Snabbt uppvaknande.....

Imorse vaknade jag tjugo i sju av att mobilen ringde. Ni vet en sån där situation när man inte vet var man är, vad klockan är eller vad som är upp eller ner!
Det var Elin som ringde.
-Godmorgon, kan du komma och öppna dörren?!
Mmmm, tänkte jag har hon glömt nycklarna eller, och surnade till så där som en mamma kan göra när hon blir häftigt väckt alldeles för tidigt på morgonen.
Men så var det inte riktigt! När Elin skulle iväg på sin morgonpromenad skulle hon som vanligt låsa efter sej. Då fastnade nycklarna i dörren, i låst läge och gick inte att rubba. När hon stått där i tio minuter gav hon upp och ringde mamma, som inte eller kunde göra något. "Gubben" väcktes upp efter fem minuter (lagom glad, kan jag säga)... och kunde inte eller göra något. Där stod vi alltså på varsin sida om den låsta dörren. Så nära, men ändå så långt borta....

...ända till vi kom på att vi kunde langa ut kaffe, tänger, hammare och allt möjligt genom fönstret.
Efter 20 minuter kom Shobul och fick sej ett riktigt gott skratt när han hittade familjen Wiklund, den ena ute och dom andra inne.
Till slut, efter ca 40 min och mycket krånglande fick Shobul upp dörren och morgonen kunde fortsätta precis som vanligt.
Ha en bra dag ni med!