16 miljoner människor i Dhaka, i Hongkong kändes det ibland som det var en miljard!!! Så mycket folk när vi shoppade att jag nästan drabbades av panik och total kortslutning.
Men nu börjar vi från början. Lördagen har jag redan ordat om i mitt enda inlägg från Hongkong. Jerry åkte nämligen hem redan på söndagen för att jobba och tog laptopen med sej. Nu blev det inget jobb för Jerry för han kroknade på hemvägen, och ligger nu hemma i sängen och kurerar sej.
Men från början var det...... Här är familjen framför hotellet med skybaren där vi tillbringade en del av lördagkvällen efter mycket letande efter rätt hiss. I efterhand har vi fått veta att Felix är känt för Hongkongs häftigaste dass. Man pinkar med utsikt över hela Hongkongön.
På söndagen shoppade vi nära hotellet på förmiddagen för att hålla Jerry sällskap innan han skulle flyga tillbaka till Dhaka. Efter lunch skildes vi åt. Jerry mot Dhaka, Patrik mot sängen för att vila några timmar och tjejerna och jag tog färjan över till ön för att shoppa loss ordentligt.
Först hamnade vi i ett jätte köpcentrum, Times Square, som inte var nått för oss. Istället gav vi oss ut på gatorna.
Fram emot kvällen tog vi oss tillbaka tillbaka till hotellet för att möta en nu utvilad Patrik och planera kvällen. Det gjorde vi varje kväll i hotellets lounge, som vi hade "fritt inträde" till. Tilltugg, vin och öl, you name it.
På söndagkvällen blev en tur till ett väldigt trevligt barområde, också på ön. Man fick åka rulltrappa mellan barerna och gå nerför. Här gjorde Hanna samma sak som mamma, sprang in i en glasdörr. Det blev ett brak, som väckte hela området till liv. Tack och lov klarade hon sej utan skador. :)
På måndagen segade vi oss upp till frukost vid nio, storsta´n tar på krafterna, för en tur till området kring "ladies market". Alla fick shoppingpanik, så dom sista timmarna blev det till att tokhandla.
Patrik köpte bland annat en kamera och för att få världsgaranti på den, var vi tvungna att uppsöka Canons huvudkontor i Hongkong. Efter många om och men hittade vi rätt skyskrapa med hjälp av en taxi. På understa våningen fanns det bara en hiss med en kö på ett tjugotal människor. Vem har tid att stå där, inte vi denna dag i varje fall!!
Istället skulle vi ta rulltrapporna, som tyvärr slutade redan på tredje våningen och inte på elfte dit vi skulle. På tredje våningen frågade vi på en restaurang efter hissen och blev anvisade en. Eftersom hissen var på väg ner bestämde vi oss för att först åka ner, hålla våra platser och åka upp igen. Busigt värre!!
Anstormningen blev nu inte så stor som vi trott på första våningen, och efter ett tag förstod vi varför. Det var personal hissen vi hittat. Ut kom vi på Canons huvudkontor genom personalingången. Hihihi!! Snabbt gick det i varje fall.
Det hände så mycket roligt hela tiden. Skulle jag skriva om allt skulle dt här bli en hel roman! :)
På flygplatsen funkade allt bra. När vi hittat rätt incheckningsdisk kände jag mej direkt som hemma igen. Jag älskar mina härliga, snurriga landsmän med all sin packning....Patrik tyckte dom var väldigt roliga.
Som sagt hemma i Dhaka igen. Nu ska Hanna och Patrik få vila sej några dagar innan dom på torsdag kväll åker hem till Sverige igen.
På återseende.
