Dhamrai

Idag vid tio bar det av till Dhamrai. Enligt Jerrys I-pad var avståndet 3,8 mil och tiden till resans mål 47 minuter. Två timmar tog det!! I en inte allt för trevlig trafik. En rätt ordentlig touche bakifrån i början av resan gjorde att i varje fall jag var på helspänn hela tiden.
När vi kom fram var det bara att konstatera att det var värt besväret. Gjuteriet var ett vackert hus. Huset hade påbörjats 1912 och ägts av samma familj i flera generationer. Hela tiden hade gjuteriet funnits i fastigheten. En flera tusen år gammal metod användes för att gjuta all världens vackra saker.

Första steget i processen var att tillverka en modell i vax där alla detaljer ristas in, både stora och pyttesmå.

När vaxmodellen är klar täcks den med flera lager lera. När den torkat värms alltihop till hög temperatur i en ugn. Vaxet smälter och vips har man en form att gjuta i.

En lite vy från innergården.

När formen torkat ordentligt fylls den med smält mässing, som sedan får kallna. Därefter knackas formen sönder och ut kommer sååå vackra figurer av alla de slag. En sån här häst köpte vi faktiskt fast större. En Guardian Horse! Ingen blir heller lik den andra eftersom formen förstörs efter gjutningen.

Sista momentet var finputsningen.

Innan vi åkte tillbaka mot Dhaka blev det en kortare promenad för att se oss omkring lite i en "by" där 80 % av invånarna är hinduer. På vägen stötte vi ihop med en flock apor. Jädrar vad jag rädd jag blev!!

På hemvägen fick det bli en pizza på Little Italy. Maten fick tysta munnen eftersom vi var rätt trötta allihop!
Och nu hemma i trygga Gulshan igen!