Jösses, full nästan hela dagen.... det kan aldrig sluta bra! Men nu är faktiskt klockan kvart över tolv i Bangla och jag är fortfarande vaken. Bra jobbat, tycker jag! Middagen på klubben blev en lugn tillställning med bara lite dans, och mycket vin kan tilläggas. Mest prat och själv sökte jag mej till ett bord där bl a Sylvia satt. Vi började prata om klasskillnader, både i Bangladesh och i Sverige. Här i Bangla vet vi som västerlänninger att skillnaderna är stora, men Sylvia som är infödd Bangladeisher hade åsikter om Sveriges klasskillnader också. Och jag håller med henne i mycket, vi är nog många gånger väldigt trångsynta när vi möter invandrare i Sverige. Varför har jag ingen aning om, kanske är vi rädda! Jag har nog bara en åsikt, kanske väldigt enkel, men ändock: För bara kanske 30 år sen kunde inte människor röra sej på samma sätt över jordklotet, som dom kan nu. Nu kan alla fara som dom vill,( dom som har pengar i varje fall) och varken Sverige, Etiopien, Bangladesh eller Finland är längre någon isolerad plats. Om alla I-länders styre, enades om hur " från andra länder kommande människor" skulle hanteras kunde vi kanske börja behandla dom på ett bra och respektfullt sätt. Sverige borde skämmas, som har utvisningsärenden som sträcker sej över flera år. Barnen hinner ofta etablera sej i det svenska samhället innan dom utvisas. Inte särsklt humant!
Jorden är inte längre Afrika, Asien eller Europa, utan det är helt enkelt ett enormt klot där det är hög tid att vi börjar dela på resurserna och alla fantastiska kunskaper som finns. En sak är jag i varje fall helt övertygad om. Skulle "den stora katastrofen" inträffa så skulle människorna här i Bangla klara sej längre än oss. Dom kan fortfarande slakta en höna, tillverka ett par skor och en hel del andra saker som vi glömt för länge sen i Sverige.
Javisst, helt nykter är jag inte, men lite rätt kanske jag har i varje fall!!