer att vara varmt dom här veckorna jag är hemma, så jag hinner njuta av några av alla vårlökarna.
Annars går dagarna fort. Igår kväll var jag och hälsade på svärmor och svärfar några timmar. Vi hade väldigt trevligt, och på hemvägen hade jag vant mej vid högertrafiken igen. På dit vägen var jag nämligen tvungen att fundera lite för att veta vilken sida jag skulle köra på. Just snyggt att bli tagen av farbror polisen för vänstertrafikskörning! Undrar vad det kostar?
Ett kort inlägg blev det i varje fall. Nu in i duschen och sen ska Hanna och jag till Oxelösund och hämta en dubbelsäng med Skodan. Tur att den består av två nittiomadrasser! Ska också försöka hinna maila ett recept på en god räkgryta till en kompis. Så härligt att ha massor att göra. Jag är nog inte gjord för att vara lyxhustru!
Hej för nu!!

I Sverige!

Jodå, jag är framme i Nyköping fast lite strul blev det. Jag somnade inte! Däremot blev vi försenade till Doha, så jag hann med nästa flyg på "final call" fast jag bara hade en halvtimme på mej. Att vi var försenade fattade jag inte förrän vi nästan var framme i Doha för jag sov verkligen hela flighten, t o m vid starten.
I Stockholm väntade Hanna och gamla Skodan på mej. Det var så gott att se henne igen och kramas för första gången på tre månader. Det skulle vara förbjudet att vara borta från sina ungar för länge!
När vi kom till stan satt mamma och pappa nästan på trappen och väntade på oss. Fler kramar blev det!!
Efter en god natts sömn i en mjuk säng håller jag nu på att göra upp planer för mina nästan tre veckor i Sverige. Jag vill verkligen hinna så mycket som möjligt!!! Inläggen kommer nog inte att dugga särskilt tätt dom här veckorna, men ett och annat kommer det nog at bli.
På återseende!!

Långsamt.....

Nu kan man prata om att tiden går långsamt. Klockan är halv ett på natten. Jerry och Elin sover sen några timmar tillbaka och här sitter jag och väntar på att få åka till flygplatsen. Det är fortfarande en timme kvar och sammanlagt tre och en halv till planet lyfter mot Doha. Sen ska jag sova, om jag inte somnar innan och missar planet. ;)
Nästa inlägg från Sverige...kanske??!!

Hem till Sverige!

Idag har det varit segt! Elin blev sjuk i magen inatt, så vi har hållit oss inne mest hela dagen. Hon är fortfarande inte bra och det är trist när jag ska åka härifrån snart. Men dom kommer nog att klara sej bra utan mej, far och dotter.
Det har jag nog inte skrivit här på bloggen, men faktiskt kommer Elin att åka hem till Sverige också om två veckor, för att ordna med sitt arbetstillstånd. Hon är rätt glad för det!!
Ac killen har varit här hela dagen också, han är faktiskt fortfarande kvar tillsammans med Amir fast klockan är sju på kvällen. En lång dag för dom, men båda har fått lite extra betalt i varje fall och verkar nöjda.
Just nu kan vi också prova alla AC:n för just nu har vi ström, och det är inte så vanligt i Dhaka nu för tiden. Idag har vi haft flera strömavbrott som varit flera timmar långa varje gång. Vårt batterie orkade inte längre, så på eftermiddagen la det av tillsammans med datorn och hela det rummet. När det strömavbrottet varat i ungefär två timmar gick jag ut och hämtade termometern för att se hur varmt vi hade inne. Nästan 31 grader!!!!
Sverige, Sverige!!! Nu längtar jag inte bara efter alla, min mjuka säng,en bra dusch
utan också ett hus med ström som går att lita på och ett klimat som är lite mer behagligt än denna fuktiga tropiska hetta.

Det finns många sätt att åka rikshaw på.



Gatubilder från Gulshan 1 cirkeln.

Sista natten i Dhaka!

Lite lätt på snusen och väldigt mätt efter en trevlig middag sítter jag nu här igen och funderar lite över livet.
Imorgon natt far jag från Dhaka för tre veckor i Sverige. Jag längtar hem, jag längtar verkligen hem, särskilt efter alla nära och kära. Och alldeles extra mycket efter Hanna.
Samtidigt vet jag att tiden är kort här i Bangla. Upplevelsen är fantastisk och jag vill inte missa en sekund av den.
Elin däremot säger att nu är det hög tid att du åker hem morsan. Med expressflyg!!
Hon menar på att jag blir så förskräckligt blödig ju längre jag är här. Jag skulle när som helst just nu kunna ge bort allt jag har och äger. Är det nån som känner snubben som vunnit 215 miljoner och ville ge bort en massa, så ge han gärna mitt telefonnummer. Jag har en massa bra förslag på var han kan "investera" lite av sina välgörenhetspengar.
Jag är också medveten om att bloggen på sista tiden bestått av kort på eländet i Bangladesh. Här är oerhört mycket elände, men det finns också en fantastisk glädje, hos min "kapten" (om ni kollat det inlägget), hos rikshawförarna och barnen som badade i parken. Dom lever helt enkelt! Mitt i allt elände tror jag att dom har minst lika mycket glädje som vi, som har det så bra.
Nog med surr...nu är det sovdags! Sista natten i min hårda Dhaka säng för den här gången. Imorgon tillbringar jag natten i en flygplansstol och på måndag då ni! Då kommer jag att sjuuuunka ner i en svensk resårmadrass. SO NICE!!!
Här kommer bilderna på Elin. Visst blev hon fin!!

Påskafton i Dhaka!

Elin och jag har ägnat dagen åt lite alla möjliga må bra grejer. Först shoppade vi massor av sjalar i pasmina och silke. Dom flesta ska med hem till Sverige. I en av shopparna i cirkeln hade Elin sett jättefina sjalar och när hon frågade efter dom blev det ett väldigt letande i säkert en kvart. Som tack för engagemanget fick dom sälja två sjalar till oss.
Sen blev det lunch på Mövenpick. Vi visste inte ens att dom hade mat, så när våra lunchmackor kom in blev vi glatt överraskade. Sen blev det förstås glass till efterrätt. Ingen slimlunch direkt, men gott var det.
Sen tog Elin med mej till ett nytt spa, som Jenni och hon provade redan igår. Då gjorde dom manikyr och pedikyr. Idag fick dom fixa Elins hår istället. Hårtvätt och därefter föning och håruppsättning. Hon blev väldigt fin och när hon är sminkad och klar har hon lovat mej ett kort till bloggen. Själv gjorde jag fransk manikyr och pedikyr med fotmassage. Allt detta som tog dryga timmen gick på 120 svenska kronor. Billigt, eller hur?
Nu sitter vi hemma med en fördrink och väntar på att det ska bli dags att åka vidare. Bosse och Sylvia bjuder på påskmiddag idag. Det ska bli väldigt trevligt!!

På hemvägen tog jag ett kort på en tjej som roade sej med att åka med bak på rikshaws i korsningen vi passerade. Hon upptäckte nog när jag tog bilden för helt plötsligt hade vi fått en medpassagerare!

2 dagar kvar i Dhaka, för den här gången...

Efter en trevlig kväll med Molle vill jag gärna berätta en sak till angående servicen av våra AC:n. När vi efter mycket om och men fått dom att förstå att dom måste komma tillbaka med mer verktyg och mer folk en annan dag skulle dag bokas. Jerry gick fram till vår städare Amir och killen från servicefirman och frågade. "Kommer ni imorgon eller på söndag?" och får ett bestämt yes till svar. "Kommer ni på lördag eller söndag?" "Yes, boss!" "Are you coming tomorrow or next day?" "Yes, boss"! På hundra olika sätt försökte vi vända till det så dt skulle gå hem, men inte då! Det enda svar vi lyckades få ur dom var "YES BOSS!", så det var bara att ringa Kamal igen, herregud ordna upp det här innan jag blir galen. Det vill säga min man var nära att bli galen, själv har jag ett oändligt tålamod vad det gäller bengaler. ;)
Slutsatsen blev den att dom kommer inte alls tillbaka imorgon, som jag skrev i förra inlägget utan på söndag!
Här kommer lite bilder från parken idag. När jag kom fanns inga vakter där så hela parken var full av gatubarn. Jag satte mej på en bänk för att bara sitta en stund. Strax fick jag sällskap av två flickor mellan 8 och 12, som bad om pengar. När jag sagt nej många gånger blev vi bara sittandes där. På en parkbänk i Dhaka, känslan var annorlunda. Helt plötsligt fick ett gäng pojkar en idé om att bada i det som finns kvar av sjön. Först var det en som hoppade i, sen blev det alla ända till vakten plötsligt dök upp och alla barnen fick fly hals över huvud med lera till knäna och kläderna under armen. Dom drar runt som en flock vildhundar alla barnen. Det var den liknelse som kom först till mej där i parken.




Flykten!

Ledig fredag!

Kvällen igår var trevlig. Först kom Elins kompis Jenni över för lite påskpyssel. Vi åt lite svensk smörgås som Jerry hade med sej hemifrån och precis när vi var klara med maten kom Johan på en öl. "Barnen" satt i köket och pysslade medan vi vuxna satt i soffgruppen och pratade över ett glas. Trevligt, det kändes nästan som förr i tiden och det kändes "hemma" på nått vis. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Nu sitter Jerry och jag bara och hänger, Elin är på möte med TCM i Malibag.. Det blev att gå upp tidigt även fast Jerry har ledig dag idag. Vi har nämligen beställt full service på alla våra AC:n. En av apparaterna låter så grannarna klagat. Hur som helst dök det upp en liten grabb klockan nio och rätt så fort insåg vi att han inte skulle kunna göra full service på alla våra apparater. Eftersom han inte kunde ett ord engelska fick vår chaufför tolka via telefon (allt går att lösa med lite fantasi), och sen blev det bestämt att dom skulle komma tillbaka imorgon med hela kavalleriet. Den AC:n dom redan börjat med fixar dom klart idag.
Nu ska jag sätta igång att leva den här dagen...den blir ju vad du gör den till!
Här kommer bilderna från tårtkalaset.

TÅRTAN!!!!!

Shahinaz och Munir förbereder kalaset.

Elin fick den stora äran att tillsammans med husägarens barn och släktingar skära upp tårtan. Tydligen gör man så och när första biten är uppskuren ska alla klappa händerna.

Hantverkarna fick också vara med på kalaset. Många var jättesmutsiga när dom arbetade i bara lungi och bar överkropp, men helt plötsligt stog dom alla där rena och med skjortor. Jag vet inte hur dom bar sej åt.

Innan jag går och lägger mej vill jag bara tala om att magen höll både på mej och Elin. Kan också meddela att dom sista resterna av tårtan gick åt fram på eftermiddagen efter ytterligare några timmar i 35 graders värme.
Bilderna kommer imorgon, för nu är jag såååå trött!
Godnatt och GLAD PÅSK på er allihop. Hoppas ni får riktigt mycket sol i helgen och många sköna lediga timmar!

Tårtkalas i Tongi!

Jag läste att hon dog igår, kvinnan på parkeringsplatsen i Landskrona. Så onödigt och sorgligt att få sluta ett långt liv på en parkeringsplats för en galnings hand.
Oprovocerat våld verkar öka hela tiden, och då räknar jag inte en tutning som en provokation. Snart är man inte säker nånstans utan har man otur och är på fel plats vid fel tillfälle så kan vad som helst hända. Jag undrar jag var all ilska kommer ifrån...visste jag det skulle jag tamesjutton ta tag i problemet.
Jag är i varje fall väldigt tacksam att man inte slår ihjäl någon här i Bangladesh för en tutning. Fast det är klart det händer nog ibland, men inte allt för ofta för som dom tutar i det här landet skulle det inte finnas en enda chaufför kvar efter ett par dagar ens.
Efter drygt två timmar i bil ekar signalhornen i öronen på mej. Dom tutar när dom ska köra om, dom tutar för att få plats, dom tutar när dom ska svänga. Helt enkelt är det ett jädrans tutande.
Nu lite om tårtkalaset i Tongi. Det blev en trevlig tillställning med över 30 gäster som blev bjudna på sprite, tårta och rachgula. Vet inte hur det stavas, men det är i varje fall en söt boll gjord på bla mjölkpulver och socker. Sådär god, men jag börjar vänja mej.
Bollarna och tårtorna handlade Elin ihop med sina arbetskamrater igår på Gulshan 1 marknaden (jag har visat bilder därifrån). Elin berättade att tårtan var halvtinad, det droppade vatten från frysen över den och efter ytterligare lite bacillodling i en bil ett par timmar luktade det lite surt när vi öppnade kartongerna. Ät och se glad ut uppmuntrade min dotter mej. (Bra att ha ett "eget" språk ibland!) MUUUUUUUMSSSS!
Nu är jag tack och lov hemma i lägenheten och väntar bara på att magen ska sätta igång och bråka. Jag hopppas vi klarar oss! Stackars Elin har fortfarande en lång dag framför sej med bl a ett möte på ett så otillgängligt ställe att dom måste åka rikshaw tre kilometer för att komma fram.
Jag tog massor av kort, men dom kommer i ett senare inlägg för Elin behöll kameran för att dokumentera resten av dagen. Istället lägger jag in några kort från omgivningarna sist jag var i Tongi.