Till oss köpte jag en komplett Rörstrands servis, som heter Ostindia för 12 personer. Den fick jag betala 1 800 kronor för. Sen hittade vi en, som vi tror Hanna och Patrik kommer att tycka om från SIA. Ordar inte mer om den, så får det bli en överraskning när containern dyker upp i Sverige i slutet av juni.
Senare under kvällen bjöd vår kock oss till sin by för att fira påsk med hans familj. Vi har ju redan träffat hans familj här i Dhaka när Shobul hade sin infarkt, så vi hade så gärna åkt. Nu är det så att trafiken är hemsk i Bangladesh. I Dhaka är det ok på det viset att dt alltid går så sakta, händer en olycka blir konsekvenserna inte så allvarliga.
På landsvägarna däremot är det säkert ett tiotal som dör varje dag, dom kör helt enkelt som idioter. Efter mycket övervägande känner vi att vi inte vågar helt enkelt. 40 mil på Bangladesh vägar när det bara är tre veckor kvar till vi åker hem känns som att utmana ödet. Har vi överlevt så här länge vill vi gärna klara oss ända hem. Tråkigt att missa besöket, men Shobul verkar lika glad ändå.
Här kommer lite blandade bilder från Dhaka från dom senaste veckorna.
Gatubarn i Gulshan 1 cirklen
Gammalt möter nytt.
Gatubarn i Banani
Kvinna som arbetar med att lägga ny gatsten.
Kvinna som städar gatorna passar på att ta tillvara lite ved.
Lumpsamlarbarn på refugen vid Gulshan 2.
Jag längtar hem till Sverige! Jag är trött på fattigdom och smuts!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar