Lördagkväll!!

Vilket fantastiskt väder jag haft hela veckan jag varit i Sverige. Det har varit ljuvligt att vara i trädgården och jobba. Emellanåt har jag tagit en kaffepaus och bara suttit i gräset och njutit av det klara ljuset och dom vackra färgerna, som är på hösten. Jag har alltid varit en höstmänniska. Jag tycker om att gå i skogen och plocka svamp, höströja i trädgården, men det bästa av allt är att det blir kväll och mörkt så man med gott samvete kan krypa under en filt, tända ljus och läsa en stund innan man går och lägger sej. Våren är också vacker, men alltid så stressig på nått vis.
Faktiskt fick jag tid att ta en tur till skogen även fast jag inte är hemma så länge, det var skönt med tallar och granar istället för palmer och lianer. Trattkantarellerna var färdig också, så det blev gratinerad kassler med kantareller till middag idag.
I torsdagskväll var jag och Elin och hälsade på brorsan och hans familj, vi hade jättetrevligt. Senare på kvällen hämtade vi svärmor och svärfar på Skavsta, dom har varit i Berlin några dagar. Innan vi skildes blev vi bjudna till Lundaskog på grillning, så igår var vi där hela eftermiddagen. Go´mat, och mycket att prata om blir det när man bara träffas varannan månad.
Hittills har min vistelse i Sverige varit suverän, jag är verkligen mån om att utnyttja tiden. Nu är det bara några dagar kvar, och nu gäller det att fixa till frillan, så den klarar sej i tre månader, handla bikini till Malaysia, och diverse ätbara saker...kaviar, mjukost, lingonsylt, kaffe m.m, m.m. 20 kg och inte ett gram mindre ska jag ha med mej!!! Elin ägnar sej åt andra saker, gå på krogen och ha kul med sina kompisar!!
Lite orolig är jag.....Elin och jag har inte fått tillbaka våra pass från Bangladesh ambassad än. Jag hoppas dom kommer på måndag, annars blir det panik!!!! Jättepanik!!

Jag måste bara säga att det är många människor jag kramat hårt dom här dagarna. Hanna och Elin, mamma och pappa, svärmor och svärfar. Man kramas och man kramas och nu kramades jag verkligen med stort K. Det är skillnad.......det är stor skillnad!!
I måndags var jag och hälsade på min mormor. En fantastisk dam, som jag beundrar mycket! Just nu är hon lite trött efter en lunginflammation, så jag ringde och hörde om hon ville ha nått handlat. Ja tack, ett paket Blend ultra mentol......86 år! Jag hoppas jag kommer att vara lika pigg när jag är så gammal och att jag kommer att veta vad jag vill även i den åldern. Eller också är det så att det är då man äntligen vet man vad man vill, fast det liksom är försent. Min mormor är en spännande kvinna: Hon var barn i Sverige med föräldrar som var statare, och ändå har hon som lite äldre haft chans att resa, både till Ryssland, Turkiet och Grekland. Vilken utveckling! Hon har upplevt saker som jag bara kan drömma om. Jag tror att folk hjälptes åt här förr i tiden som dom nu hjälps åt i Bangla för att överleva. Det fascinerar mej mycket hur vänliga dom är i mitt "nya hemland", och ser jag dom i ögonen så är dom verkligen där!! En konstig beskrivnng kanske, men dom lever verkligen här och nu, nått vi förlorat i västvärlden. Kanske var det så även här när mormor var ung. Ibland blir jag avundsjuk! Vi har pengar, vi har allt och ändå är det dom som "lever".
Igår tog jag en tur till jobbet och hälsade på och ikväll har Marie varit här och käkat middag. Det blev ännu en stor varm ärlig kram och en otroligt trevlig kväll med min bäste "nattuggle" kompis!! Tack för ikväll Marie, tack för att du tog dej tid mitt i allt!!! Ha det gott!!!!

Sverige, Sverige fosterland!!

Nu har jag tillbringat ett helt dygn i Sverige. Jag har inte känt att jag längtat "hem" så särskilt mycket. Det jag har längtat efter är barna, mamma och pappa, svärmor och svärfar och alla kompisar. Jag har kramat min ungar riktigt hårt det här dygnet, och det har verkligen känts att det var länge sen vi träffades. Jag älskar dom och har nog längtat mer än jag vill erkänna! Nästa gång jag åker har jag Elin med mej och då blir Hanna kvar alldeles själv, det kommer att kännas tungt. Det är många mil emellan.
En konstig sak hände mej igår när jag flög till Sverige. Människor frågade var jag kom ifrån och var jag skulle. Jo, jag bor i Bangladesh..........???? Va, bor jag i Bangladesh??? Först då blev det verkligt.....att jag faktiskt bara är i Sverige på besök.

Nu är det bara 3 timmar kvar till jag lyfter från Dhaka. Festen igår var skitkul, och med lagom mycket vin, så jag är sååå pigg och fräsch inför flygresan. 6 timmar till Doha, 3 timmars mellanlandning och 7 timmar Doha-Stockholm.
Mot SVERIGE!!!!

Imorgonbitti bär det av mot Sverige igen. Det ska bli kul att höra hur alla har haft det. Visst pratar jag med barna varje dag på msn, men det är inte samma sak.
Sista dagen i Dhaka ska jag ägna åt att packa och planera för både hemresan och Malaysia resan. Vi landar 8 morgonen 17 september och lyfter igen kl. 2.00 på natten samma dygn. Det vore skönt att ha dagen på sej att vila, och ju bättre jag planerar ju fortare kommer det att gå att packa om. Jag längtar dit, på internet ser Lankawi fantastiskt ut.
Ikväll är det fest igen! Klubben har ett stort återkomst- och välkomstparty med DJ och buffé. Jerry och jag ska gå, men det kommer att bli lugnt för vår del. Jag flyger imorgonbitti och Jerry jobbar ju, som vanligt på fredagar. Vi är ett gäng svenskar på tio personer, som har bokat bord tillsammans. En kul avslutning på mina första två månader, som boende i Dhaka, Bangladesh.

Hål och sopor, Bangladesh baksida!

Idag tog jag kameran med mej på morgonpromenaden, för att visa en annan sida av Bangladesh. Jag går först ca 1 km inne i Gulshan innan jag kommer fram till Gulshan Lake. Början på "åpromenaden" är fin med en gång belagd med tegelstenar. Snart övergår gången till att var en stig i ca 150 meter. Det är nog så geggigt när det regnat och av lukten att döma används nog sträckan som toalett. Det luktar verkligen BAJS!
För att runda sjön måste jag passera två broar, det här är den första mellan Bharidara och Gulshan. Vid brofästet har någon skapat en liten soptipp! Högarna med sopor dyker upp med jämna mellanrum, men rätt vad det är kommer en sophämtnings rikshaws och städar upp.

Räcket på bron är inte mer än en halv meter högt. Ibland är det trångt och det gäller att hålla sej på sin kant så man inte får en knuff. Jag skulle då inte vilja ramla huvudstupa i den här soppan.

Ett av alla hål man måste akta sej för! Bryta ett ben vill jag inte!!

Här är en bild på ett hål som en morgon plötsligt uppstått i själva promenadvägen. Geografin är verkligen föränderlig i Bangladesh.

Han i ljusa skjortan blev så glad när han fick vara med på bild, så han envisades med..........

...........att ta ett kort på mej också. Lagom varm och svettig i den 35 gradiga luften.

Vid den andra bron, som leder tillbaka till Gulshan har det varit fullständig kaos hela veckan. Långa köer med rikshaws, bilar och babytaxis blockerar vägen så det går knappast att passera ens när man går.

Här är anledningen till kaoset, ytterligare ett stort hål, som gör att bara en fil är användbar. Mycket gruff blir det i kön och idag när jag passerade hade två babytaxiförare fått nog av varandra. När dom kommit ur trängseln började dom bete sej som dom körde radiobil, en riktig James Bond biljakt med prejningar inleddes. Kunden i den ena taxin höll nästan på att trilla ur. Efter 50 meter fick den ena taxin motorstopp, så den andra hann undan. Tack och lov annars vete sjutton hur det gått, det hade nog utmynnat i regelrätt slagsmål.

Tyvärr blev jag så paff, så även fast jag höll i kameran fick jag inte till nått kort. Synd!

Mera sopor i "strandkanten". Hela ytan på sjön rör sej av småfisk som slår, så fisk finns det gott om. Jag hoppas ingen människa äter den fisken, den kan inte var särskilt hälsosam. Bada är nog inte eller att rekomendera!

Det känns tungt att lägga ut dom här tråkiga bilderna, för jag tycker verkligen om landet. Men Bangladesh är bitvis en väldigt smutsig plats. Samtidigt som det också är fantastiskt vackert, med ett spännande och för det mesta trevligt och hjälpsamt folk.
Om två dagar ska jag till Sverige och andas ren luft och dricka vårt goda vatten. Om jag hinner ska jag gå till skogen och plocka trattkantareller. Vi ses!

Imorse gick jag upp med Jerry, som vanligt och sen satte jag igång att sanera Elins byrå och garderob till hon kommer ner. Hon har lite saker kvar sen sitt förra besök, och här kan det bli djur i kläderna om dom ligger länge i lådor och skåp. Där bidar dom små monstren sin tid, och sen när man använder kläderna lägger dom ägg innanför skinnet på dej. Rart va´! Skakar man kläderna och torkar ur ska man tydligen klara sej. Amir har dessuton preparerat vårt hus med små bruna kladdiga kluttar, som ska hålla diverse ohyra borta. För er som jobbar på Kvarnen kan det låta som nått helt annat, men det är visst ett bekämpningsmedel som hjälper mot bl a kackerlackor. Det är säkert förbjudet i Sverige sen länge för det är för giftigt och hjälper gör det inte eller, kackerlackor och diverse småkryp dyker ändå upp med jämna mellanrum. Lika överraskande varje gång!
På tal om Amir, så dök han upp som vanligt imorse. När han grejat en stund kom han och ville ha min uppmärksamhet, dörren till balkongen gick inte att öppna. Han visade att min mobilladdare åkt under dörren ( vi har alla laddare vid en kontakt just jämte dörren). Den hade satt stopp trodde han, så han tog sej an problemet med skruvmejsel, en otrolig energi och lite allt möjligt. Efter 5 minuter hade han lyckats mecka sönder min laddare. Den grej man ska stoppa i telefonen var fortfarande kvar under dörren, och resten (vad jag nu ska ha den till) höll han så glatt i handen. Dörren gick ändå inte upp och efter en stund kom han på att den nog var låst från utsidan. Efter mycket letande hittade jag nyckeln bland 20 andra som tillhör lägenheten, men dörren gick ändå inte upp. Efter en kvart gav han upp!!
På kvällen kollade Jerry dörren och skruvade isär låset. Det var sönderbrutet av vår lilla Amir och nu är det bara en pinne kvar!! Stark är han, eller också är låsen väldigt klena!

Tur i oturen, är att innan ett nytt lås kommit på plats kan vi gå ut på balkongen genom ett skjutfönster i gästrummet. Tur är också att jag hade en annan laddare, som passade i min telefon för utan den i Dhaka är man som en fisk utan vatten!! I varje fall jag!!!!