Pigg igen!!

Nu kan jag njuta av livet lite extra några dagar innan jag faller tillbaka i det vanliga gnället. För hur skönt är det inte att vara rejält sjuk och bli frisk igen. Då inser jag att en vanlig grå vardag faktiskt inte är så tokig ändå. :) Mycket har inte blivit gjort dom här dagarna. Mest har jag sovit och tittat på TV, både svenska serier via laptopen och engelsk textad film på TV:n

Det bästa kan jag nog säga var Jonas Gardells serie "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag minns den där tiden när aids var på allas löpsedlar och precis som sägs visste alla vad som försegick vid ringen på Centralen. Då var jag ung, nu är jag äldre och fick hela historien till livs på ett alldeles nytt sätt innefrån den värld som för dom allra flesta på den tiden bara var lösa rykten och stora rubriker. En riktigt bra verklighetsskildring, som fick mej att gråta floder. Får väl också sända ett litet tack till SVT play, som valt att låta även oss i Turkiet se serien.

Igår blev det gråta av igen framför en amerikansk film på TV. Engelska titeln var The Help och på svenska heter den Niceville. Den handlar om en litet samhälle i Mississippi på 60-talet där segregationen fortfarande var stor. Den handlar egentligen om kvinnor, svarta hembiträden och deras vita arbetsgivare. I filmen väcker en ung vit kvinna tanken på att skriva ner och samla några av hemhjälpernas historier i en bok. Vi tittare får följa arbetet och publiceringen av boken, som många gånger väcker ont blod och ruckar gamla beteende i sina grundvallar. Man kan förstå att många vita egentligen inte är elaka utan följer bara samhällets normer för att passa in samtidigt som man får intrycket att de svarta i generationer var uppfostrade till att göra som de blir tillsagda utan att ifrågasätta. Filmen slutar lyckligt, men man förstår och vet också att det tog många år innan jämställheten bredde ut sej i hela det amerikanska samhället.

En bra film, en riktig snyfthistoria, som får mej att tänka tillbaka på Bangladesh som har ett liknande system fortfarande. Jag minns när vår kock fick sin hjärtinfarkt och vägrade ta emot en kudde att ligga på. Istället la han sej på köksmattan och kräktes i hon där han annars brukade tömma skurhinken. Det säger en hel del om hur bred klyftan är mellan "herrefolk" och "tjänstefolk", fortfarande och på många platser.

Som avslutning på mitt något annorlunda inlägg kommer några bilder från den antikmarknad jag besökte i måndags. Det blev ett kort besök eftersom jag hastigt och lustigt fick fly fältet. Kan förresten tala om att min "svenska" mobil fungerar igen. Kram!