Morgon i Dhaka

Idag tog jag med mej kameran ut på morgonpromenaden för att fånga allt i bilder. För mitt eget minnes skull och kanske tycker ni också att det är intressant. Jag har nog gått här hundra gånger, nästan varje vardag i ett och ett halvt år.
Nu har jag faktiskt tagit en paus och gått i parken istället. En orm på gångvägen skrämde nästan livet ur mej för två veckor sen. Jag provade att gå igen dagen efter, men hoppade en meter av varje löv som rörde sej. Sen dess har jag som sagt valt att promenera i parken istället.
Jag har inte kunnat berätta det förut eftersom jag inte ville skrämma vår ormrädda dotter, men nu i helgen lyckades jag avslöja hela hemligheten efter ett par glas vin. Tack och lov är hon inte så lättskrämd längre. :)
Eftersom jag mötte en stor skräckinjagande fladdermus i parken igår kan jag tycka att det kvittar lika. Orm eller fladdermus, långpromenad eller park!?
Ut på min alldeles underbara morgonpromenad igen, alltså. Jag tror jag varit saknad för alla hälsade så glatt. Bilderna är tyvärr halvtaskiga av det starka soldiset på morgonen, men kanske kan dom förmedla lite av känslan.
Tänk er nu 30 graders värme, tut och pling, hundar och ungar ( och inget hembränt äppelvin) och glöm för jössenam inte den svaga doften av avlopp i luften.
Först ut på väg 63. Där var det som vanligt biltvätt på gång. Bengaler älskar sina bilar och putsar på dom hela tiden, eller rättare sagt chaufförerna har i uppgift att putsa på dom hela tiden.

Polisposteringen på väg 70. Vid upplopp och oroligheter är det meningen att poliserna här ska spärra av vägen och skydda oss "rika" i området.

Sen korsade jag Gulshan Avenue som var lugn idag.

Vidare in på väg 79 där det dammade ordentligt. Bengaler är väldigt duktiga på att "hålla rent framför egen dörr". Ibland tror jag dom bara sopar över allt till grannen.

På avstånd såg jag den här lilla mannen svänga in på en sidoväg. Han tigger och ibland får han en slant av mej, men idag missade vi varandra. Lycka till med resten av dagen gamle man!

Se upp! Soprikshaw! Håll för näsan!!

På åpromenaden mötte jag som vanligt en massa daglönare. En hacka, en spade, en korg och fyra par starka armar.

Frukost kanske?

Vakten som vakar över "åpromenaden" i en skön posé. Med på bilden blev också ett gäng glada snubbar.

Vidare över bron mot Baridhara för att fortsätta min promenad i parken där.

På den sträckan som är ungefär hundra meter lång händer det alltid mycket. Den här killen var ny för dagen. Jag vet inte vad han ville, så det blev inga pengar från mej där inte.

Den här blinde mannen sitter jämt på bron och tigger. Ibland får han en slant, och varenda gång hoppas jag att han inte ingår i den stora industri som tiggeriet är på många platser i Bangladesh, utan att han får behålla sina pengar själv.

Pojken som alltid säljer tidningar på bron åt sin frukost när jag passerade, en skål ris. De allra flesta bengaler äter faktiskt ris med dal och grönsaker tre gånger om dagen.

Dom här två blev så avundsjuka när jag fotade pojken och ville absolut vara med på bild dom med! Och det kunde dom väl få! :) 17 är att bengaler alltid ska vara så allvarliga på bild för att sen, när jag visade bilden, skina upp som små solar. Vakten hade ungefär en tand i munnen och hade nyss tuggat betelblad som färgar allt rött....han var så söt så!

Sen vidare in i parken på andra sidan sjön. Krishnachuran blommar just nu och det är otroligt vackert.

I parken mötte jag en kvinna som letade sopor, allt tas tillvara.

"Madame, please photo"!!, ropade dom här som befann sej utanför parken. Och madame kan ju inte säga nej.

Tuppen på väg 12 i Baridhara visade sej från sin bästa sida idag.

Husbyggarna på samma väg. Jag tror alla femtio känner igen mej eftersom vi ses nästan varenda morgon. Och jag, jag känner inte igen nån.

Sen över nästa bro för att nå Gulshan igen. Här brukar det stå en blind man och tigga varje morgon. Idag var han inte där. Såna tillfällen blir jag orolig och undrar om han är sjuk. Men så plötsligt är han tillbaks igen....kanske han bara tar ledigt ibland.

Så här vackert kan Bangladesh vara från en bro mellan Baridhara och Gulshan.

På hemvägen övergav jag åpromenaden och gick vägen istället. Mitt mål var att passa på att ta ut lite pengar, inte till porslin den här gången.

En rikshaw fullastad med en stege av bambu.

Såna här reklambilder för olika gym ser man överallt. En bengals drömkropp kanske! Hade inte vi såna bilder på 80-talet? Mmmmmm...

Hemma vid vår park igen.

Man har i varje fall aldrig tråkigt på en promenad i Gulshan!! :)