Nyss hemkommen från en riktigt trevlig tjejkväll sitter jag här och funderar på samma sak som jag tänkt på hela dagen.
Jag tänker på och har tänkt på vad Shobul är värd för oss. Shobul har idag gjort två kärlsprängningar och ligger fortfarande kvar på sjukhuset. Alla ingrepp och vården däromkring kommer att kosta oss 50 000 svenska kronor. Shit, jag blir helt chockad! Välgörenhet är en sak, men 50 000 svenska kronor är nästan för mycket.
(Där ser jag finessen hos välgörenhetsorganisationerna som jobbar med personliga band....smart!!)
Summan är ofantligt stor i varje fall i mina ögon. För 20 år sen trodde jag väl aldrig att jag ens skulle äga så mycket pengar. Nu har vi lite mer än så, men ändå inte så mycket jämfört med många andra! Vi har dock gemensamt bestämt oss för att hjälpa Shobul, som är en människa precis som oss fast helt utan resurser.
Varken Jerry eller jag kommer att sörja våra pengar utan istället vara glada för att dom faktiskt fick en mening.
50 000 kronor kunde också ha varit en resa till Thailand för hela familjen, det kunde ha varit fem nya fönster på huset, det kunde ha varit 25 middagar på stans bästa krog.....men nu blev det en Shobul som förhoppningsvis kommer att leva i ytterligare 10 år. (Annars kommer det här att bli vårt livs sämsta investering ;))
Jag tror att det här minnet kommer att leva längre än något annat jag kunde ha gjort för pengarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar