Bröllopsdag!

Igår var vi på middag hos Molle. Väldigt god mat, och roligt att sitta och prata. Jag fick också se kort från Laos, fantastiska kort. Dit vill jag åka! Får dock vänta ett tag eftersom jag har fel visum och därför inte kan få något uppehållstillstånd. Jag kan inte eller åka ut ur landet, för då får jag inte komma in igen. Det blir till att ta en tripp hem till Sverige i september och fixa nytt visum.
Hur som helst var vi hemma vid 12, och imorse var det lite trögt att komma upp. Jag hade precis krupit i min "morgonrock", en tunika som jag brukar springa omkring i, när det ringer på dörren. Jerry öppnar och där står två från Jerrys kontor med en blombukett och en stor frukt korg, till Jerry och mej på vår bröllopsdag. Trevligt, men jag kände mej ärligt talat lite tagen på sängen. ;) Ikväll ska jag använda vår juicepress, så vi hinner ta till vara all frukt. Färskpresad mango med lite apelsin i är jättegott.
På lördag ska Jerry och jag fira med parspa i tre timmar på Radison här i Dhaka. Sen blir det middag och lite champagne också. Det ser jag fram mot.......

Alkoholshopping!

På kvällen åkte Jerry och jag för att shoppa lite öl och vin på "motboken". Så här såg det ut utanför, en skum gränd någonstans i Dhaka. Faktiskt har nästan allt vatten redan försvunnit. Underligt, jag trodde det skulle bli kvar i några dagar i varje fall.Det var ett hemligt ställe. Man fick gå in genom en dörr i en stor stålport och sen åka hiss upp till 5:e våningen. Där fick man gå runt och titta på hyllorna och välja vad för mat och alkohol, allt importerat, som man ville ha. Sen fick man en betällning med sej och fick åka ner till vån 1 där lagret låg. Lite små läskigt alltihop faktiskt, skumt helt enkelt!
Sen fick vi hjälp att lasta. Jerry övervakar allt med ett småleende på läpparna. 36 flaskor vin, 3 plattor öl och en flaska whiskey blev det, för ca 2000 kronor. Inte jättebilligt, men på svarta marknaden skulle säkert priset vara det tre dubbla.

Tycker ni vi handlade mycket. Det ska ju räcka ända till vi får låna någons motbok igen och det kan ju dröja länge. ;)

Lite regn info...

Efter att ha läst Daily Star nu på morgonen kan jag rapportera att 290 mm regn föll på 6 timmar igår natt. Rislager och marknader har förstörts och nio personer omkom när dom kom i kontakt med elledningar som kortslutits. En fördel med regnet är att dom blöta rislagren kommer att reas ut och därmed sjunker rispriserna vilket kommer dom fattigaste till godo.
60 år är det sen det kom lika mycket regn, på så kort tid. Allt enligt Daily Star, vår morgontidning.

Jag vågade.....

Vid halv tolv hade jag bestämt mej för att våga. En av grabbarna i garaget fick hjälpa mej att få tag på en rikshaw. Han vadade en bit ut mot "stora" vägen och lyckades få en passerande rikshaw att ta en tur ner på vår vägstump för att hämta upp mej. Sen bar det av mot Nordic club.Så här såg det ut på den"stora" vägen och halvvägs på road 63 mötte vi en stor bil, som min "chaufför" började vifta åt. Och sen förstod jag varför. Svall som gjorde mej blöt ända upp till knäna slog upp i rikshawn. Hade nog varit bättre med båt. Men jäklar va´roligt, lika kul som Colorado på Liseberg.Så här ser det ut in i Gulshan Park. Jag har lagt ut en bild på porten förut och då kan man ana sjön ca 50 meter bort. Nu har den svämmat över totalt och blivit dubbelt så stor.Vid "New road" som jag också skrivit om forsade vattnet tvärsöver vägen från floden ner i ett hål på andra sidan.När jag åkte hem tog jag ett kort på hålet som bildats. Jag tog också en bild på en övergiven vaktkur lite lätt på svaj.

Ja, det var ett äventyr, och jag är så glad att jag har råd att åka rikshaw. Bangladesh är defenitivt ett SPÄNNANDE LAND!!!!!!!!

Vatten...

...hela stan är full av vatten!
Först kan jag säga att Jerry kommit fram till jobbet ordentligt. Jag själv har bara vågat mej ner i husets garage och tagit kort på hur det ser ut utanför vårt hus. Det står en rikshaw i garaget, men jag vet inte om jag vågar ge mej ut på en kortare tur, för att ta kort. Skulle gärna vilja se Gulshan park, enligt Jerry är där helt översvämmat.

Översvämmning i Dhaka!

Inatt har de regnat oavbrutet, och åskat mellan varven. I morse när vi vaknade upptäckte vi först att innergården utanför oss var översvämmad. Vore det inte galler för fönstren kunde jag öva simhopp.
Sen kom Kamal upp med byxorna upprullade till knäna, och just för en stund sedan ringde Jerry och talade om att vattnet står knähögt på alla vägar, och dom har svårt att ta sej fram. Något är det för det är ovanligt livligt utanför med tutande bilar och människor som ropar.

Jag ska försöka att i varje fall ta ett kort utanför huset så småningom, ska bara invänta Amir och en elektriker som ska komma idag. Vet i sjutton om jag vill ut och vada i geggamojan, och det är väl inte bara geggamoja som flyter runt kan jag tänka.

Måndag morgon

Nu sitter jag här och väntar på att ett löpband ska bli levererat. Det är Janne, som ska flyga härifrån på torsdag som frågade om vi ville köpa bandet och lite vikter. Vi slog till med en gång! Vill jag inte springa kan jag ju alltid "powerwalka" lite. Det blir hårdträning med en gång på eftermiddagen, men först ska jag åka med Kamal och handla lite mat.

Regn!

Idag kom då lite regn i varje fall. Just som Jerry och jag åkt till Gulshan 2, för att handla tavelkrok öppnade sej himlen över Dhaka. Alla barnen som rör sej runt marknaden och tigger kastade sej i vattenpölarna på parkeringen. Dom hade jätteroligt! Önskar jag fått det på kort, men kameran är tyvärr inte vattentät.
Efter att vi spikat upp lite tavlor åkte vi och besökte konstnärerna vi träffade hos Bosse och Sylvia i fredags. Galleriet var roligt att se.....han skulpterar bl a masker och hon målar tavlor, väldigt speciella. Vi får se så småningom om vi kommer att handla något.
En vilsam dag!!

Lördag,dagen efter

Ojoj, det är inte kul när man vaknar klockan tio på förmiddagen och försiktigt börjar röra på huvudet, för att se om man ska få kräkas eller inte. Jag klarade mej, men huvudet har då värkt som attan hela da´n.

Festen var trevlig, med god mat, vin och calvados (den är nog skyldig till huvudvärken). Dom andra gästerna var verkligen fascinerande och trevliga. Ett konstnärspar från Bangladesh, vi har lovat att besöka deras galleri, en fotograf och filmare, som just gjort klart ett tv-program för Sverige om 19 flyktingar från Burma som bosatt sej i Norrland och så ambassadfolk. Jag kan säga att jag verkligen vidgar mina vyer hela tiden. Jag gjorde allt jag kunde för att inte bara sitta som en fågelholk och lyssna på allas fantastiska erfarenheter. Dom har gjort och upplevt lite mer än mej, kan jag lugnt säga.

Dagen idag har Jerry och jag tillbringat på klubben, med bl a fotmassage. Jag vet......lyx, lyx och mera lyx och jag skäms inte än gång. Ha det gott hemma i Sverige, nu börjar det kännas att jag varit borta i tre veckor.

Ett litet ps: Jerry och jag skulle dricka lite vin innan vi skulle åka igår kväll. Vi började med en flaska, som vi inte vet hur gammal den var och när den blev "importerad" till Bangla. Fyra, kan ni tänka er, fyra stycken flaskor fick vi hälla ut innan vi hittade en som gick att dricka. Tur att vi fått låna en "motbok", så vi kan fylla på förrådet!

Fredag före middagen...

.......så fick jag så himla tråkigt, typ! Jag var bara tvungen att ta en rikshaw bort till klubben o ta lite manikyr, alltså. :-)
Skämt åsido, så tog jag faktiskt en rikshaw och tog manikyr. Så mysigt....jag somnade nästan när hon höll på och grejade med händerna i en hel timme. Det är fantastiskt att bli så omhänder-tagen. (Nu fick jag till det tror jag). Efteråt tog jag en cappusino ( stavas det så), och precis när jag druckit upp ringer min man och säger: Jag ska gå lite tidigare från jobbet idag....ska jag hämta dej?
Jag känner mej som en prinsessa, så borde alla tjejer få ha det ibland. Nu har vi dessutom öppnat en flaska vin och tagit varsit glas, kanske hinner det bli ett till innan vi ska iväg vid halv åtta.
Det är en dröm att leva här, och bara höra om gräsklippare, som inte fungerar i Sverige. Tack Kristin och Robert som lånade ut sin och tack svärfar för hjälpen att lämna in våran nya och byta tändstift på den gamla. Och tack mina duktiga ungar som klarar er så bra, när mamma ger sej ut på äventyr. Kram på er!
Och till er som tänker: Nu är hon nog inte helt nykter........ni har alldeles rätt, ett glas vin ( eller rättare sagt 1½ nu), slår till fort här i vätskebristens land, Bangladesh.
Kram igen!

Fredag 24 juli

Vaknade i morse till en mulen dag. Hade tänkt gå ut och gå en tur, men jag avvaktar. Jag vill inte råka ut för en bangla regnskur, annars är det så lugnt i trafiken på fredagar när dom flesta är lediga.
Istället monterar jag kort och funderar på vad jag ska ha på mej ikväll. Jag har provat ALLA fyra klänningar jag har med mej. Jag gillar modellen på två av dom, men färgen är inget bra i Bangla. I nästa vecka ska jag ge mej ut och leta tyg och låta sy upp samma modell, men i lite mer passande färger. Det ska bli spännande! Vore det inte fredag och stängt överallt skulle jag ringa Kamal och ge mej iväg med en gång.
Den här ska jag kopiera först i några häftiga färger och kanske göra en lite längre. Va´tror ni om det?

Jaha, vad vi ska göra ikväll? Jo,vi har blivit bjudna till Bosse och Sylvia på middag. Det är Bosses band, som brukar spela på klubben. Vi kommer att bli tio personer, och det kommer säkert att bli lika trevligt som förra gången jag var där.

Vägbygget igen...

Idag på morgonen promenerade jag till klubben och passerade vägbygget, det blev inte av igår.
Faktiskt såg vägen färdig ut med ett lager cement över, det var naturligtvis det dom skulle använda blandaren till.
Istället pågick trädfällning idag. Själva infarten till "New road" är väldigt smal och två bilar kan inte mötas där, därför blev det att ta ner några träd. I Sverige hade vi säkert gjort tvärtom, tagit ner träden och byggt vägen, men här är det mesta lite "bakfram".
Ni kan kanske ana vägen bakom alla rikshaws. Dom är så otroligt nyfikna, så mängder av intresserade samlas när det händer något. Jag lyckas få en bild på en packrikshaw också. Den blev lite suddig, en ilsket tutande bil fick mej att snabbt retirera till vägkanten.
Synd att det är så j.....a varmt! Det tar ca 10 minuter att gå till klubben och jag var genomsvett när jag kom fram. Sola går inte eller några längre stunder. Igår pratade dom på BBC om att situationen för Bangladesh börjar bli allvarlig om inte regnet kommer snart. Jag har svårt att tro att ett så här fuktigt land kan sakna regn, men så är det! Det är som att gå in i fjärilsmuseet i Hagaparken när jag går ut. Hur varmt det är.......just nu 35 grader i skuggan!
Hualigen!!

Vägarbete i Bangladesh!

Här kommer ett inlägg om konsten att anlägga en väg, i varje fall i Bangladesh. Dom här två korten tog jag förra veckan när jag tog en promenad från området där vi bor (Gulshan 2) till grannområdet Banani. Här står jag på Banani sidan av den lilla vägsnutten som i folkmun kallas "New road". Ingen vägsnutt med god kvalit'e precis. Härom veckan när vi passerade med bil efter en regnskur svor Kamal ve och förbannelse, för bilen blev så skitig. Det var verkligen rena leråkern och så guppigt, så det kändes som vi var i mörkaste Afrika! Nu ska det äntligen åtgärdas och beläggning ska läggas, asfalt är det synd att kalla det!Beläggningen består bl a av krossade tegelstenar. I Bangladesh är det väldigt ont om sten och grus, varför man först bränner tegel och sen slår sönder det för att använda som fyllnadsmatrial. Tydligen är det ett av dom sämst betalda jobb du kan ha här i landet. Faktiskt ser man högar med tegelstenar lite varstans, som väntar på att krossas. Sand används också och allt bärs av många, många människor i bunkar på huvudet. Och tro inte att sand och tegel kommer med stora lastbilar utan på samma sätt, med bunkar, lastas den på packrikshaws och fraktas med hjälp av muskelkraft till målet. Jag blir helt fascinerad! Vad dom kan åstadkomma utan några nästan som helst hjälpmedel.
Utan hjälpmedel förresten....där fanns faktiskt en cementblandare, men jag lyckades aldrig räkna ut vad den användes till. Jag tyckte i varje fall att både sand och tegel bars direkt ut till "vägen".
Här kommer nu en vy över "New road" från Gulshan hållet. Hela området ska fyllas bit för bit med ren, vad ska jag kalla det, människokraft kanske. När jag tog det här kortet ställde mannen med vattenslangen upp sej och så fort jag "klickat" släppte han slangen och kom för att titta. Han blev inte alls nöjd, så jag fick lov att ta ett kort till på honom och hans kamrat.


Här är alltså två äkta och helt vanliga bangladeshiska vägarbetare! Sägas kan också att han blev inte nöjd med det kortet eller, men jag är väl ingen pressfotograf. En helt vanlig amatör med en högst vanlig digitalkamera.

Ja, det var rapporten om vägbygget i Dhaka, Bangladesh. Jag tror jag ska ta en tur innan Jerry kommer hem på lunch och se hur långt dom kommit.

Snurrig i Dhaka...

Kamal kom och hämtade mej, så började vi med att ta passfotona. Där blev jag först lämnad ifred med spegel, en burk talk och en kam. Förstår inte riktigt vad dom menade med det??;) Det är bland det värsta jag vet att sitta och försöka se snygg ut och just när man blinkar blixtrar det till. Jaja, kort blev det i varje fall. Sen stannade vi till på en heminredningsbutik, som jag fått tips om, men jag måste säga: Har man sett en har man sett alla!! Sen iväg till ambassaden....och där blev jag inte ens insläppt!!

Det var så här: Första ingången såg stäng ut och där var så fullt av folk att man kunde tro att det var en bangladeshisk busshållplats, för DÄR är det fullt. Kamal svängde då runt hörnet till en annan ingång. Där fanns flera vakter och till slut när dom förstod att jag hade post, blev jag visad till en lucka. Där fick jag så lägga dokumentet i en sån där skjutlåda, som dom hade på bankerna förr i tiden för pengarna. Jag får väl vara nöjd med det,att få brevet lämnat, men ibland blir man helt förvirrad i Bangla på allt konstigt. Jag såg nog ut som en yr höna, eller en terrorist kanske.

När jag sen berättat allt för Jerry. Det är bara att gå rakt in i den första ingången fick jag veta. Lite klokare blev jag idag också och nästa gång jag besöker svenska ambassaden i Dhaka ska jag in och så är det med det.

Eftermiddagen har jag tillbringat på klubben, med att.....gissa vad??? Jo, sola och bada! Sen tog jag en promenad och massor av kort på ett vägbygge här i närheten. Jag ska börja ladda ner bilderna, så kanske det blir klart till imorgon. Det går inte så snabbt nämligen!

Nu låter jag gnällig, men det stämmer inte alls med mitt sinne, det är SPÄNNANDE och fantastiskt roligt att leva i Bangladesh!!!!

Här kommer i varje fall en bild från en plats där jag vet hur allt fungerar:Nordiska klubben

Dyrt eller inte?

Nu har jag fått en kommentar, som kräver närmare uträkningar. ;) Kanske var det inte jätte billigt, om jag jämför med IKEA t ex. Jag räknade ut att servisen består av 92 delar med uppläggningsfat,serveringsskålar och diverse tillbehör,( allt som är med på bilden finns det 12 av). Det ger 38 kronor delen. Då är inte ett komplett bestickset, vinglas och vattenglas till 12 personer inräknat. Aja så dyrt var det inte, och om vi inte slår sönder för mycket ska vi ta den med hem till Sverige om två år. Jag gillar den jättemycket och det ska bli kul att använda på vår första middagsbjudning. Nu är det bara kocken som fattas, för här ser ni lagar man inte maten själv utan det gör antingen maiden eller en tillfälligt anställd kock. Eftersom jag inte tror att Amir är så bra på att laga mat.....så får det nog bli en kock.

Nu kommer Kamal strax och hämtar mej. Jag ska iväg till en fotograf och ta passfoton. här måste man ha foton till allt, b la till medlemskortet på klubben. Sen ska jag till ambassaden och registrera mej, som nyinflyttad svensk. På återseende.......

Shopping!!!!

Igår halv ett kom Kamal och hämtade oss, för en rundtur i Dhakas "shoppingdistrikt". Först åkte vi till Arijang, en rättvisemärkt butik. Där köpte vi ett vackert svart glasfat och den största lampa vi kunde hitta. Redan fullt i bilen!!!
Sen åkte vi till en butik som drivs av frälsningsarmen, Sally Ann. Där kan man äta våfflor med grädde och sylt om man vill. Vi hoppade det eftersom Jerry forfarande har lite problem med magen. Men vi shoppade lite dukar, en stor till matbordet och många små till bänkar och så.

Sen blev det ett stopp vid Aarong, också en fairtrade butik. Dit åker vi ofta, fast idag hittade jag bara en ram där jag ska sätta in bilder på tjejerna. Jag tog med en massa gamla foton tagna i skolan från Sverige nämligen.

Sen bar det av för att köpa porslin, bestick och glas. Även fast det bara är några kilometer mellan dom olika butikerna tar det en himla tid.....trafiken är hemsk! Tur man har en bekväm bil med ac, och slipper åka babytaxi!
Sen äntligen framme var det inte lätt att bestämma sej, men till slut enades vi om en Pierre Cardin servis i rött. Det är den som står framme på bordet. Vi passade också på att köpa 12 vinglas, 12 vatten/drinkglas och 12 uppsättningar bestick. Efter långvariga förhandlingar, med coladrickande, fick Jerry ner priset från 50 000 t till 35 ooo t, alltså ca 3500 svenska kronor.
Efter förhandlingen var avslutad började hjäpredorna kontrollera allt och packa ner det. Under tiden allt gjordes klart gick jag ut på trappen och tog ett kort. Så här set det ut utanför, inte jättefräscht och luktar gott gör det inte. Tack och lov luktar det inte inne i butiken..... då hade jag nog handlat någon annanstans.

På hemvägen köpte vi med oss pizza, det finns ett ställe där pizzorna är fantastiska. Sen var det bara att vänta på hemleverans. En timme blev som vanligt två, men grabbarna fick i varje fall
100 t var. Tuktuken, eller babytaxin som det också kallas kostade 50 t, så det fick vi också betala. Efter dom åkt tvärsomnade fru Wiklund i soffan. Jag kanske kan skylla på postafen tabletten jag tog för att inte bli åksjuk, eller också är det så att shopping "sliter"! ;) Vem vet??

Idag väntar jag på att Amir ska bli klar. Sen ska jag börja riva i alla shoppingkassar och packa upp. Det ska bli jätteroligt att fylla skåpen med nytt porslin!

Lördag eftermiddag

På förmiddagen gjorde vi sällskap till klubben. Jerry körde vår bil, han gör det fast han inte har något Bangladeshiskt körkort. Längre sträckor kör Kamal, men när det bara är till klubben och andra kortare turer så kör Jerry.

Strax blev jag alldeles övergiven, för Jerry tog bilen för att spela golf med två andra grabbar. Innan han åkte fick han avlägga ett löfte....inte ett ord vill jag höra om hans mage i kväll. Så farligt kan det ju inte va´! Ja, se karlar! När jag solat och käkat lunch fick jag ta riksaw hem....

Men imorgon ska han få ta fram stora plånboken för då ska han få ta sin hustru på shopping. Kamal kommer imorgon klockan tolv för att köra oss runt till olika affärer. Ska vi kunna ha middagar här måste vi handla både servis, glas och bestick. Jag ska också handla för att "pimpa" till gästtoan lite för nu är den inte så kul precis. När man kommer in är det en rätt stor öppen yta och sen finns handfat, toa och dusch till vänster. En hylla eller nått skulle nog vara snyggt i hörnet direkt när man kommer in, och lite fräscha handdukar. Vi får se vad som finns...finns det inget som passar går det ju att beställa efter egen ritning också.

Sen ska vi handla skoställ, tamburmajor och lite "blingbling".................kanske inte allt imorgon. Men dom har ju öppet ända till 21,00 och billigt är det, så vem vet! Rapport kommer imorgon. Om jag orkar?????!! ;-)

Fredag 17 juli

Festen igår var trevlig. Jerry och jag fick sitta vid ambassadbordet och bara det är en ära. Bra musik och god mat. Vi åkte hem skapligt tidigt för då trodde vi att Jerry skulle till jobbet idag. Vi åkte rikshaw med Iman, vår "safe driver", men våra grannar blev så oroliga att vi skulle bli rånade så dom åkte efter hela vägen hem med sin bil. Tyvärr har det hänt en del saker här senaste tiden, som gör att alla har blivit extra försiktiga, i varje fall efter det blivit mörkt. På dagarna har det ännu så länge inte inträffat nått. Det är verkligen trist, friheten blir ju helt plötsligt begränsad!

När vi sovit några timmar var det Jerrys tur att spy och springa på dass. Han blev helt slut så han fick vara hemma från jobbet idag och vila. Det är mycket "kräks" här i Bangladesh. Usch ja!! Han är på bättringsvägen i varje fall och det är skönt.

Inte mycket har blivit gjort idag inte.....jag tog några kort på vår balkong. Blommorna som våra kära vänner köpte åt oss då för länge sen är faktiskt fina, men nu är det tack och lov fullt så nu får det inte plats några fler.

Jag tycker särskilt om den här med små vita blommor.

Kuddfixning!

Jaha, tror ni inte dom nya kuddarna var lika hårda som dom gamla (men rena). Jorå, som sten.!!Därför tog jag ett beslut att sprätta upp en av tegelstenarna och se vad som fanns att göra åt problemet. Tack och lov var innehållet något löst "jox", som det bara var att plocka bort lite av. Eller lite.......det hade räckt till två kuddar till, minst. Jag undrar vad Amir tänker om oss egentligen. Först sex hela kuddar i soporna och sen ytterligare fyra halva nerpackade i alla möjliga påsar. Jojo.....jag tycker dom är tokiga ibland! ;)

I natt kanske vi sover gott i varje fall med eller utan kudde. Ikväll är det nämligen livespelning på klubben med mexikansk buffe´. Lite rödvin kommer det också att bli och lite senare än vanligt. Jag tror faktiskt att jag ska gå och korka upp nu...kanske blir det lite roligare att sy ihop kuddfodral då. Betänk också att hemma är klockan bara ett, här är den sex. Jag menar om ni tycker jag börjar tidigt.

Torsdag förmiddag

YES, magen är bättre........jag är inte "besatt"!!!!!

Onsdag 15 juli

Idag var jag på klubben hela förmiddagen, så skönt att bara ligga i solen och "glassa" medan Amir städar huset. På eftermiddagen åkte Jerry och jag och köpte nya kuddar. Dom ända som inte var mögelskadade var ett par hårda jäklar, som gett oss ont i nacke och rygg den här veckan. När det var gjort var vi ju tvungna att bota vår värk med lite massage på klubben. Riktigt "gött"!!!!
Efter en skål soppa i trevligt sällskap ska det bli skönt att krypa ner på en mjuk kudde!!!! Hoppas magen är bättre imorgon. Jag har slutat springa på dass, men det kniper som 17. Dom på klubben har nästan skrämt ihjäl mej idag. Med historier om maskar, amöbor och diverse ailens, som kan ta ens kropp i besittning, snart kravlar det väl ut nått grönt, slemmigt elände.........!
Godnatt!!

Ac reperatören...

........här kommer bilden jag lovade igår. Reperatören står på skänken och i förgrund står Amir vår städare. Nu funkar alla ac:n!!!!

Tisdag 14 juli

En dag med magknip, bangla magknip!! Tack och lov kommer det bara ur ena änden, men ont som 17 gör det när det kniper som värst.

Ute regnar det idag, så det passade ju bra. Då behöver jag inte gräma mej över missade soltimmar på klubben. Här väntar alla på monsunen...det stora regnet som får temperaturen att gå ner lite grann. Inte utan att jag väntar också.

Idag har vi i varje fall fått ac:n i sovrummet fixad. Det läcker inte längre vatten, men däremot blåser den inte lika kallt. Ska höra med herrn i huset, om vi ska ge reperatörerna en skopa imorgon. Kanske vågar jag också be om ett kort när dom kommer tillbaka imorgon, dom använder nämligen vår finaste skänk att stå på.

Här kommer ett kort med utsikten från datarummet. Det enda som blir taget idag. Nej, nu ska jag ta min magknip, gå och sätta mej i ett hörn och tycka synd om mej själv. På återseende!

Måndag 13 juli

Nu har redan första veckan i Bangla gått, det går fort.

Imorse vaknade vi av att ac:n över vår säng sprungit läck. Vattnet droppade först på gardinstången och finfördelades sen som ett regn över halva sängen, Jerrys halva. Ibland har man tur. Eftersom det var dåligt med vatten i huset igår kväll hade jag bestämt att åka med Jerry bort till klubben redan på morgonen. Han hade en tennistid klockan 7.00, så jag åkte med för 40 minuters simning och en dusch. Klockan halv nio var jag hemma igen fräsch som en nyponros.

Innan lunchen med Jerry hann jag med en promenad på dryga timmen. Bara det inte vore så jädrans varmt, som tur är har vi vatten i huset igen.

På eftermiddagen ringde en bekant. Vi hade bestämt att vi skulle låna hennes Bok, när hon ska hem på semester. En "Bok" i Bangla är ingen vanlig bok, utan en slags motbok som berättigar dej att köpa alkohol och importerad mat i särskilda butiker, dock med ranson. En del får dom.....men inte vi, däremot har Jerry skaffat otroligt trevliga vänner här nere som lånar ut sina. Dit ska det bli roligt att åka och handla.

Den här koflocken stöter jag på lite här och där när jag är ute och går, senast idag på eftermiddagen.

Söndag i Dhaka

Middagen igår var trevlig, och svensk. Det var 7 svenskar och en danska till bordet och vi åt sill, potatis, köttbullar, ägghalvor med kaviar, knäckebröd och ost. För mej var det inte så speciellt, men för dom andra som inte varit hemma sen i julas var det riktigt kalas. Det blev inte så sent. Här i Bangla är det helg och ledig dag för dom flesta på fredagar och lördagar. Dom flesta skulle ju upp och jobba. KappAhl däremot kör "svensk helg", så Jerry har varit ledig idag.

Vi har varit på klubben. Jerry har spelat tennis och jag simmade och solade. Nu på kvällen har vi fått tråkiga besked från Sverige. Min faster Birgitta har gått bort, hon har varit sjuk länge, så för henne var det säkert skönt att få slippa ifrån. När jag ringde hem till mor o far var dom på läkarstationen, för mamma har fått armarna fulla med blåsor. NU är det mycket.

Lite glädje i alla bedrövelse var att få se en bild på Elins tatuering. Skitsnyggt, blev det.

Nu ska jag slå en pling till svärmor och svärfar!

En bild speciellt till Karin, som undrade om elledningarna i Bangladesh är lika trassliga som i Thailand. Jag tror det är ungefär samma......

Lördag

Nyss hemkommen från klubben mår jag väldigt gott. Vi har badat, solat och tagit fotmassage och det är inte helt fel. På klubben beställde vi köttbullar att ta med hem, vi åkte också förbi Nandan och handlade potatis. Det och en flaska snaps blir vårt bidrag till knytiset vi ska på ikväll. Det ska bli trevligt! Mer om det imorgon.....
Nu ser jag också fram emot att få bilder från Sverige. Elin var och tatuerade sej igår och hon har lovat att ta ett kort på den och skicka. Jag kan ju inte vänta ända till i höst med att få se tatueringen.
Nehä, nu ska jag gå och riva lite i garderoben och se vad jag ska ha på mej ikväll. Ha det!!!

Fredag 9 juli

Igår fick vi glada nyheter hemifrån. Hanna har kommit in på entreprenörsprogammet på Södertörns högskola. Jag hoppas hon väljer att gå, jag tror det skulle passa henne alldeles utmärkt. ( Jag vet Hanna, du bestämmer själv). Kram och grattis!
Själv har jag gjort lite allt möjligt idag. Satt upp gardinerna igen och tagit en promenad i Gulshan Park. Den ligger bara ett par hundra meter härifrån och slingan man går tror jag är 1,2 km.
Så här ser ingången ut. Inne i parken är det fantastiskt vackert, särskilt nu när det är regnperiod. Jag tog massor av bilder, men väljer att bara visa en i det här inlägget. När jag gått ca halva rundan mötte jag fyra små flickor, som tiggde av mej. När dom såg att jag hade kamera ville dom att jag skulle ta kort. Jag tvekade först, jag kände mej inte helt säker på vad resultatet skulle bli. Men allt gick bra!

När jag tagit kortet ville dom titta och det tyckte dom var väldigt roligt. Jag tror dom retade varandra för hur dom såg ut. Sen följde dom två äldsta efter mej ca 100 meter och tiggde pengar innan dom gav upp. Jag skulle så gärna ge dom, men gjorde jag det skulle ryktet snart sprida sej, så jag inte längre skulle få vara ifred när jag går ut. Jag tror eller inte att 2 t ( ca 20 svenska ören) skulle hjälpa dom särskilt mycket. Istället skänker jag pengar till välgörenhet så fort jag får en chans.
Dom här flickorna är fyra av över 200 000 gatubarn i Dhaka. Egentligen vill jag ta hem allihop!!!