Del 1, om Sunderbarn

Tillbaks från Sunderbarn. En fantastisk upplevelse!!!
Jag hade tänkt göra ett kort inlägg redan igår kväll, men jag blev så jädrans flygsjuk så jag hamnade på dass istället. Men nu så kommer första delen om vår resa...
Vi lämnade Dhaka vid 6-tiden i torsdagskväll med ett litet plan. När vi landade i Jessore väntade tre bilar för att ta oss vidare till Khulna. Efter ca en halvtimme fick en av bilarna punktering så resan till båten drog ut lite på tiden. Middagen var serverad när vi kom fram. Hytterna var ok, och både toa och dusch fanns att tillgå. Kändes bra!

Första natten tillbringade vi i hamn i Khulna. Vi skulle vänta in två personer som skulle åka buss. Tyvärr fick vi avgå utan dom, för bussen blev ett halvt dygn försenad!! Istället kom dom ifatt oss i speedboat vid 10-tiden på kvällen. Vilken resa! Elin blev också väldigt allergisk mot något i sin hytt och fick ett astmaanfall
under natten. Under fredagen kunde hon inte vistas inne alls och de övriga nätterna fick Elin och jag sova på däck. Inte så tokigt, som man kan tro att ligga och lyssna på mangroveskogen alla ljud.

Resan ner mot Sunderbarns sydöstra del var jättefin! Det fanns mycket att titta på utefter vägen. Vi ankrade bl a en timme utanför en by, där vi kunde följa bylivet en stund.

En båt slet sej och barnen fick roligt när den skulle bärgas tillbaks till vår båt. Han som hade förtöjt fick däremot rätt mycket skäll.

Vi såg också krokodiler, som låg i strandkanten och solade. Ska se om jag kan lägga ut en bild i nästa inlägg. Det kommer nog att bli några fler, både bilder och texter innan jag avhandlat vår Sunderbarn resa klart. Så nu lunchpaus.....

Kossornas hämnd i Dhaka! Det är ju muslimernas stora slaktarhelg på lördag, så hela Dhaka är full av kor. Artikeln berättar att mannen dog. Kon blev körd till veterinären, men om den klarade sej framgår inte. Självmordsbombare kanske, eller rättare sagt självmordshoppare! Hoppas inte tigrarna är på samma humör.
Om ett par timmar åker vi mot flygplatsen. Tillbaks kommer vi på måndagkväll. Ha det gott alla!!

Nu ska alla bedrövelser i Dhaka "supas" under mattan, för här ska det firas Eid. Fast på svenskt sätt! Imorgon bär det av med flyg till Khulna, därefter vidare till en båt där vi övernattar i hamn, och sen rätt ut i Sunderbarn, som är rena vildmarken med ormar, bengaliska tigrar och annat otyg. Jerry har fixat en bil som går till Khulna med all vår proviant, och med ett sällskap på ca 16 personer blev det en del. Kan sägas att kläder och sånt flyger med oss.
I kartongerna finns lite andra bra ha saker.Det gäller att vara välutrustad i vildmarken....lite extra käk (om maten är kass på båten), och en hel del pilsner, vin och åtminstone en flaska whiskey. Jag tror vi har ungefär två liter vatten med oss också.Man kan ju inte gå törstig, allra minst i Mangroveskogen.
Ja, som sagt vi är laddade till tänderna. Det är bara en redig elefantbössa som fattas, och den tänkte vi köpa på Gulshan Avenue imorgon. ;)

Halv tolv var vi framme vid TCM:s skola i Malibag, Dhaka. Först fick vi sitta ner en stund, och sen tog vår kontaktperson oss med till slumområdet som brunnit.
Det var bara ca 100 m att gå från skolan innan vi passerade en mur och kom ut på ett område med dubbla järnvägsspår. Och strax var vi framme vid brandplatsen.....nu fick vi uppgifter att ca 10 000 personer bott i området. Det finns inget att säga....





........bilderna får tala för sej själva.
Sen tillbaka till skolan, där en del barn fanns på "dagiset". Bland andra den här lille killen.

Efter en stund började utdelningen av nödpaket, som sponsrats av KappAhl. Varje familj fick: 2 kokkärl, ett större kärl att bära vatten i, ett myggnät, två filtar och en säck med bönor och ris i. Utdelningen var välorganiserad för att komma så många som möjligt till nytta.


Det var en stark upplevelse! Jag blir tårögd när jag tänker på brandområdet, och alla människor som drev omkring där. Det här blev en upplevelse jag aldrig kommer att kunna glömma.
Jag tror i varje fall att nödpaketen gjorde nytta, och det känns bra!

Tisdagmorgon. Pigg som en mört fast Elin och jag gick upp sex. Elin gav sej av vid sjutiden för att leka. En dansk tjej på klubben spelar "brännboll" med gatubarn i en park varje tisdagmorgon och Elin frågade om hon fick hänga med. Hon verkar ha haft väldigt kul!
Själv gick jag ut och gick min timme. Bengalerna fryser, det är "bara" 18 grader, och det är så himla roligt med allt dom har på huvudet för att hålla värmen. Varianterna är oändliga.....!
Mycket kossor börjar det bli överallt också. I helgen är det Eid, muslimsk helg. På lördag kommer en massa djur att slaktas på Dhakas gator. Getter, kossor och en del importerade kameler. Det ska bli skönt att lämna Dhaka och åka till Sunderbarn istället. Vi flyger på torsdagkväll och återkommer till Dhaka måndagkväll.
Nu kommer snart en chaufför och hämtar oss, för avfärd mot TCM:s skola i Malibag (se gårdagens inlägg).
Ska försöka skriva några rader och lägga ut kort från det besöket på eftermiddagen.

Igår var för oss en lugn och skön dag, såna behöver man ibland ( säger lyxhustrun)! Vattnet kom också tillbaks i huset.
För andra i Dhaka var inte dagen nått vidare. Ett stort slumområde i Dhaka brann ner till grunden tidigt på söndagmorgonen. Enligt Daily Star förlorade 5 000 personer sina hem och allt dom ägde. Nära slumområdet ligger en av TCM:s skolor. TCM är en organisation, som verkar på flera olika platser i Bangladesh. Deras verksamhet riktar sej till barn från slummen och i viss mån deras familjer. Dom gör ett fantastiskt arbete. TCM sponsras av Jerrys företag KappAhl och dessutom gick det mesta av Elins och Lisas projektpengar dit.
Nu idag har KappAhl tagit ett snabbt beslut att bidra med pengar, för att kunna ge 110 familjer med anknytning till skolan det livsviktigaste. Elin och jag kommer att få förmånen att vara med imorgon när sakerna ska delas ut. Det kommer nog att bli en annorlunda upplevelse. Mest hemsk tror jag.
Mer idag då...vi tog CNG ner till New Market. Resan ner tog en timme och tre kvart, hem gick det på knappt en timme. Skönt för jag blev trött! När vi blev avsläppta råkade vi nästan i slagsmål med CNG chauffören, för han ville ha mer än avtalat i betalning. Tack vare att vi var tillbaka i trygga Gulshan stog vi på oss, och till slut fick han nya kunder så vi blev av med honom. Vi betalade 200 t ner, och det var också vårt avtalde pris, men det ändrade sej helt plötsligt till 300 t. Jag spelade in en film, inte på slagsmålet utan jag filmade från CNG:n när vi åkte. Tyvärr kan jag inte lägga ut den, det är nått program som fattas. Kanske kommer den så småningom! Här kommer istället en bild på en pojke, som gick mitt i trafiken och sålde popcorn

Det är knepigt att skriva när man blir känslosam! Har nyss läst om dom siamesiska tvillingarna från Bangladesh, som opererats i Australien. Jag läste att det var en välgörenhetsorganisation, som finansierade allt, både resa och operation. När det finns så mycket barn som behöver hjälp, skulle säkert samma peng ha räddat 200 andra barn. Jag tycker det luktar "Cirkus Elefantmannen". Man skriver dessutom att när flickorna är rehabiliterade väntar adoption, det låter som man pratar om kattungar. Tänk dessutom om flickorna aldrig blir "friska" och ingen vill adoptera dom. Kanske kommer dom om 15 år att ligga på Baridharabron för att tigga. Det gör mej olycklig....jag vill att alla ska räddas, men inte till vilket pris som helst. Man kan också undra hur stort intresset är för södra Asien i medierna hemma i Sverige när Aftonbladet inte ens vet att Dhaka ligger i Bangladesh och inte Indien.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6163712.ab
Jag har verkligen försökt att fixa en länk, så ni bara kan klicka, men tyvärr har jag inte lyckats. Kolla bara aftonbladet!