Vilken ljuvlig kväll!

Två jobbarnätter på Rosenkällagården avklarade. Det har faktiskt varit skoj att prova ett nytt ställe. Det tog lite tid att förstå att dom här pensionärerna inte är dementa och börja behandla dom därefter, men sen så har det gått alldeles utmärkt.
När jag vaknade fick jag ett anfall av städnoja. Det började med att jag öppnade fönstret i badrummet och släppte in solen. Det fick jag ångra för alla skit syntes ju helt plötsligt dubbelt så bra....minst! Fram med rotborste, svinto och skurmedel och sen full rulle till väggarna sken så gott det går med tanke på att dom har några år på nacken. Sen upptäckte jag att sängen var väldigt dammig, så fram med dammsugar´n för att ta ett tag där med. Mitt när jag damsög som bäst på övervåningen hörde jag mamma tjoa i hallen. Dom tog sej friheten och klev in eftersom jag inte hörde när dom knackade.
Pappas kommentar var att det var väl ett ovanligt dumt anfall att drabbas av, och jag kan faktiskt hålla med honom!!
Nu ikväll tog jag i varje fall mej en kopp kaffe i trädgården, dennna underbara sommarkväll. Betydligt bättre! Tog också ett beslut att fönstrena får förbli stängda med fällda persienner till jag åker tillbaka till Bangla igen!
Ett anfall per hemmavistelse räcker defenitivt! ;)