När jag vara alldeles ny i Dhaka, var allt väldigt skrämmande. Människor som tiggde, rikshawförare som tjatade, raggiga gatuhundar, bilar som tutade och människor överallt.
Dom som skrämde mej allra mest var det här gänget, tiggarna på Road 62.
Kvinnan i familjen var så ihärdig, så många gånger valde jag att gå en omväg för att slippa undan.
Nu möts vi varje dag......utan att jag är rädd. Dhaka är vardag och vi har blivit "grannar". Jag i vår luftkonditionerade lägenhet på 200 kvadrat och hon och hennes familj på en trottoar någonstans i Gulshan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar