Näst sista kvällen i Sverige för den här gången har vi varit hos mamma och pappa tillsammans med min mormor, min bror och hans familj. En glad kväll med god mat där alla tonåringar övergav oss igen för att gå på krogen. Ja, jag var väl likadan en gång i tiden.
Gamla tider var nått vi pratade om under kvällen. Jag beskrev hur olika människor passerar vårt hus i Dhaka, och ropar ut sina tjänster. Dom vill putsa dina skor, slipa dina knivar och både sälja och slakta kycklingen du ska äta till helgen. Jamen, det måste ju vara skärsliparen, du menar säger min mormor då. Faktiskt växte hon upp i ett Sverige, som mer liknade Bangladesh än vad Sverige gör idag. Hon pratade bl a om skärsliparen, som gick från gård till gård för att slipa både yxor och knivar på ungefär samma sätt som dom gör i Bangla nu.
Det är fascinerande på det sättet att bo i Bangladesh, rätt som det är bland affärsmän med mobiltelefon, upptäcker man någon med ok ( en pinne över axlarna med korgar eller hinkar i var ände... en förklaring till ev ungdomar som läser min blogg och tror att jag skrev okey), en skärslipare eller vad som helst som inte längre finns i Sverige. Det är en av sakerna, som får mej att längta tillbaks till Bangladesh. Jag blir helt FASCINERAD! Kanske jag fått en möjlighet att förstå hur det var i Sverige på mormors tid. Kanske är vår stora jord lite mindre än jag alltid trott?!
För min del är det människorna jag möter i Bangladesh, som får mej att vilja dit igen. Mitt i allt elände, så blir man så väl bemött av massor av människor som inte har nånting. Alla rikshawförare, min "godmorningtjej", handlare, ungar och alla möjliga människor. Just nu tycker jag synd om dom! Jag fick ett mail från Nordiska klubben att det bara är 6 grader varmt på nätterna i Bangla.....inte så kul att sova ute då!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar