Vilken dag!

Alltså..idag har varit en bra dag!!
För några dagar sen frågade jag Iman om han kunde visa platsen där hans rikshaw blev tillverkad och om det var möjligt att besök hans hem. Jag har faktiskt blivit inbjuden för ett tag sen.
Igår sa han: "No home, madame, live here" och gjorde en gest som påvisade lite här och där. Ok, tänkte jag, han kanske bor på gatan och har sitt hem långt bort. Det är nämligen inte så ovanligt här i Dhaka.
Men idag helt plötsligt var vi där, i hans hem i Bashundhara. :) Ibland är jag inte med alls!!??
Några barn mötte upp oss, en av dom var Imans son förstod jag sen.

Dom tog reda på rikshawn medan Iman visade mej in, samtidigt som han berättade att nästan alla i området jobbar med rikshaws på det ena eller andra sättet.

Han frågade om jag ville stanna på lunch och det kunde jag ju inte tacka nej till. Medan hans fru lagade lunchen visade han mej verksta´n där rikshawn blev gjord. Bilden på frun som lagade mat blev tyvärr för mörk, så här kommer två halva "farfar" och köket istället. Mest hela tiden sprang dessutom två väldigt söta kycklingar runt där.

I verksta´n pågick arbetet för fullt!


Nyfikna härliga ungar i alla storlekar fanns det också! Precis överallt!! På nästan varenda bild jag tog dyker en kalufs upp i nederkanten, en hand från sidan eller en kyckling.:)


Den allra minsta vid mammas bröst!

Den store rikshawkungen dök också upp!!

Sen var det dags för lunch. Alla utom jag, som fick kyckling, åt ris och grönsaker. Så skämmigt! Maten var riktigt god, men det blev ändå mycket över och det fick jag hem i en plastburk till "Elin, som pratar Bangla". Jag hade inte hjärta att säga att hon är på Bali.

Under tiden vi väntade på lunchen lärde jag dom äldsta av dom fyra pojkarna att fotografera. Nu har jag hundra bilder på mej själv och några som den här!

Där fattade jag inte eller nått förresten!? I huset, som var delat i två rum, fanns två kvinnor och åtminstone fyra små pojkar. När jag visade korten jag tagit för barnen upptäckte jag att dom inte kallade samma kvinna för mamma.
Hur frågar man någon om han har två fruar? Nä, så jag frågade inte.
Med i huset fanns också två "farfar" och precis innan lunchen kom en äldre stor kvinna in och satte sej. Hon spännde blicken i mej och där satt hon och blängde till jag åkte hem. Kanske var det farmor, vem vet?!
Här är en farfar med tre av barnen.

Slutligen en bild på Iman och den ena av kvinnorna.

Som sagt, en fantastisk dag i Bangladesh. Landet som inte riktigt är som hemma!! :)