Hej bloggen!

Internationella kvinnodagen fortsatte att vara trevlig. Efter kaffet dök gubben upp, och vi bestämde oss för att ta ett parti backgammon, först till tre segrar. Och kan ni tänka er!? Jag vann med 3-0. Gubben hävdade envist att han hade låtit mej vinna dagen till ära, men det tror jag inte ett dugg på....han fick stryk, storstryk helt enkelt!!! :))))

På kvällen mötte vi upp våra svenska grannar för en trevlig middag på Kat 5, en restaurang nära oss. Den har haft stängt för renovering ett tag, så det här var liksom nypremiär för gubben och mej. Restaurangen är trevlig, men vi kunde nog konstatera att köttet är bättre på favoritrestaurangen Kasabim.

Det blev inte så sent, så efter lite skypande med släkt och vänner imorse kom vi iväg till basaren för att leta lyktor. Det blev inga inköp gjorda, men trevligt nog träffade vi några andra svenska grannar på basaren. Det blev lite fika och mycket prat på ett av caférna. Innan gubben och jag åkte hem med spårvagnen blev det lunch och vi blev så mätta att vi absolut inte orkade gå uppför den hemska backe som vi kallar "mördarbacken när vi klivit av spårvagnen. Istället åkte vi två stationer till och kunde byta till en kort tunnelbanelinje som bara tog oss upp för backen till Taksim. Lika långt blev det att gå, men nerför istället för uppåt och det var det väl värt att betala några kronor för.

Mycket babbel idag, men nu ska jag avsluta med en bild på den fantastiska magnolian vid Tyska Sjukhuset. Den hinner nog slå ut innan jag åker hem! Hej!

Har en bra kvinnodag!

Röda rosor från käre gubben och chokladlikör till eftermiddagskaffet....

Hoppas ni också har det bra!! Kram

Stora basaren i Istanbul

Det gäller att roa sej när gubben jobbar. Häromveckan såg jag på facebook att en bekant skulle gå en guidad tur i Grand Basar. Det väckte mitt intresse för Grand Basars historia och med guideboken i väskan begav jag mej dit för att se en annan sida av basaren, som grundades 1453 av Mehmet II.

Shoppingdelen hoppade jag över så gott det gick. Turistsäsongen har ännu inte börjat, så försäljarna är som utsvultna lejon när någon med kamera och skandinaviskt utseende dyker upp. Underligt nog kan en del snabbt bestämma att jag kommer från Sverige och börjar använda fraser på svenska. "Tjena, mittbena" trodde jag var ute för länge sen, men inte i Grand Basar inte!

Jag flydde och besökte istället det första hani i Basaren. Hani finns på många platser i Istanbul och byggdes ursprungligen för att ge logi åt resenärer med packdjur och varor. Här tillverkades också många av de varor som såldes runt om i Istanbul. Hani byggdes ofta i anslutning till en moské och består av två- eller trevåningshus runt en gårdsplan. Man kommer in genom en stor portgång som nattetid kunde stängas för att skydda besökarna. När lasbilarna ersatte åsnorna förlorade hani sin funktion och många av dem är idag förfallna.

Det första hani jag besökte i basaren kallas Bodrum Hani och var inte så märkvärdigt. Där fanns toaletter och ett litet fik som mest verkar användas av försäljarna i basaren. Den gamla reningsbrunnen fanns också kvar.

Nästa två hani var inte heller märkvärdiga, men ändå lite mysiga med sina slitna miljöer.

Jag fortsatte i ytterkanten av basaren för att undvika alla "hungriga lejon" och snart kom jag fram till Ic Cebeci Han, som var en större innergård full med antikaffärer.

Här gick det att gå en våning upp och där hittade jag den allra sötaste lykta jag nånsin sett. Den skulle passa så bra i trappen hemma i Sverige när jag är klar med renoveringen. Får se om jag kan övertala prutningsexperten att följa med och ta en titt imorgon.

Nästa hani hette Astari Hani och hade ett trevligt café i lite romantisk stil. Blev riktigt sugen på att slå mej ner med en vattenpipa och lite te, då med ryggen åt den något "blingiga" klädshopen i ena hörnet.

Sen bar det av mot nästa innergård Zincirli Hani, som enligt guideboken skulle vara det vackraste och det kan jag nog hålla med om. Miljön däremot var inte alls lika "mysig".

Jag passerade också det här på min väg i basaren, som jag nu vet kallas "Den orientaliska kiosken". Jag vet också att den byggdes på 1600-talet och användes som café. Nu huserar här en juvelerare.

Sen fick jag också äntligen veta vad alla skrikande män på en av basarens gator håller på med. De är så upptagna av det de gör och sina mobiler så till och med en skandinav med kamera passerar obemärkt. Vad de gör? Köper och säljer valuta!

Utan en enda kasse, men med en hel del ny kunskap återvände jag hem framåt eftermiddagen igår. Hej!

Ett hem betyder så mycket

Att få vara ute i stora världen är helt fantastiskt. Jag är så tacksam för allt jag upplevt och fortfarande upplever. Men just nu river hemlängtan i kroppen, kanske just därför att resan hem till Sverige närmar sej. På måndag åker jag för att tillbringa en dryg månad i Sverige.

Hem för mej är först och främst platsen där alla nära och kära finns. Det här med att leva utomlands och ha två hem är inte alltid guld och gröna skogar eller glitter och glamour. Är jag i Sverige saknar jag gubben och är jag här i Istanbul saknar jag barnen, mamma, pappa, svärmor och svärfar.

Men ett hem är också andra saker för mej. Det är platsen där mitt modersmål pratas. Ett språk där jag kan föra en diskussion eller dra ett skämt utan att fastna på en glosa jag inte minns och tappa hela poängen. Det går också väldigt mycket bättre att skälla på svenska om jag är redigt arg. Många gånger har jag förklarat högljutt på engelska att jag varit förbannad, men det är inte förrän jag övergått till svenska som de riktigt förstått att här var det fara och färde. ;)

Ett hem är för mej också en plats där jag känner mej trygg. Jag vet (oftast) vad som väntar bakom hörnet, jag vet var stigen i skogen leder och vad jag kan möta där bland träden. Jag känner namnet på de flesta träd och fåglar jag ser omkring mej och jag vet att huggormen bara är så där lagom giftig. Är det något som behöver ordnas eller handlas vet jag alltid var jag ska vända mej. Och, inte att förglömma , jag vet att jag aldrig blir lurad när jag åker taxi.

Till hemkänslan hör också en historia, min släkthistoria. Den plats där min mormor växte upp ligger inte alls långt från mitt hem i Sverige. Där bodde min mormor tillsammans med sina tre syskon och sina föräldrar utan varken el eller vatten i ett litet torp, som hette Nytorp. Jag undrar vad min gammelmorfar och gammelmormor hade sagt om de suttit bredvid mej här i Istanbul. De hade nog blivit förundrade över mycket. All ny teknik, alla bekvämligheter och tänk ett barnbarns barn i Istanbul med en blogg där vi får vara med! :)

Visst är de fina, Karl Ulrik och Mor Elin?!!!

Bilderna på gammelmorfar och gammelmormor har jag hämtat här hos Vadsbro-Blacksta Hembygdsförening där vi är riktiga kändisar. ;)

Kram till alla...ses snart i Sverige!

Äntligen Kucuksupalatset!

Lite korta rapporter har ni fått från helgen, men nu tar vi och backar bandet lite, faktiskt ända till torsdagen när jag hade tänkt gå på hamam. Istället hamnade jag på ett litet spa där en skylt om bastu och turkiskt bad lockade in mej. Jag saknar nog bastun där hemma mer än jag tror. Efter att ha blivit lite arg för att de påstod sej ha ett turkiskt bad när så inte alls var fallet fick jag en jättebra behandling för halva priset. :)Ibland lönar det sej att bli förbannad!!

På kvällen bar det av på bowling med Sweorna. Vi var många och hade väldigt kul och tack och lov gick bowlingen lite bättre än den afrikanska dansen, jag fick till och med en straike (hur det nu stavas). Magikern var också bra och lockade fram många goda skratt samtidigt som han trollade bort oss alldeles.

På fredagen önskade jag nästan att det regnat så jag kunde stannat i sängen och botat huvudvärken, men för en gångs skull sken solen från en strålande himmel och det kan ju ingen motstå. Efter mycket vatten och en lätt frukost tog jag bussen till Besiktas och därifrån blev det färja över till Uskudar på Asiensidan.

Jag älskar verkligen färjeturerna och ibland funderar jag på hur många gånger jag skulle kunna åka fram och tillbaka på samma biljett utan att bli avslängd....får väl prova någon gång! ;)

I Uskudar bytte jag till buss och det var inte alls svårt att hitta rätt. Bussarna är väl märkta med namnen på de flesta stora hållplatserna. Jag åkte till Kanlica, strax efter Fatih Sultan Mehmet bron, den andra bron över Bosporen sett från centrala Istanbul. Det var en mysig plats med ett litet torg omringat av restauranger.

Jag gick en bit "hemåt" men insåg att det var rätt så långt att gå tillbaka till mitt nästa mål Kucuksupalatset. Istället blev det buss igen och som vanligt var bussen mer än full. Jag blev stående längst fram utan en sån där klocka att trycka på om du vill gå av inom räckhåll. Istället fick jag vända mej till chauffören och bara för att jag vet av erfarenhet vad man får för resultat när man ber dom stanna, visade jag med handen och försökte mycket försiktigt säga , "Can you please stop at the next busstop". Jag hann bara till "Can you please stop...innan stoppet var ett faktum. Tvärnit! Mitt emellan busshållplatserna! Jag tror alla klarade sej helskinnade och jag pep fort iväg för att fortsätta min promenad.

Först passerade jag Asienfästningen byggd i slutet på 1300-talet av Beyazit I. Fästningen var inte öppen för besök så jag tog en promenad runt innan jag fortsatte mot palatset, som låg nära.

Ja, och så var jag då äntligen framme vid Kucukspalatset, som ligger precis vid vattnet mellan Kucuksu-och Göksufloderna. Området mellan floderna har under flera århundranden använts som picnic- och friluftsområde av Istanbulborna. Palatset är dock inte så gammalt, det stod klart så sent som 1856 kunde jag läsa mej till. Guidningen i palatset var nämligen bara på turkiska och tog ca fem minuter. Lite synd!

Hemresan gick utan missöden efter en trevlig dag i solskenet! :)

MUMS!

På söndagar brukar vi gå på café och dela en turkisk frukost som brunch. Vi äter valnötter, aprikoser, ostfylld paprika och vanlig ost med marmelad......

.

...vi äter soltorkade tomater och yougurth med sylt...(grönsakerna hoppar jag över).....

.

...vi äter honung och grädde.....

....och vi äter äggröra och kokt ägg....

....med te och bröd till.

Man blir verkligen mätt och belåten! :)

Helgpaus

Sitter i solen på balkongen tillsammans med gubben och ser på båtarna som passerar där Gyllene Hornet och Bosporen möter Marmarasjön. Rödvinet smakar gott och livet är helt ok. Återkommer med ett längre inlägg...

Kram och trevlig fortsättning på helgen!