Jag började med lunch på House Café i Ortaköy med några swea tjejer. Det var trevligt och riktigt intressant att höra om de andras upplevelser utomlands. Det blev en riktig långlunch med en skön långpromenad hem. För nu skiner solen igen!
Under lunchen fick jag tips om grannrestaurangen, Banyan. Vi såg till att boka bord och vid åtta-tiden gick vi och mötte Linda för att ta en taxi till Ortaköy. Linda var i Bangladesh samtidigt som oss, och är nu i Istanbul för några dagars jobb. Det var så trevligt att träffas igen!! Vi pratade och vi pratade...
Eftersom vi också träffat Babbi den här veckan har jag tänkt ovanligt mycket på vår tid i ett av världens fattigaste länder.
Ibland känns det som banden till människorna jag mötte i Bangladesh är annorlunda. Men det kanske inte är så konstigt?! Livet i Bangladesh var verkligen annorlunda och känslorna var ofta starkare och fler. Man pendlade ständigt mellan gråt och förtvivlan och en glädje som var helt obeskrivlig. Kanske präglade det också relationerna? Vi hade bara varandra att dela alla obeskrivliga konstigheter med.
Jag vill tillbaka, bara en vecka, en gång.
Här kommer några av alla tusen bilder jag tog i Dhaka.
Kaos vid New Market
Tebod
Marknad vid Farmgate
Fullt!
Telfonledningar vid Gulshan 2
Tåg efter att det stora muslimmötet i Tongi avslutats i januari förra året.
Människor vid Gulshan 1
Tvätt av nyslaktad kyckling
Välpackad rikshaw
Besök hos vårt fadderbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar