Hem till Sverige!

Idag har det varit segt! Elin blev sjuk i magen inatt, så vi har hållit oss inne mest hela dagen. Hon är fortfarande inte bra och det är trist när jag ska åka härifrån snart. Men dom kommer nog att klara sej bra utan mej, far och dotter.
Det har jag nog inte skrivit här på bloggen, men faktiskt kommer Elin att åka hem till Sverige också om två veckor, för att ordna med sitt arbetstillstånd. Hon är rätt glad för det!!
Ac killen har varit här hela dagen också, han är faktiskt fortfarande kvar tillsammans med Amir fast klockan är sju på kvällen. En lång dag för dom, men båda har fått lite extra betalt i varje fall och verkar nöjda.
Just nu kan vi också prova alla AC:n för just nu har vi ström, och det är inte så vanligt i Dhaka nu för tiden. Idag har vi haft flera strömavbrott som varit flera timmar långa varje gång. Vårt batterie orkade inte längre, så på eftermiddagen la det av tillsammans med datorn och hela det rummet. När det strömavbrottet varat i ungefär två timmar gick jag ut och hämtade termometern för att se hur varmt vi hade inne. Nästan 31 grader!!!!
Sverige, Sverige!!! Nu längtar jag inte bara efter alla, min mjuka säng,en bra dusch
utan också ett hus med ström som går att lita på och ett klimat som är lite mer behagligt än denna fuktiga tropiska hetta.

Det finns många sätt att åka rikshaw på.



Gatubilder från Gulshan 1 cirkeln.

Sista natten i Dhaka!

Lite lätt på snusen och väldigt mätt efter en trevlig middag sítter jag nu här igen och funderar lite över livet.
Imorgon natt far jag från Dhaka för tre veckor i Sverige. Jag längtar hem, jag längtar verkligen hem, särskilt efter alla nära och kära. Och alldeles extra mycket efter Hanna.
Samtidigt vet jag att tiden är kort här i Bangla. Upplevelsen är fantastisk och jag vill inte missa en sekund av den.
Elin däremot säger att nu är det hög tid att du åker hem morsan. Med expressflyg!!
Hon menar på att jag blir så förskräckligt blödig ju längre jag är här. Jag skulle när som helst just nu kunna ge bort allt jag har och äger. Är det nån som känner snubben som vunnit 215 miljoner och ville ge bort en massa, så ge han gärna mitt telefonnummer. Jag har en massa bra förslag på var han kan "investera" lite av sina välgörenhetspengar.
Jag är också medveten om att bloggen på sista tiden bestått av kort på eländet i Bangladesh. Här är oerhört mycket elände, men det finns också en fantastisk glädje, hos min "kapten" (om ni kollat det inlägget), hos rikshawförarna och barnen som badade i parken. Dom lever helt enkelt! Mitt i allt elände tror jag att dom har minst lika mycket glädje som vi, som har det så bra.
Nog med surr...nu är det sovdags! Sista natten i min hårda Dhaka säng för den här gången. Imorgon tillbringar jag natten i en flygplansstol och på måndag då ni! Då kommer jag att sjuuuunka ner i en svensk resårmadrass. SO NICE!!!
Här kommer bilderna på Elin. Visst blev hon fin!!

Påskafton i Dhaka!

Elin och jag har ägnat dagen åt lite alla möjliga må bra grejer. Först shoppade vi massor av sjalar i pasmina och silke. Dom flesta ska med hem till Sverige. I en av shopparna i cirkeln hade Elin sett jättefina sjalar och när hon frågade efter dom blev det ett väldigt letande i säkert en kvart. Som tack för engagemanget fick dom sälja två sjalar till oss.
Sen blev det lunch på Mövenpick. Vi visste inte ens att dom hade mat, så när våra lunchmackor kom in blev vi glatt överraskade. Sen blev det förstås glass till efterrätt. Ingen slimlunch direkt, men gott var det.
Sen tog Elin med mej till ett nytt spa, som Jenni och hon provade redan igår. Då gjorde dom manikyr och pedikyr. Idag fick dom fixa Elins hår istället. Hårtvätt och därefter föning och håruppsättning. Hon blev väldigt fin och när hon är sminkad och klar har hon lovat mej ett kort till bloggen. Själv gjorde jag fransk manikyr och pedikyr med fotmassage. Allt detta som tog dryga timmen gick på 120 svenska kronor. Billigt, eller hur?
Nu sitter vi hemma med en fördrink och väntar på att det ska bli dags att åka vidare. Bosse och Sylvia bjuder på påskmiddag idag. Det ska bli väldigt trevligt!!

På hemvägen tog jag ett kort på en tjej som roade sej med att åka med bak på rikshaws i korsningen vi passerade. Hon upptäckte nog när jag tog bilden för helt plötsligt hade vi fått en medpassagerare!

2 dagar kvar i Dhaka, för den här gången...

Efter en trevlig kväll med Molle vill jag gärna berätta en sak till angående servicen av våra AC:n. När vi efter mycket om och men fått dom att förstå att dom måste komma tillbaka med mer verktyg och mer folk en annan dag skulle dag bokas. Jerry gick fram till vår städare Amir och killen från servicefirman och frågade. "Kommer ni imorgon eller på söndag?" och får ett bestämt yes till svar. "Kommer ni på lördag eller söndag?" "Yes, boss!" "Are you coming tomorrow or next day?" "Yes, boss"! På hundra olika sätt försökte vi vända till det så dt skulle gå hem, men inte då! Det enda svar vi lyckades få ur dom var "YES BOSS!", så det var bara att ringa Kamal igen, herregud ordna upp det här innan jag blir galen. Det vill säga min man var nära att bli galen, själv har jag ett oändligt tålamod vad det gäller bengaler. ;)
Slutsatsen blev den att dom kommer inte alls tillbaka imorgon, som jag skrev i förra inlägget utan på söndag!
Här kommer lite bilder från parken idag. När jag kom fanns inga vakter där så hela parken var full av gatubarn. Jag satte mej på en bänk för att bara sitta en stund. Strax fick jag sällskap av två flickor mellan 8 och 12, som bad om pengar. När jag sagt nej många gånger blev vi bara sittandes där. På en parkbänk i Dhaka, känslan var annorlunda. Helt plötsligt fick ett gäng pojkar en idé om att bada i det som finns kvar av sjön. Först var det en som hoppade i, sen blev det alla ända till vakten plötsligt dök upp och alla barnen fick fly hals över huvud med lera till knäna och kläderna under armen. Dom drar runt som en flock vildhundar alla barnen. Det var den liknelse som kom först till mej där i parken.




Flykten!

Ledig fredag!

Kvällen igår var trevlig. Först kom Elins kompis Jenni över för lite påskpyssel. Vi åt lite svensk smörgås som Jerry hade med sej hemifrån och precis när vi var klara med maten kom Johan på en öl. "Barnen" satt i köket och pysslade medan vi vuxna satt i soffgruppen och pratade över ett glas. Trevligt, det kändes nästan som förr i tiden och det kändes "hemma" på nått vis. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Nu sitter Jerry och jag bara och hänger, Elin är på möte med TCM i Malibag.. Det blev att gå upp tidigt även fast Jerry har ledig dag idag. Vi har nämligen beställt full service på alla våra AC:n. En av apparaterna låter så grannarna klagat. Hur som helst dök det upp en liten grabb klockan nio och rätt så fort insåg vi att han inte skulle kunna göra full service på alla våra apparater. Eftersom han inte kunde ett ord engelska fick vår chaufför tolka via telefon (allt går att lösa med lite fantasi), och sen blev det bestämt att dom skulle komma tillbaka imorgon med hela kavalleriet. Den AC:n dom redan börjat med fixar dom klart idag.
Nu ska jag sätta igång att leva den här dagen...den blir ju vad du gör den till!
Här kommer bilderna från tårtkalaset.

TÅRTAN!!!!!

Shahinaz och Munir förbereder kalaset.

Elin fick den stora äran att tillsammans med husägarens barn och släktingar skära upp tårtan. Tydligen gör man så och när första biten är uppskuren ska alla klappa händerna.

Hantverkarna fick också vara med på kalaset. Många var jättesmutsiga när dom arbetade i bara lungi och bar överkropp, men helt plötsligt stog dom alla där rena och med skjortor. Jag vet inte hur dom bar sej åt.

Innan jag går och lägger mej vill jag bara tala om att magen höll både på mej och Elin. Kan också meddela att dom sista resterna av tårtan gick åt fram på eftermiddagen efter ytterligare några timmar i 35 graders värme.
Bilderna kommer imorgon, för nu är jag såååå trött!
Godnatt och GLAD PÅSK på er allihop. Hoppas ni får riktigt mycket sol i helgen och många sköna lediga timmar!

Tårtkalas i Tongi!

Jag läste att hon dog igår, kvinnan på parkeringsplatsen i Landskrona. Så onödigt och sorgligt att få sluta ett långt liv på en parkeringsplats för en galnings hand.
Oprovocerat våld verkar öka hela tiden, och då räknar jag inte en tutning som en provokation. Snart är man inte säker nånstans utan har man otur och är på fel plats vid fel tillfälle så kan vad som helst hända. Jag undrar jag var all ilska kommer ifrån...visste jag det skulle jag tamesjutton ta tag i problemet.
Jag är i varje fall väldigt tacksam att man inte slår ihjäl någon här i Bangladesh för en tutning. Fast det är klart det händer nog ibland, men inte allt för ofta för som dom tutar i det här landet skulle det inte finnas en enda chaufför kvar efter ett par dagar ens.
Efter drygt två timmar i bil ekar signalhornen i öronen på mej. Dom tutar när dom ska köra om, dom tutar för att få plats, dom tutar när dom ska svänga. Helt enkelt är det ett jädrans tutande.
Nu lite om tårtkalaset i Tongi. Det blev en trevlig tillställning med över 30 gäster som blev bjudna på sprite, tårta och rachgula. Vet inte hur det stavas, men det är i varje fall en söt boll gjord på bla mjölkpulver och socker. Sådär god, men jag börjar vänja mej.
Bollarna och tårtorna handlade Elin ihop med sina arbetskamrater igår på Gulshan 1 marknaden (jag har visat bilder därifrån). Elin berättade att tårtan var halvtinad, det droppade vatten från frysen över den och efter ytterligare lite bacillodling i en bil ett par timmar luktade det lite surt när vi öppnade kartongerna. Ät och se glad ut uppmuntrade min dotter mej. (Bra att ha ett "eget" språk ibland!) MUUUUUUUMSSSS!
Nu är jag tack och lov hemma i lägenheten och väntar bara på att magen ska sätta igång och bråka. Jag hopppas vi klarar oss! Stackars Elin har fortfarande en lång dag framför sej med bl a ett möte på ett så otillgängligt ställe att dom måste åka rikshaw tre kilometer för att komma fram.
Jag tog massor av kort, men dom kommer i ett senare inlägg för Elin behöll kameran för att dokumentera resten av dagen. Istället lägger jag in några kort från omgivningarna sist jag var i Tongi.