Tillbaka efter morgonrundan snabbade jag mej att duscha. Vi har fått en indikation på att vattnet i huset kommer att ta slut. Vi får väl se framåt eftermiddagen.
Just nu far jag lite illa av att gå min promenad. På bron mellan Gulshan och Bharidhara har dom lagt ut en handikappad kille på ett tygstycke mitt på trottoaren. Han har en stor puckel på ryggen, obrukbara ben och vad jag kan förstå kan han bara ligga på mage. Jag lider så med honom, utlämnad till alla. Idag hade jag kameran med mej, men jag kunde inte förmå mej till att ta kort på hans elände. Annars hade jag velat visa er hemma i Sverige hur fruktansvärt det kan vara här, och hur tacksam man ska vara för vårt trygga land. Jag tror dessutom att jag tar mer illa vid mej, ju längre jag är här. Ska bli skönt att snart komma hem!!
Istället tog jag kort på min "kompis", vi har en "godmorningrelation". Varje morgon när jag är ute och går möter jag henne och hon är alltid så glad och hälsar varje gång: Godmorning madame. Jag tror hon arbetar med att hålla "åpromenaden" ren.