Idag har Elin och jag börjat förbereda för hennes gäster från Sverige. I början på februari kommer Elins tre kompisar på besök. Dom ska bo hos oss sammanlagt två veckor, en i början och en i slut av februari. Resten av tiden ska dom resa runt i Asien. Idag köpte vi täcken, nya handdukar och lite andra "bra ha saker". Det blev så mycket att bära, så Kamal fick komma och köra oss hem, en rikshaw hade varit för liten.
På eftermiddagen gav vi oss ut igen för att försöka få tag på en ny bäddmadrass istället för den som möglade för oss i somras. I Gulshan 2 cirkeln var djurhandlaren på plats, så jag bestämde mej för att ta ett kort på deras bur på hjul full med valpar, kattungar, kaniner och allt möjligt. Naturligtvis dök det från ingenstans upp två grabbar som också ville vara med på kort. Och det kan man ju inte motstå. Dom är otroligt charmiga, i varje fall ibland. Sen när vi närmade oss cirkeln med trafikljusen igen kom det fler barn, som började tjata och var väldigt "på": Just one pieces, madame. Please I´m so hungry! Om och om igen och jag kunde inte förstå deras nya "tiggarmetod". Sägas ska också att dom visade väldigt stort intresse för påsen med varor jag bar. När jag sa ifrån började den äldsta grabben skrika åt mej och göra grimaser. När jag fick tänka efter en liten stund kom jag att minnas ett tilfälle precis innan jag åkte hem innan jul.
Vi hade en väldigt envis liten flicka efter oss, och till slut föll jag till föga och rotade fram tre mandariner ur min kasse och gav henne. Jag tror det var ett stort misstag och att det spred sej fort i cirkeln, att madam som aldrig brukar ge plötsligt har ändrat sej. Jag hade ju bestämt mej, men det är verkligen inte lätt att stå emot. Nu kommer jag få börja om från början igen och lika ihärdigt som när jag hit flyttade stå emot alla tiggare. Det är tråkigt, man vill så gärna ge dom något. Det blir till att återgå till mitt gamla sätt att inte ge alls till tiggarna i cirkeln, utan istället sponsra t ex expatsens skola och andra liknande projekt. För så många situationer som den idag klarar jag inte av...då låser jag antingen in mej eller flyttar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar