Vi slog oss ner, beställde in te och en nargile (vattenpipa). Medans vi satt där i vattenpiperökarnas paradis fick gubben span på affären inne i cafét.
Han gick dit och kollade läget medan jag stannade vid vattenpipan.
Jag tror han bestämde sej där och då för en alldeles underbar vattenpipa i porslin.
För syns skull knallade vi runt och kollade in lite andra ställen innan vi gick tillbaks igen. Här var det klockor som lockade.
Efter en lunch med en stärkande pilsner, och vin till mej, var det så dags för den stora förhandlingen.
Vid ingången till cafét hölls kolen till vattenpiporna vid liv. Varmt och skööönt!
När vi dök upp igen anade farbror´n i affären "lite paket under granen", och satte fart. Först skulle vattenpipan fram ur skåpet och sen skulle dom olika delarna till. Själva munstycket skulle absolut vara blått och efter en dryga tio minuter lyckades han och hans kollegor leta fram ett.
Efter provblåsning, lång prisförhandling, ryggdunkningar och många handskakningar var så affären i hamn.
Och gladast var nog gubben! Min, alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar