Utanför vårt hus började promenaden med fem nackade höns, som låg med huvudena ner i en avloppsbrunn för att "rinna av". Gosigt! Vi gick vidare via "New road" och över till Banani. Det var ovanligt mycket folk ute, och husbyggen pågår överallt. Efter det blev tillåtet att bygga höghus rivs många villor, för att ge plats åt större hus.
Vid det här bygget hade dom faktiskt en maskin för att krossa teglet, annars görs det för hand med hjälp av en hacka.
Packrikshaws ser man överallt, alltid tungnt lastade med diverse grejor, ofta byggmatrial som armeringsjärn och cement.
I slutet på väg 27 precis innan man kommer ut på Kemal Ataturk, en av huvudlederna, bor det en massa människor under presseningar. Det är hemskt att se, och lite rädd blev jag idag när jag tagit kortet. Dom är rätt så aggressiva i sin jakt på pengar, och det får man kanske förstå.
Vi fortsatte promenaden och blev plötsligt överraskade av en krafig regnskur och tog skydd i ett trapputsprång utanför en butik. Det var vi vitingar och kanske 10 bengaler flera av dom gatuförsäljare, bl a en kvinna med ett spädbarn på armen. Det dröjde inte länge förrän butiksägaren öppnade sin dörr och släppte in oss och bara oss. Det kändes faktiskt inte helt ok!
Stackars, stackars människor, som alltid blir kvar där ute i regnet dag som natt.Sen ringde Faruk från Weawers och berättade att gardinerna och överkastet var klart. Det blev fint i Elins rum, och vi har precis gjort slut på 3 månadslöner för en bengal!!! 600 svenska kronor.
KONTRASTER kallas det visst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar