Jo ni! Mycket har vi hunnit med den här veckan. Närmre rapport kommer senare, men nu måste jag bara berätta om dagens museebesök innan det faller i glömska, om nu någon som var med någonsin kommer att glömma det besöket
Jo, på förmiddagen tog vi en tur till Europafästning som ligger nära andra bron över Bosporen. Efter en promenad utefter vattnet och lunch i Bebek bestämde vi oss för att ta taxi till Militärmuseét för ett besök där.
Med stort intresse och mycket vilja från svärmor och min sida gav vi oss i kast med monter efter monter med knivar, sablar och "pickadoler". Efter en andlös promenad i krigshistoria på två enorma våningar flydde vi fältet för att invänta gubbarna i varsin skön fåtölj i entréhallen. Där satt vi i lugn och ro och betraktade en sovande japan, som förmodligen också väntade på sin man, och hade rätt så trevligt.
När våra gubbar fortfarande inte dykt upp efter en kvart tog jag fram min mobil, eftersom gubben för det mesta brukar ringa upp när jag smitit från tråkigheter och undra var jag tagit vägen. Och mycket riktigt efter ytterligare en trevlig stund i våra sköna fåtöljer ringer telefonen.
-Hallå, vi är inlåsta!! Ja, det är sant vi kommer inte ut......vi är verkligen inlåsta....gör nått!!?
Jaha och vad gör man då med en gubbe, eller rättare sagt två gubbar, som har blivit inlåsta på ett krigsmuseum. Jag tar helt sonika mobilen med gubben i och beger mej mot receptionen, sträcker fram mobilen mot först bästa personal och säger:
-Can you please help my husband and my father in law? Han tittar på mej som om jag vore tokig, men tar telefonen och drar vidare mot en engelsktalande kollega.
Efter att jag förklarat att gubben min ringt efter hjälp tar han telefonen och lyckas till slut förstå var min gubbe och svärfarsgubben var inlåsta nånstans. Jag lyckas också förstå att dom faktiskt lyckats låsa in sej själva på en avstängd del av museét. Med hjälp av sin walkitalkie kallade "räddningsledaren" in förstärkning och tillsammans med två kollegor drog han iväg för att undsätta våra vid det här laget efterlängtade makar.
Efter en stund dök herrarna Wiklund upp med en stolt och leende räddningstrupp i hälarna. Alla var så till den grad glada att till och med den sovande japanen vaknade till liv!
Slutet gott, allting gott!! Och, visst kan man bli inlåst på museum!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar