På förmiddagen tog jag mej bort till en av järnvägsövergångarna med riksaw för att ta lite kort på "takåkare". Blev sådär bilder, men får jag hålla på några gånger till kommer det nog att bli ett "reportage".
När vi åkte hem från Durga Puja festligheterna i Old Dhaka passerade vi ett museum i Dhanmondi. Jag blev nyfiken förstås och efter lunch fick det bli en trip dit i CNG. Kan Allan Karlsson kan väl jag! (Om ni inte förstår vad jag pratar om läs "Hundra-åringen som klev ut genom fönstret och försvann. Själv har jag kommit ungefär halvvägs).
Glad i hågen hoppade jag så in i en CNG i Gulshan, även denna gång fick jag hjälp att tala om var jag skulle och vilket pris som skulle betalas. Iväg for vi och till det område som kallas Dhanmondi kom jag i varje fall, sen var det stopp. Efter att både jag och CNG-föraren hade frågat diverse människor om var museét låg säger min chaufför plötsligt: "Medical Center, madame"! Och öppnade dörren åt mej precis utanför "sjukhuset"!!? Kanske tyckte han att det var det allra bästa stället att släppa av mej på....han ville väl förmodligen att någon annan skulle överta ansvaret för vimsiga, svettiga och vid det här laget rosa madame.
Men ur klev jag inte utan han fick snällt köra mej till Mirpur Road varifrån jag själv kan orientera mej innan han kastade ut mej. Han var inte lite fräck den och mer betalt ville han ha också..... men tji fick han!! Det dröjer nog innan han tar en "viting" till passagerare igen! :)
Efter mycket virrande kom jag så äntligen fram till museét med hjälp av kartan jag hade med mej. Några fler bengaler ville jag inte blanda in!!
Väl framme med nyinköpt biljett och allt, krävde dom att jag skulle gå tvärs över gatan och lämna in min väska med kamera, mobiler och plånbok i en liten, inte allt för välövervakad vaktkur.
Då var det nästan så jag vände i dörren för mer elände ville jag inte vara med om just då. Efter en kort betänketid bestämde jag mej dock för att hoppas på det bästa och lämna ifrån mej väskan. Och tänk jag fick tillbaka den.
Och museét då? 1974 (tror jag dt var) sköts Bangabandhu tillsammans med 8 andra personer ihjäl just i det här huset. Huset har bevarats som det såg ut då och i trappen där massakern inträffade hade en minnesplats gjorts i ordning. Huset var välbesökt och väldigt varm!!
Bangabandhu kallas Bangladesh landsfader och var nuvarande premiärministerns pappa.
På hemvägen gick dt hiskeligt fort och eftersom en CNG har samma svängradie som en radiobil blir känslan ännu mer speciell. Häftig faktiskt!! Om man låter bli att tänka på sköldpaddor på rygg, tillbucklade konservburkar och såna saker vill säga. ;)
Ha det bra alla!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar