Körförbud?!

Idag på morgonen har fru Wiklund varit ut och åkt lastbil. Jo ni! Känner mej ungefär som jag varit med i "vi hade i varje fall tur med vädret", fast det var väl i och för sej just det vi inte hade tur med.
Och hur gick det till?! Jo, min plan var att köra maken till tåget i Katrineholm, han ska till Göteborg och jobba några dagar.
Halvvägs kom jag ut i snömodden och började sladda. Bromsa, bromsa, bromsa var min första tanke och så gjorde jag. Frikoppla, frikoppla skrek gubben! Själv hann jag bara tänka, "Japp! Så var det! Och tjoff efter ett halvt varv på vägen hamnade vi i diket på andra sidan med baken först i snö som räckte till låren. Mjuklandning! Mitt i den sörmländska storskogen!
Tack och lov var vi själva på vägen!! Efter 20 års så gott som prickfri körning hamnar jag i diket TVÅ gånger på två veckor.
Gubben tog taxi till Katrineholm för att hinna med tåget. Själv blev jag uppringd av bärgaren som kunde meddela att det skulle ta åtminstone ett par timmar innan han hade tid att komma. Då fick det bli lastbil istället!
Tack snälla värmlänning, som var på väg till järnverket i Oxelösund för skjutsen. En trevlig kille som tyckte att det tamefan var på tiden att jag fick prova att åka lastbil. Och tack alla andra som stannade för att fråga hur det gått och om vi behövde hjälp!!
Snart vaknar dottern. Hon skulle låna bilen lite idag, vet inte riktigt hur jag ska förklara att jag inte riktigt vet när gamla Skodan kommer åter från äventyret i Katrineholm.