fredag 7 augusti 2009

Skolbesök...

Middagen i onsdags blev lyckad! Alla potatisplättar gick åt och vad jag vet blev ingen magsjuk. Amir hade en jättedisk att brottas med på torsdagen!
Själv fick jag förmånen att få följa med ut till en skola, som drivs av TCM. Kristoffer och Jerry skulle dit för ett möte och jag fick åka med. Spännande först med en timmes bilresa mitt ut i ingenstans och sen själva besöket.
TCM är en organisation i Bangladesh, som finansieras med hjälp av bidrag. Dom har många olika verksamheter för att hjälpa barn, både i Dhaka och runt om i landet. När Elin och Lisa gjorde sitt projekt var det bl a TCM, som fick deras pengar. Så helt fantastiskt insåg jag att det är deras pengar, som byggt lekplatsen på den här skolan och faktiskt räckte pengarna också till att grunda ett bibliotek. Jag blir inte lite stolt, och nu förstår jag vad Elin upplevde när hon och Lisa var i Bangladesh i januari och besökte barnhem och skolor. Förut har jag bara sett kort, och det är skillnad.
Här är bl a Jerry och Kristoffer utanför skolan. Killen som står bredvid kom med rikshaw för att guida oss när chaffisen inte längre hittade.
Några flickor från den högre klassen, som gungar gungbräda. Och på nedre bilden en av våra guider. Efter en rundvandring i skolan, och efter avslutat möte började sen hemfärden. Trafiken var hemsk, så det tog tre timmar att komma tillbaka till Dhaka. Vrålhungriga blev vi avsläppta av Kristoffers chaufför vid Jerrys kontor, och efter lite thaimat, tog Kamal mej hem.
Sen blev det en riktigt trevlig kväll ihop med Magnus, med mat på klubben och lite gott dricka hemma hos oss i väntan på att hans flyg till Hongkong skulle lyfta.

3 kommentarer:

  1. Gud vad spånnande....Och vad stolt du måste vara när du ser vad tjejernas arbete ger.....
    Ha det nu så jätte bäst och ta hand om er.
    Kramiz Fru W

    SvaraRadera
  2. Tja! Stolt som en tupp, om det nu är möjligt när man är kvinna....men det är det väl!!!!
    Ha det bra, tänker på dej!!!
    Kram från Cissi

    SvaraRadera
  3. Hej.... håller med Marie!!! det måste vara en otrolig känsla att veta att din dotter är delaktig i detta!!!! kram mia

    SvaraRadera