Pierre Loti cafét

Idag tog jag spårvagnen till Gyllene Hornets ände för att besöka Pierre Loti cafét. Riktigt ända fram kom jag inte med spårvagnen, men jag är ju van att gå så ett par kilometer är ingenting.
Jag hade ingen karta över Eyup,som byn heter, utan hade Eyupmoskén som riktmärke och därefter en vägbeskrivning från guideboken till hjälp. Moskén var inga större problem att hitta. Den vågade jag inte besöka för här täckte sej alla kvinnor och jag hade ingen sjal med mej.

Området runt var också trevligt. Där blev det några varv medan jag letade efter den väg som beskrevs i guideboken eller den spårvagn man också skulle kunna använda för att nå cafét.
Till slut fick jag ge mej och be om hjälp och då blev det genast mycket enklare. Helt plötsligt dök nämligen stora skyltar upp överallt som visade vägen....det första man blir blind på är ju ögonen, sägs det.
Jag kan förstå att jag missade vägen. Det var mest en stensatt gång genom en kyrkogård. Dom flesta gravarna ska vara från osmanska tiden, men det fanns också nya.


Efter ungefär en kvart nådde jag cafét. Det första jag upptäckte var att spårvagnen var en linbana. Sen upptäckte jag att det bara fanns dryck att beställa, så det blev bara en kopp te.
Vid borden ute var utsikten fantastisk.


Sen ville jag ju se cafét från bilderna i guideboken också. Cafét där sjöofficer Pierre Loti tillbringade mycket tid 1876. Pierre blev förälskad i en turkisk gift kvinna och skrev senare en självbiografisk bok om deras kärleksaffär.
Cafét var verkligen litet med kanske ett tjugotal sittplatser på soffor utefter väggarna. Och när jag såg köket förstod jag varför dom bara serverade dryck.

Hemvägen gick som en dans. Jag hamnade direkt vid en busshållplats och bussen till Taksim tog bara 20 minuter.
Sen blev det kebab...en stor en!
Ha det bra!!

Sol igen!!

Igår hade jag en fantastisk dag.
Jag gick till Yildizparken, ca fyra kilometer, och sen upp för den mesta sega backen jag vet i Istanbul, och det säger inte lite det, för att ta mej till Salevpaviljongen längst upp i parken. Där var det öppet idag, så jag köpte en biljett för en rundtur.
Efter en tur i trädgården runt paviljongen gick jag mot själva huset och blev mött av en guide: "Nästa tur om 15 minuter". Och där satt jag alldeles ensam! Jag är en sån där människa, som gärna går i grupp och lyssnar hellre än pratar själv. Ett tag tänkte jag ta min biljett och smita. Men så precis innan turen skulle starta dyker ett historieintresserat turkiskt par upp. Vi blev i varje fall tre på turen. Jag undrar jag hur många det är på sommaren?
Sen blev det en två timmars lunch i solen på Maltapaviljongen med min nya bok "Aprilhäxan". Det är andra boken jag läser av Majgull Axelsson på kort tid. Hennes språk och historier är annorlunda, men bara man får vänja sej är dom faktiskt riktigt bra.
Jag var inte hemma förrän vid halv fem. Och vid nio-tiden kom gubben med en kollega för ett glas vin på kvällskvisten. En riktigt trevlig dag!

Idag är vädret jättefint igen. Ska försöka ta mej till Pierre Loti cafét nästan längst upp i Gyllene Hornet. Jag tror jag fått smak för det!!
Ha en riktigt bra dag!!

Humöret på topp igen!!

Solen skiner från en molnfri himmel här i Istanbul och det är ovanligt varmt. Idag ska jag ta mej till Yildizparken för att njuta av en god bok i solen.
Ibland när jag tänker på småbarnstiden när livet var som mest intensivt minns jag att jag önskade att bara få tillbringa en timme på det sättet. Så idag ska jag njuta av ensamheten och kasta tungsinnet där det hör hemma, i det allra mörkaste hörn jag kan hitta.
Nu ska jag bara packa min trilskande "kompis" och ge mej iväg.
Syns!!

Ensamt

Vet ni vad jag gjort idag?! Promenerat förstås!
Gubben är på väg till Izmir med kollegor från Sverige och kommer åter imorgonkväll. Och jag har som sagt promenerat.
Jag börjar bli trött på det även fast miljöerna här i Istanbul är fantasiska. Det är väl det att jag är ensam hela tiden, som är trist.
Om en vecka ska jag åka hem till Sverige igen. Och då, då ska jag prata ihjäl er allihop!! Och baka och jobba och kratta löv (om inte snön har kommit) och tapetsera och...............
Här kommer några bilder från min promenad. Dom jag kunde ta med kameran, som just nu jävlas på alla möjliga sätt. Det får bli en service till min "kompis" när jag kommer hem.



Slut på gnället!!

Lördag 26:e november

Idag på förmiddagen har gubben och jag varit på museum. Vi tog spårvagnen till gamla stadsmuren och sen gick vi på Panorama muséet. Det var inte alls planerat utan blev bara som det blev.
Panoramamuséet var till en början inte alls så kul. Bild efter bild med text, som beskrev den osmanska invasionen av det då bysantiska Konstantinopel. När vi fick gå upp på övervåningen ändrades min inställning helt och inte bara min. Alla små killar som gått bland bilderna med sina föräldrar fick helt plötsligt liv i blicken igen.
Där uppe hamnade man mitt i en krigsskådeplats från 1400-talet. Miljön var uppbyggd efter bevarade rapporter från själva invasionen av Konstatinopel på ett makalöst sätt. Ni som varit på Cosmonova kan förstå vad jag talar om.

Innan vi lämnade muséet för att dra vidare mot Heliga frälsaren i Chora (som idag var öppen) var jag tvungen att besöka damrummet. Där inne rådde fullständigt kaos. Där var tio turkiska kvinnor, två handfat, två toaletter och så jag.
Alla skulle fixa slöjorna, tvätta fötterna och göra sej fina till bönen. Det tog mej mer än tio minuter att komma in på en toalett och när jag äntligen nådde fram till ett handfat blev jag inknuffad i en sån där tvål med rörelsesensor, vilket fick till följd att jag blev rejält intvålad. Mmmmmm, tilltvålad kanske är ett bättre ord??
Aja, under glada skratt fick jag hjälp att bli fri från allt skum. Jag har ännu inte räknat ut om dom skrattade med mej eller åt mej! Jag hoppas i varje fall på det första alternativet. ;)
Frälsaren i Chora var fantastiskt, och lugnt. Tyvärr började batteriet i kameran att krångla så jag fick inga bilder. Det är nått med den där Heliga frälsaren i Chora. Helt klart!!
Trevlig fortsättning på helgen!!

Det måste vara morsan!!

Har jag berättat att Elin åkt från Gävle för att vara hemma i huset den här helgen. Hur som helst kom hon fram sent igår kväll, så vi pratade inte förrän idag via Skype.
-Nya fönstrena är s--tsnygga och särskilt nya ytterdörren! Men det är bara ett pyttelitet problem.....det finns inget varmvatten!
Efter instruktioner från mej lyckades Elin byta lite proppar. När inte det hjälpte började jag måla fan på väggen. Jag såg brinnande vattenberedare, utkylda hus och hussvamp överallt. Det vet väl ni, hur faan kan se ut när han hamnar på väggen.
Jag bad Elin ringa upp en vvs-firma, så dom kunde göra ett besök för att leta upp felet. Ungefär här blev också gubben i Göteborg inblandad i problemet.
Den första firman hon ringde fick bli den som gjorde vvs jobben i bastun åt oss. Där var alla utom en lediga idag, och när Elin frågade om dom möjligtvis kunde komma i helgen skulle hela firman på personalresa i två dagar. Ja, så kan det gå!
Då kom gubben med det kloka förslaget att Elin kunde ringa Åkerberg o Son, som var dom som borrade bergvärme och installerade både det och vattenberedaren åt oss för fem år sen.
Dom ansåg att det var bråttom att lösa problemet (ni ser dom målade också fan på väggen) och offrade en del av sin lunch för att åka förbi. När dom dök upp hade Elin lyckats låsa in sej själv med nya dörren och hittade inte nyckeln. Vad det verkade hade rörmokarna haft rätt kul utanför glasdörren när Elin yrade runt på insidan.
När dom väl kom in skruvades fronten på vattenberedaren av och felsökning påbörjades. Efter mycket letande och en klämd tumme, sa en av gubbarna: "Äh, va fan! Vi chansar! Och vred på vattnet för fullt. Det var allt som behövdes eftersom vattnet av någon underlig anledning var avstängt.
Elin backade genast baklängs: "Titta inte på mej, jag bor inte ens här!! Och jag tror att dom trodde henne efter dörrfadäsen.
Slutsatsen blev i varje fall: "DET MÅSTE VARA MORSAN!"
Nu är jag skyldig Elin skämspengar, en hel del också! Ska bara göra ett avdrag för hon har ju faktiskt lärt sej byta en propp. Och sånt, det kostar minsann det också! ;)
Åkerberg o Son ska jag be att skicka fakturan till Norge eller nått!
Och den där stora stjärnan som skymde utsikten här i Istanbul, ni vet!? Den har jag gömt i gästrummet så länge, för nu är snart gubben här igen. Och han har nog fått nog för idag. :)
Ha en trevlig helg!! Tjolahopp!!

Torsdagskväll i Istanbul

Utflykten till Ikea gick utmärkt. Att åka spårvagn var dock rätt krångligt. Vid bytet var det en bra bit att gå emellan stationerna med trappor (utan rull) både upp och ner. Med tanke på att samma linje går till flygplatsen ska jag nog åka taxi dit i fortsättningen med.
Jag fick lite handlat också, b la en JÄTTE stor stjärna till fönstret i vardagsrummet. Får se vad käre maken säger när halva utsikten är borta när han kommer åter från Sverige imorgon kväll.
Annars har jag precis varit oss grönsakshandlaren på hörnet och handlat ingredienser till en sallad. Tre tomater, tre små gurkor, en stort knippe ruccola och en röd lök för 4.50 lira, ca 15 kronor. Helt ok!
Idag har jag också bestämt mej för att lära mej åtminstone siffrorna på turkiska. Det behövs! Jag övar och övar, men hur jag än bär mej åt blir det bangla istället.....ek, dui, tin, char.
Jag tror livet går för fort för en halvgammal käring. Nä, men ojdå! Vad skriver jag? Jag menar naturligtvis en kvinna i sina bästa år. ;)
Nu ska här skäras sallad! Hej!