Beläggningen består bl a av krossade tegelstenar. I Bangladesh är det väldigt ont om sten och grus, varför man först bränner tegel och sen slår sönder det för att använda som fyllnadsmatrial. Tydligen är det ett av dom sämst betalda jobb du kan ha här i landet. Faktiskt ser man högar med tegelstenar lite varstans, som väntar på att krossas. 
Sand används också och allt bärs av många, många människor i bunkar på huvudet. Och tro inte att sand och tegel kommer med stora lastbilar utan på samma sätt, med bunkar, lastas den på packrikshaws och fraktas med hjälp av muskelkraft till målet. Jag blir helt fascinerad! Vad dom kan åstadkomma utan några nästan som helst hjälpmedel.
Utan hjälpmedel förresten....där fanns faktiskt en cementblandare, men jag lyckades aldrig räkna ut vad den användes till. Jag tyckte i varje fall att både sand och tegel bars direkt ut till "vägen".
Här kommer nu en vy över "New road" från Gulshan hållet. Hela området ska fyllas bit för bit med ren, vad ska jag kalla det, människokraft kanske. När jag tog det här kortet ställde mannen med vattenslangen upp sej och så fort jag "klickat" släppte han slangen och kom för att titta. Han blev inte alls nöjd, så jag fick lov att ta ett kort till på honom och hans kamrat.
Här är alltså två äkta och helt vanliga bangladeshiska vägarbetare! Sägas kan också att han blev inte nöjd med det kortet eller, men jag är väl ingen pressfotograf. En helt vanlig amatör med en högst vanlig digitalkamera.
Ja, det var rapporten om vägbygget i Dhaka, Bangladesh. Jag tror jag ska ta en tur innan Jerry kommer hem på lunch och se hur långt dom kommit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar