Idag hade flera män kommit till hans hem, stulit alla deras grödor till djurfoder och skadat både hans fru och son. Shobul var uppriven och helt förtvivlad. Han var nära gråten och skakade så han knappt kunde berätta.
Han bad om ledigt för att åka hem och naturligtvis fick han det. Jag gråter när jag skriver om eländet och hoppas verkligen det kommer att ordna sej för honom.
Igår på vårfestivalen tog jag en massa andra bilder också, inte lika glada som dom i förra inlägget.
Jag ville bespara er dom, men det är också viktigt att veta att för alla är livet inte lika underbart att leva. Det lyckliga Bangladesh har också en svart baksida med mycket fattigdom och många orättvisor. En baksida där människor lever i en verklighet vi aldrig kan föreställa oss!
Ett barn med en dröm.....
Barnets mamma, som sålde smycken utanför parken. Hon drömmer inte längre!
Tiggarpojkar i 6-7-års åldern. Det är då alla barn tappar sina mjölktänder.
Lumpsamlare...kanske 10 år.
Sockervaddsförsäljare....
Jag är så tacksam för att jag har det så bra! Och att jag som mamma kunnat ge mina barn allt dom behöver!
Hoppas att det ordnar sig för er kock, så svårt det måste vara att arbeta långt hemifrån och få höra vad som hänt där hemma!
SvaraRaderaHej! Min make kommer i från BD så jag har hört mkt om den misär som finns där. Din blogg hittade jag när jag surfade runt. Du tar fantastiska bilder och har gett mig, som aldrig varit dit, ännu, en inblick i mäniskornas vardag i BD. Tack för en fin och bra blogg!
SvaraRaderamvh
Anna
Jag blir så glad av era kommentarer! Det blir ännu mycket roligare att blogga då!
SvaraRaderaKan också meddela att det börjar ordna sej för Shobul! :)
Varm kram från Bangladesh