Stora basaren i Istanbul

Det gäller att roa sej när gubben jobbar. Häromveckan såg jag på facebook att en bekant skulle gå en guidad tur i Grand Basar. Det väckte mitt intresse för Grand Basars historia och med guideboken i väskan begav jag mej dit för att se en annan sida av basaren, som grundades 1453 av Mehmet II.

Shoppingdelen hoppade jag över så gott det gick. Turistsäsongen har ännu inte börjat, så försäljarna är som utsvultna lejon när någon med kamera och skandinaviskt utseende dyker upp. Underligt nog kan en del snabbt bestämma att jag kommer från Sverige och börjar använda fraser på svenska. "Tjena, mittbena" trodde jag var ute för länge sen, men inte i Grand Basar inte!

Jag flydde och besökte istället det första hani i Basaren. Hani finns på många platser i Istanbul och byggdes ursprungligen för att ge logi åt resenärer med packdjur och varor. Här tillverkades också många av de varor som såldes runt om i Istanbul. Hani byggdes ofta i anslutning till en moské och består av två- eller trevåningshus runt en gårdsplan. Man kommer in genom en stor portgång som nattetid kunde stängas för att skydda besökarna. När lasbilarna ersatte åsnorna förlorade hani sin funktion och många av dem är idag förfallna.

Det första hani jag besökte i basaren kallas Bodrum Hani och var inte så märkvärdigt. Där fanns toaletter och ett litet fik som mest verkar användas av försäljarna i basaren. Den gamla reningsbrunnen fanns också kvar.

Nästa två hani var inte heller märkvärdiga, men ändå lite mysiga med sina slitna miljöer.

Jag fortsatte i ytterkanten av basaren för att undvika alla "hungriga lejon" och snart kom jag fram till Ic Cebeci Han, som var en större innergård full med antikaffärer.

Här gick det att gå en våning upp och där hittade jag den allra sötaste lykta jag nånsin sett. Den skulle passa så bra i trappen hemma i Sverige när jag är klar med renoveringen. Får se om jag kan övertala prutningsexperten att följa med och ta en titt imorgon.

Nästa hani hette Astari Hani och hade ett trevligt café i lite romantisk stil. Blev riktigt sugen på att slå mej ner med en vattenpipa och lite te, då med ryggen åt den något "blingiga" klädshopen i ena hörnet.

Sen bar det av mot nästa innergård Zincirli Hani, som enligt guideboken skulle vara det vackraste och det kan jag nog hålla med om. Miljön däremot var inte alls lika "mysig".

Jag passerade också det här på min väg i basaren, som jag nu vet kallas "Den orientaliska kiosken". Jag vet också att den byggdes på 1600-talet och användes som café. Nu huserar här en juvelerare.

Sen fick jag också äntligen veta vad alla skrikande män på en av basarens gator håller på med. De är så upptagna av det de gör och sina mobiler så till och med en skandinav med kamera passerar obemärkt. Vad de gör? Köper och säljer valuta!

Utan en enda kasse, men med en hel del ny kunskap återvände jag hem framåt eftermiddagen igår. Hej!