Morgonpromenad igen!

Kallt, dimmigt och rått. Tungt blir det i längden. Tänker på er hemma i Sverige, som har ytterligare tre-fyra månader kvar innan värmen kommer. Här hoppas jag det bara dröjer, sisådär en två da´r kanske.
Före jul berättade jag vid nått tillfälle om en man utan ben och puckel på ryggen, som låg "utlagd" för att tigga på bron till Bharidara där jag passerar när jag går morgonpromenaden. I fredags var han där igen när vårsolen sken. Dom här kalla dagarna har jag inte sett till honom, kanske finns det nån sorts barmhärtighet i varje fall. Det gör mej glad!
Idag var det bara snälla hundar ute, men skräcken från igår satt djupare än vad jag trodde. Pulsen gick upp av att bara passera platsen. Några hundfria pomenader till så ska nog det vara glömt!